Johanna Almgren

Fredag 6 november 2009

Alla tidningar i Göteborg har redan skrivit det, jag gör det med. Det var en tung söndag för oss fotbollsälskare, de blåvita änglarna klarade inte av gnaget, och vi klarade inte av att vara bäst när det gäller mot Djurgården borta.

Känslan att förlora en viktig match går knappt att beskriva. Bussresan var inte den gladaste resan och maten, ja även den smaka skit på hemresan. Allt som denna söndag bjöd på var skit.

Jag känner med blåvitt och jag tror och hoppas att dom känner med oss. Men vi ska försöka oss på att ta tre poäng mot AIK på lördag, för deras skull med. Så kom gärna och stötta oss på Valhalla kl 14.00. Vår chans att ta hand om andraplatsen lever, då Umeå leder med ett mål mer inför sista omgången, så det är ett målkalas som krävs från vår sida för att ha chans på andraplatsen. Förlorar vi och Malmö och Umeå vinner sin match slutar vi som fyra, så det är en sjukt spännande avslutning om kampen om 2-4-platsen.

Tänk att möjligheten till att vinna det varenda människa som elitsatsar strävar efter, alltså vinna SM-guld, bara kan försvinna så förbannat fort, så kändes de mot Djurgården.

Klart att vår målsättning inför året inte var att vinna SM-guld, för vi visste inte att vi var kapabla att göra det. Men sen när man helt plötsligt står inför att ha chansen att göra det, och trillar på mållinjen, just i de läget spelar de fan ingen roll vad målsättningen vart under året, då vill man ju vinna till varje pris. Det ville vi, i år räckte vi inte ända hela vägen, men f** vad vi har något på gång.

När slutsignalen går sitter jag kvar några minuter, tårarna rullar ner för kinden, alla kände en sådan tomhet, alla morgonträningar, brännmärken från konstgräset, sönderfrusna tår, eftermiddagsträningar, styrkepass, extra träning man gjort betyder för några sekunder inte ett skit.

Efter en stunds eftertanke känner man: Men va förbannat roligt jag har haft under alla dessa pass, jag har slitit så hårt sen januari för att känna denna känslan man har haft genom hela säsongen, så är allt så oerhört värt det!

Men jag har nog aldrig vart så ledsen och besviken över någon förlust någongång i min karriär. Kan bero på att jag aldrig vart i detta läget någongång heller, alla andra säsonger som jag har lirat så har allsvenskan vart avklarad ganska tidigt, och framförallt har vi spelat bort oss redan från de tre första matcherna som vi spelat.

I år så har denna glädjeresa vart så lång ända fram tills på lördag för man har verkligen så mycket att spela för. Hade vart så förbannat roligt om de kunde ha avgjorts under sista omgången. Men man hade nog fallit mycket djupare om vi hade haft målsättningen att vinna SM-guld från första matchen som Malmö och Umeå hade inför säsongen.

Hur detta än slutar, om det står Kopparbergs/Göteborg FC 4:a i tabellen, så kommer vi stå där som vinnare, för vilken förbannat bra säsong vi gjort. Den spelglädjen jag fått i år har jag saknat hos mig själv, det tog tre år efter skadan att hitta denna sanna spelglädjen. Och mitt lag står för denna känsla som jag fått känna under hela säsongen. Fotboll är bara fotboll brukar man säga, men jag skulle vilja säga att det är tio gånger mer än bara det.

Ravelli vart håller du hus? Är det för kallt för att du ska pallra dig ner till Valhallas kalla matta?

Veckans innelista:

1. Blåvitt. Dom räckte inte ända fram, men man får inte glömma bort vilken fin prestation dom gjort i helhet under hela säsongen. Alla dessa skador som de haft under året. BRA JOBBAT! Gör som oss, bryt ihop och så tar vi hem båda gulden till Göteborg 2010.

2. Inomhusfotboll. Yes, nu drar den igång. Blir en turnering i Vårgårda iallfall.

3. Thailand närmar sig. Det känns som denna resa inte kan komma lägligare. Bort från detta november-skettväder.

Veckans utelista:

1. Bussresan hem efter en förlust. Så förbannat tungt! Skönt att det inte har vart många i år till skillnad från tidigare år.

2. Stela leder. Denna kyla och detta väder tär på kroppen.

3. Gordon Ramsey. Shit karln lider av aggressionsproblem. De stackars tävlande bajjar ju ner sig när han skriker.

Fredag 30 oktober
Då är vi helt plötsligt framme vid näst sista matchen för i år. På söndag möter vi Djurgården borta och efter Sveriges VM-kval är vi nu fokuserad och har under uppehållet haft förbannat bra träningar. Det har till och med vart lite grinigt. Perfekt!

