Semestern börjar närma sig slutet, är det nu jag ska ha ångest? Eller just det, det jag gör räknas ju inte som ett "riktigt jobb" för jag har ju ingen utbildning inom mitt yrke.

Jag spelar ju bara fotboll, så går snacket hos många, för jag har ju inte utvecklat min talang sen fyra års ålder, det ser jag som min utbildning under alla dessa långa år. Det är längre än en Chalmers utbildning.

Jag har slitit som ett djur för att kunnat nå dit jag är idag, liksom den där tandläkaren eller ingenjören, skillnaden är lönen som kommer varje månad mellan oss.

Målet jag har haft och strävat efter sen jag var en meter hög var att när jag blir stor ska jag jobba med något som gör mig lycklig (det hette fotbollsproffs då de var de jag skulle bli).
Att fixa onaturligt vita fasader i munnen på någon eller rita något pampigt hus, är verkligen inte min grej och jag hade inte sett någon lycka i det. Men jag hoppas de njuter och älskar och kan skratta på jobbet som jag kan.

Ångest? Jag är inte i närheten. Jag har de bästa cheferna och de bästa arbetskollegorna!
Jag är lycklig, folk kan snacka ner damfotboll, men jag får göra det jag älskar, medan alldeles för många har förvandlats till den där bittra tanten i receptionen eller kassan på Ica.
Gubben som inte vill samarbeta med unga, och som säger: så här har jag ALLTID gjort, och på de här viset kommer jag göra tills jag dör.

Inte för att jag tror att dom vill vara en gammal gnet, utan helt enkelt att dom sket i sina drömmar att egentligen velat bli flygvärdinna och fått se hela världen, ja ni förstår vad jag menar.

Man hör alltför ofta att chefen är så otacksam, arbetskollegerna snackar skit bakom ryggen och det är inte förrän på festen med jobbet det kommer fram.
För att vara lycklig och ha passion för sitt jobb måste man gilla sin tillvaro, och det är givetvis inte helt lätt eftersom så många inte jobbar med det de egentligen skulle vilja jobba med.
Nu är det svårt med jobb som det är, men lycka är inget man kan tvinga fram. Man ska aldrig sluta drömma om det där jobbet.

Jag är så full av beundran för människor som släpper allt och prövar sina vingar, som inte ger upp, som vågar chansa ,åldern har ingen betydelse, eller ja kanske inte alltför många som anställer en kvinna på 83år som modell som fortfarande drömmer om att bli det, haha.
Statusjobb som ger mest pengar är inget för mig, jag vill vara lycklig och jävlar vad jag är lycklig! KÄNN PÅ DEN!

VM-finalen såg jag i herr Birros soffa. Jag fick nämligen en förfrågan att vara med i en livesändning på webben. Det skulle innehålla livesändning från halv sex till halv tolv på kvällen under finaldagen, UTAN AVBROTT, jag älskar sånt här, men jag måste ändå fega lite och vara lite skeptiskt innan jag svarar.

Det känns liksom som att jag står på en klippkant där det är 15 meter ner till okänt vatten, själva hoppet kommer bli underbart och pirrande men vad händer under mig och i vattnet? ÄH jag hoppar! Så självklart hoppade jag på denna grejen med, jag tog givetvis med Adam som lätt kunnat byta ut mig mot Birro känns det som, som livskamrat, haha.

Det kändes som man var med i en dokusåpa hemma hos ett galet romafan till italienare och hans vackra fru som är höggravid med deras andra barn.
Där hade dom kastat in mig, Jesper Högström som är författare (som har skivit VM-boken) och journalist, Kalle Karlsson, expert på Premier League, och Johan Larsson från Expressen.

Kan ha varit den trevligaste VM-finalen än så länge och då menar jag inte spelet Holland- Spanien bjöd upp till. Det kunde ju nästan lika gärna kvittat, ett löppass på 90 min hade gett mer så hade man kommit in till förlängningen som var lite mer händelserik.

I och för sig, att sitta i den lägenheten i den värmen (det kändes som om man hade en flötig pizza i ansiktet ungefär, då kanske ni förstår) så gick man nog ändå ner 5,5kg.
Men grabbar om ni nu mot förmodan har kikat in bloggen, så vill jag i alla fall tacka för en trevlig och flummig dag, TACK!

Nu är VM slut till alla antifotbollsmänniskors lycka, fruar som är beredda att försöka igen med förhållandet, äktenskapet efter denna månad av fotbollsfeber hos sina män. TYVÄRR SNART ÄR DET EM, HAHAHAHHAhaaaaaaa

Veckans innelista:
1. Marcus Birro, för att han vågar vara sig själv i alla lägen.
2. Mysvännerna i Borås, -KÄRLEK TILL ER-
3. Ljuvliga svenska sommarnatten, det finns inget som slår den svenska sommaren när den är som finast.
4. Spontanfotboll, underbart att lira med grabbkompisarna.
5. Gothia Cup, fantastiskt kul att gå och se många talanger.

Veckans utelista:
1. Myggor, och de verkar som dom sugit i sig anabola, dom är ju som helikoptrar i år, och då befinner jag mig inte i Finland.
2. Onödigt gnabb, man ska välja sina krig och ta hand om varandra istället!
3. Eftersvettningar, de rinner som Niagrafallet ner från kroppen, framförallt när man vart ute och sprungit.
4. SJ, ständiga förseningar, inte ok, framförallt i denna värmen.
5. Söl på vita kläder, jag kan inte skylla på stora böst, jag kladdar helt enkelt som en tvååring.

VECKANS TIPS!

Jag och mina vänner har städat ur klädgarderoben,dessa kläder ska vi skänka de fattiga barnen från Afrika, och vi tycker ni också ska göra det!

Att få se dessa barns lycka i ögonen när dom får något får mitt hjärta att slå dubbla slag, kolla upp skolorna dom bor på och åk dit och lämna, ni kommer må gott i hjärtat, de är det minsta vi kan göra!!