Då är vi äntligen snart här. De sista dagarna har man räknat ner, det ska bli så förbannat roligt att möta Malmö. Det tråkiga är att det är alldeles för många poäng som skiljer oss åt för att det ska vara en riktig seriefinal.

De spelar för SM-guld, vi spelar för att säkra vår CL–plats. Klart att det finns en minimal chans till guldet, absolut, men det gäller att vara realistisk. Efter oss har de bara lag som de ska slå, men vinner vi så kan det naturligvis bli en hel del nerver.

Malmö har gått obesegrade genom allsvenskan än så länge, det ska man lyfta på hatten för. På lördag vill vi självklart vara de första som slår dom i år.

Att det gått som det gått för Malmö i år tror jag beror på att de fått behålla sitt lag i två års tid med bara någon enstaka som lämnat. Själv tycker jag att de borde vunnit både för två år sedan och förra året, sett till deras lag på pappret.

De senaste åren har de gått ut och sagt att de ska vinna SM-guld – förutom i år. I år lyckades dom på något sätt kasta över favoritskapet på oss. De har varit lilla Real Madrid, med bra spelare och skickliga fixstjärnor utan att ha fått ihop något lag. I år känns det som att de lyckats bli ett lag. Ett lag med inte mindre än elva landslagsspelare, plus att det finns spelare som tillhört ungdomslandslaget de senaste året.

Så jag behöver knappast säga att detta är en sporrande match att spela. Vi som inte får spela berikande viktiga kvalmatcher till mästerskap har sådana här matcher som våra stora matcher. Det låter b, men för oss är det lycka att få spela sådan här matcher.

Vi då? Anledningen till att vi lyckats är att vi är starka som ett lag, och har varit det sedan Torbjörn tog över. Laget är viktigt, hjärtat för laget ska vara på rätt plats. Vi gör allt tillsammans, vi har hittat styrka tillsammans, där vi alltid är beredda att ta ett ögonbryn för varandra.

Vi har en fin grupp med många olika spelartyper, spelare med ambition och fin karaktär. Vi vet att de inte finns några genvägar, vi har spelare som tar fullaste ansvar för sin egen och andras utveckling, vi har högt i tak och respekterar varandra. I år har vi inte förlorat en enda match hemma på vårt fort i allsvenskan, vi är starka hemma. De senaste mötena med Malmö hemma har vi vunnit, de kommer de ha respekt för.

Vi vill ge klubben och oss själva ett SM-guld med tiden, i år vill vi känna på Europa. Klubben har satsat hårt i några år nu, vi vill slå i Europa, fast vill är lätt att säga och skriva, att göra det är desto större och svårare. Det finns hinder på vägen, hinder som är inspirerande att utmana och ta sig över.

Jag har haft privilegiet att få vara med i några år nu, jag har sett både spelare och förening ta nya steg för varje år och sett till hur vi presterat i år så borde resultat och poäng räcka längre, men så är inte fallet.

Vi spelar även för att slå poängrekord för klubben, dessutom har klubben aldrig kommit tvåa någonsin, sen vill vi avsluta förbannat bra dessa fyra matcher som är kvar.

Så samla ihop släkt och vänner och pallra er till Valhalla kl 16.00, det är gratis inträde. Det är dessutom en tv–match, sänds på TV 4, men jag lovar att den här matchen vill man se live.

Vi behöver göteborgarnas stöd, det ryktas om att Malmö bjudit ner sina medlemmar, att det kommer fem fulla bussar med människor från "Danmark". Bara tanken på att de dansar omkring i guldhattar på vår slottsgård ger mig kräksjuka.

Vi kommer att bjuda upp till kamp och göra allt för att skjuta upp deras guldfirande.

Kära publik hjälp oss med detta. Med er hjälp blir vi extra taggade.

Vi är redo. Nu kör vi!

Veckans innelista:

1. Ullared. Ja man köper en massa skit, men det är så himla mysigt att gå runt och strosa

2. Gummistövlar. Jag känner mig oövervinnerlig med dom, LET IT RAIN!

3. Kaffe, varianten meta meta (hälften,hälften). Min nya kaffefavorit

4. Adam på morgonen. Han ser så gulligt trasig ut

5. Bar Piccolinos färskpressade fruktjuice. Nytt, ruskigt goda, mycket antioxidanter

Veckans utelista:

1. mensvärk. Det är precis som att någon möblerar om, eller som att man knör ihop möbler från en femrummare i en etta. Ungefär den känslan. Så förstår ni.

2. A tt Fifa 11 släpps den 30 sep. Jaha, jag hade en gång en pojkvän

3. T räningsvärk. Får man när Jane visar nya jobbiga övningar på gymmet

4. Att matcherna snart är slut. Vintersäsongen skymtar pyttelite i vitögat

5. A tt vara hungrig. Man byter verkligen identitet för en stund. Jag är inte trevlig hungrig, då känner jag mig som doktor Jekyll and mr Hyde.

Veckans tänkvärda: "När du uppfostrar ditt barn, tänk på att du då också uppfostrar ditt barnbarn".