Vi är ruskigt taggade och väl förberedda för en tuff match i huvudstaden. " Marre" är tillbaka efter sin knäskada och det är skönt att fått tillbaka denna ettriga tjurskalle till spelare som ger 100% på träningarna. Det höjer oss andra!

Djurgården har varit ett upp och ner lag i år. En förlust för dom var när deras tongivande spelare Sara Thunebro lämnade allsvenskan för den tyska ligan. Rutinen i laget står " Vickan" för och hon är fortfarande en av Sveriges bästa och smartaste fotbollsspelare. På lördag ska vi träffa Gunnel och förbereda oss mentalt inför matchen, sen tränar vi en timma innan vi sticker till Stockholm med övernattning i Södertälje.

På söndag ska vi se till att få hem tre poäng till götet. Själv laddar jag med Yoga ( tredje gången nu, haha). Jag har till och med fått med mig Adam, skitkul!I

I bloggen för två veckor sedan skrev jag om tränare som betytt mycket för mig och om tränare som varit ett stort skämt.

Nu blir det ett öppet brev till våra tränare...haha.

När vi pratar om Torbjörn och Christian lyser det i allas ögon, alla har så mycket att säga, som spelare är det alltid nervöst att komma till ett nytt lag.

Caroline Nävfer är först ut:
"Jag kommer från en miljö som är motsatsen till den jag befinner mig i idag. Torbjörn har format ett lag där man få chansen att utvecklas både som fotbollsspelare och människa. Man behöver inte vara någon annan än den man är. Det tror jag är nyckeln till framgången. Första träningen som Torbjörn skulle ha minns jag så väl. Vi satt i omklädningsrummet när ordförande Peter Bronsman och resten av klanen samlades för en presentation. Torbjörn kliver fram och presenterade sig: "Jag föreläser inför hundratals människor, och ändå är jag så nervös inför er här idag." Då tänkte jag hur mänsklig han är!"

Nästa spelare - Jenny Hallstenson:
"Torbjörn är helt fantastisk som tränare... Han fokuserar verkligen på oss som individer och som lag. Man får själv lära sig lösa saker, vilket är enormt utvecklande i längden. Jag har hittills inte gått ifrån en träning och tyckt att den varit tråkig. Torbjörn har även växt på det personliga planet med oss. Han gör det mesta med glimten i ögat, en ödmjukare person får man leta efter - vilket är hans bästa egenskap som damtränare!"

Jag kan inte göra annat än att hålla med om att jag har aldrig gått ifrån en träning och tänkt: "Va f** var syftet med dagens träning, jag har inte lärt mig ett skit idag".

Torbjörn har format spelare till vinnarskallar, speciellt de som inte har haft det naturligt, jag kan inte nämna någon som inte har utvecklats under Torbjörns och Christian och det är bara början på en förbannat bra och spännande resa.

Lisa Ek:
"Aldrig har jag haft en tränare som får VARJE spelare att känna sig sedd. Är du med i startelvan eller är spelare 15-16 har det ingen betydelse. Torbjörn når ut till alla och får samtliga att känna sig betydelsefull. Han känner av sinnestämningar och bryr sig om HELA gruppen samtidigt som han är en auktoritet som får med sig gruppen. Kombinationen av att vara personlig och samtidigt en auktoritet är det väldigt få som klarar av på det sättet som Torbjörn gör. Han rannsakar sig själv, går i bräschen och tar på sig yttersta ansvaret när det egentligen är vi som misslyckas. "

Innan jag skadade knät 2006 var jag i mitt livs form och jag kom med i landslaget, men det är inte förrän nu som jag börjat känna igen mitt gamla jag. Min spelstil är tillbaka och jag vet att det är tack vare Torbjörn och Christian. Christian har varit i klubben i tre år nu om inte jag minns fel han har gått från en tystlåten osäker ledare till en tränare som tar för sig och som bjuder på sig själv, med mycket humor.

Jenny om Christian:
"Han är ett bra komplement till Torbjörn. Han tar perfekt mycket plats och är alltid på bra humör och tar sina uppgifter på bra allvar. Vi har ju inte jättevarierande träningar, men det är en riktigt skön mix på det vi kör. Känns som dom båda har förstått konceptet... Man blir bra på det man tränar!!! Sen tycker jag det är helt underbart och se hur kul Christian tycker att det är att vara med oss. Kort och gått: De är ett vinnande team tillsammans!!!"

