Äntligen äntligen äntligen fick man vinna på Gamliavallen i Umeå,. Efter så många år av rädsla att åka på stortorsk är det nu över. Det värsta minnet för mig där uppe var mitt första år i allsvenskan med Bälinge, en 10-1 förlust där uppe, jag och Jossan Öqvist på topp. Ja, som sagt, det gick åt helvete. Välkommen till allsvenskan.

Detta har suttit etsat i skallen i sex år och äntligen kan jag radera bort detta. Innan har man som sagt fått hålla ner siffrorna för så förbannat överlägsna var Umeå på den tiden. I år har vi gått för vinst i båda matcherna och slutresultaten mot dom är på vår sida.

Trots en generationsväxling och spelarflykt till USA försöker de överleva. Tittar man på de förutsättningarna, måste jag ändå säga att man fortfarande känner vinnarmentaliteten i luften man andas i Umeå, men sakta sakta försvinner den. Den fina framgångskulturen kommer ändå alltid sitta kvar på väggarna, men ska Umeå bli Umeå igen behövs det ett rejält lyft. De unga får bära ett för stort ansvar på sina axlar, de gör det bra, men det räcker inte.

Sett till vår insats, tycker jag att vi gör en OK match. Vi skapar ett stort tryck i första halvlek där det egentligen bara är spel mot ett mål. Sen får de ett mål precis innan halvtidsvilan, men ändå känns det inte så farligt. Vi kände att vi skulle ta detta, vi måste bara sätta chanserna.

I halvlek sa Torbjörn bara en sak, och det var: "–Ni måste börja visa hjärta,spela med hjärtat för ni är så fantastiska fotbollsspelare. Det är bara hjärtat som ska på rätt plats."

Vi höll med, och satte fart från början. Det resulterade i att vi satte två fina mål och tog kontroll över matchen. Tankarna hos oss var: "–VI TÄNKER INTE FÖRLORA, VI TÄNKER VINNA DEN HÄR MATCHEN." Glöden skulle synas i ögonen, som vi fick mess av Lisa Ek innan matchen. "– LEK MED LIVET, INNAN LIVET LEKER MED DIG!"




Som ni självklart förstår så är det uppehåll. Vi har återigen haft en väldigt tunn trupp på träningarna. Dessutom har jag, Hallstenson, Näfver och Torbjörn varit iväg i Marbella. Vi fick i uppdrag att hålla i en teambuildning dag. För vår ordförande och ägare av Kopparbergs bryggerier nämligen Peter Bronsman och hans bror Dante.

Dessa två framgångsrika män ville visa sin tacksamhet till människorna som jobbar arslet för dem. De ser till att bryggeriet är i rullning. Att cidern bryggs perfekt. De bjöd sina anställda till marbella, alltså bryggpersonalen. De kom ner onsdags, 100 arbetare från bryggeriet i Kopparberg. Där många varit med sen bryggeriets första cider.

Allt kostade väl kring 1,5 miljoner. Dessa två ägare är stolta över sina anställda. De är tacksamma och de öser beröm över sina anställda som de ser som ovärderliga. Vi i gänget fick förmånen att vara där nere och träffa dessa fantastiska människor som är som en stor familj.

100 personer där ingen kör över någon, där alla är lika viktiga. Där alla gör ett bra och slitsamt jobb. Det var spännade att få sitta med när Peter gick igenom alla år sen bryggeriet startade 93. Jag tycker det är stort som chef att göra en sådan här sak, för det finns säkert arbetare där som knappt varit utanför bryggeriet. Som i stort sett ser det som sin största kärlek.

Efter att vi var där nere så känner man sig som en av dem. En familj, vi spelar för deras märke, vi vill inte smutsa ner deras arbete. Gör de ett bra jobb, så ser de också till att vi spelare har ett jobb. Det var en fin upplevelse där nere, och jag älskar att träffa nya människor. Framförallt så genuina och ödmjuka ,tacksamma människor. Ni fick mig att öppna ögonen för nya saker. Ett stort tack till er på Kopparberg Bryggeri!

Förstår också att personalen jobbar hårt, för man märker att Peter och Dante är ödmjuka och vill se alla sina anställda, trots att de är runt 100 stycken. De vill att personalen ska känna sig delakig. Det finns inte gott om sådana chefer. Det kommer göra att personalen kommer jobba ännu hårdare för dem.



Veckans innelista

1. Kopparbergs bryggeri personal - genuint sköna människor

2. Marbella - vilken underbar plats att vara. Såg lyxbåtar för 700 miljoner, bilar där billigaste kan var en porsche. Man blir ändå tjurig när man vet hur mycket man i stället kunde hjälpt människor

3. Det "nya" herrlandslaget - har aldrig sett så mycket spelglädje innan

4. Att vara berikad av så många fantastiska människor, got to love it.

5. Människor som har gott om pengar, men som inte visar det, tack för det!



Veckans utelista

1. Missa möhippor - missade min vän Jennys möhippa när vi var i Umeå, men tro inte att du kommer undan. Nu för tiden finns det ju fruhippor, för oss som missar mohahaha.

2. Griniga flygvärdinnor - våga le, snälla bara en gång.

3. Skriverierna om prinsens flickvän - låt dom va, om han nu vill ha en utvikningsmodell som gillar dokusåpor.

4. Människor som ringer dolt och inte pratar in något - det är så sjukt störigt.

5.Pappas kort pojkar - tur att det finns brudar över till er som är lika korkade. Cheers!



Veckans tänkvärda: Låt det dåliga i det förflutna vara förflutet, lämna också framtiden i fred, lev i nuet.



Veckans värsta: Den här står Peter Nyström i Häcken för. Han skulle hämta sin systerson på dagis, han gick till fel dagis och letade efter lilla Casper. Det slutade med att han var nära att ta någon annans unge, för att han var lik Casper. Han orkade bara leta en halvtimme. De på dagiset måste trott att han var någon jävla kidnappare/pedofil. Hans syrra hade glömt säga att de bytt dagis. Jag dör av skratt. Så alla dagis i Göteborg: Håll i ungarna om ni stöter på en förvirrad Häckenspelare!