Fredag 6 november 2009

Alla tidningar i Göteborg har redan skrivit det, jag gör det med. Det var en tung söndag för oss fotbollsälskare, de blåvita änglarna klarade inte av gnaget, och vi klarade inte av att vara bäst när det gäller mot Djurgården borta.

Känslan att förlora en viktig match går knappt att beskriva. Bussresan var inte den gladaste resan och maten, ja även den smaka skit på hemresan. Allt som denna söndag bjöd på var skit.

Jag känner med blåvitt och jag tror och hoppas att dom känner med oss. Men vi ska försöka oss på att ta tre poäng mot AIK på lördag, för deras skull med. Så kom gärna och stötta oss på Valhalla kl 14.00. Vår chans att ta hand om andraplatsen lever, då Umeå leder med ett mål mer inför sista omgången, så det är ett målkalas som krävs från vår sida för att ha chans på andraplatsen. Förlorar vi och Malmö och Umeå vinner sin match slutar vi som fyra, så det är en sjukt spännande avslutning om kampen om 2-4-platsen.

Tänk att möjligheten till att vinna det varenda människa som elitsatsar strävar efter, alltså vinna SM-guld, bara kan försvinna så förbannat fort, så kändes de mot Djurgården.

Klart att vår målsättning inför året inte var att vinna SM-guld, för vi visste inte att vi var kapabla att göra det. Men sen när man helt plötsligt står inför att ha chansen att göra det, och trillar på mållinjen, just i de läget spelar de fan ingen roll vad målsättningen vart under året, då vill man ju vinna till varje pris. Det ville vi, i år räckte vi inte ända hela vägen, men f** vad vi har något på gång.

När slutsignalen går sitter jag kvar några minuter, tårarna rullar ner för kinden, alla kände en sådan tomhet, alla morgonträningar, brännmärken från konstgräset, sönderfrusna tår, eftermiddagsträningar, styrkepass, extra träning man gjort betyder för några sekunder inte ett skit.

Efter en stunds eftertanke känner man: Men va förbannat roligt jag har haft under alla dessa pass, jag har slitit så hårt sen januari för att känna denna känslan man har haft genom hela säsongen, så är allt så oerhört värt det!

Men jag har nog aldrig vart så ledsen och besviken över någon förlust någongång i min karriär. Kan bero på att jag aldrig vart i detta läget någongång heller, alla andra säsonger som jag har lirat så har allsvenskan vart avklarad ganska tidigt, och framförallt har vi spelat bort oss redan från de tre första matcherna som vi spelat.

I år så har denna glädjeresa vart så lång ända fram tills på lördag för man har verkligen så mycket att spela för. Hade vart så förbannat roligt om de kunde ha avgjorts under sista omgången. Men man hade nog fallit mycket djupare om vi hade haft målsättningen att vinna SM-guld från första matchen som Malmö och Umeå hade inför säsongen.

Hur detta än slutar, om det står Kopparbergs/Göteborg FC 4:a i tabellen, så kommer vi stå där som vinnare, för vilken förbannat bra säsong vi gjort. Den spelglädjen jag fått i år har jag saknat hos mig själv, det tog tre år efter skadan att hitta denna sanna spelglädjen. Och mitt lag står för denna känsla som jag fått känna under hela säsongen. Fotboll är bara fotboll brukar man säga, men jag skulle vilja säga att det är tio gånger mer än bara det.

Ravelli vart håller du hus? Är det för kallt för att du ska pallra dig ner till Valhallas kalla matta?

Veckans innelista:

1. Blåvitt. Dom räckte inte ända fram, men man får inte glömma bort vilken fin prestation dom gjort i helhet under hela säsongen. Alla dessa skador som de haft under året. BRA JOBBAT! Gör som oss, bryt ihop och så tar vi hem båda gulden till Göteborg 2010.

2. Inomhusfotboll. Yes, nu drar den igång. Blir en turnering i Vårgårda iallfall.

3. Thailand närmar sig. Det känns som denna resa inte kan komma lägligare. Bort från detta november-skettväder.

Veckans utelista:

1. Bussresan hem efter en förlust. Så förbannat tungt! Skönt att det inte har vart många i år till skillnad från tidigare år.

2. Stela leder. Denna kyla och detta väder tär på kroppen.

3. Gordon Ramsey. Shit karln lider av aggressionsproblem. De stackars tävlande bajjar ju ner sig när han skriker.