Lisa om Christian:
"Han kommer lätt i skymundan av Torbjörn, men förtjänar all uppmärksamhet han kan få! Christian är på många sätt väldigt lik Torbjörn. Sympatisk, skapar trygghet och ödmjuk. Tillsammans bildar de det perfekta teamet. Christian är otroligt viktig och en pusselbit i framgången. Prestigelös, noggrann och känner av gruppen. Christian är personlig, men ändå väldigt professionell. Varje gång man pratar med Christian känner man att han bryr sig om människan, inte bara fotbollsspelaren. Christians roll och betydelse blir alltid väldigt tydlig när han är iväg på utbildning eller jobbar på fotbollsgymnasiet, han är alltid saknad och det känns som att gruppen haltar när han inte är med. Kort sagt, en bättre assisterande tränare går inte att hitta."

Vår framgång är er framgång, alla är lika delaktiga i det vi presterar. Vi spelare är lyckligt lottade att vi får uppleva er tränarfilosofi. Allt som ni läser här kommer från våra fotbollshjärtan.

Tycker ni det är mycket text, ska ni bara veta hur mycket mer det finns att skriva om dessa människor. Tack från alla oss spelare i Kopparberg/Göteborg

Veckans innelista:
1. Tobias Hysén. Första målet mot HBK (tunnel) är så vackert. Tur att IFK har hans vinnarskalle.
2. Zlatan Ibrahimovic. Folk ifrågasatte om han skulle göra lika många mål i La Liga som i serie A. Personligen tror jag att han kommer göra över 30 - eftersom försvarsspelet i La Liga är tio gånger sämre än i Serie A, Bring it on Ibra!

Veckans utelista:
1. Öis mot Elfsborg. Kan varit den sämsta matchen jag sett i herrallsvenskan någonsin. Ok att Elfsborg inte har något att spela för, men det är fortfarande ett antal människor som lägger minst 150:- för att se matchen.
2. Att säsongen lider mot sitt slut. Kroppen säger: "Skönt att de snart är över, jag behöver semester". Huvudet säger: "Det är så förbannat kul, kan det inte vara fler matcher kvar?"

Fredag 23 oktober
Lördagens trepoängare satt långt inne, inte förrän i 86:e matchminuten avgjorde vi då Linnéa gjorde ett väldigt viktigt mål. Kristianstad som krigar för att hålla sig kvar bjöd verkligen upp - men ii spelade återigen ingen bra fotboll. Men både vi och publiken var glada över tre poäng. Trots krampaktigtspel och för mycket felbeslut så tror jag att det är vår fina lagmoral som gör att vi vinner. Man får heller inte glömma bort att det är en styrka att vinna trots allt detta, men det kommer garanterat inte funka i längden. Nu är det upp till oss att hitta dagsformen till bortamatchen mot Djurgården den 1 November.

Vi måste börja spela för att vinna, inte för att inte förlora! De sista matcherna som återstår ska vi känna hur förbannat roligt vi har, vara i nuet och bara njuta av våra prestationer. Hur det än slutar, så kommer vi alla att stå där som vinnare och det är en ruskigt skön känsla. Vi får inte glömma att njuta av stunden.

Då är det ett miniuppehåll igen och det är lite segt, eller så är jag bara bitter att jag inte får vara med i VM-kvalet mot Azerbajdzjan...ha-ha.

Nu tror jag det är bra för resten av oss att hitta formen, vi började veckan med Torbjörns egna "qi gong" med klassisk musik. Kan säga att det är fruktansvärt svårt att hålla flabben och fokus på det man ska göra när man ser sina vänner bryta ihop av garv när melodin till svansjön drar igång på cd-spelaren. Tisdag morgonen 08.45 bestod av ett yogapass på 60 min på Nautilus Gym. Jag hade aldrig gjort riktig yoga före den här dagen och trodde som många med mig att yoga bara består av fysiska ställningar. Men yoga är ett effektivt sätt att skapa bra balans mellan kropp och själ och mellan kropp och sinne. Klart att jag räknade med att det skulle vara fysisk men inte så här förbannat jobbigt. Kan väl säga att hunden, krigaren och den döda skalbaggen, som ställningarna hette, inte var riktigt överens ha-ha. Men tjejen , som var tvungen att ha oss kylskåp i sitt pass, avslöjade ändå att hon körde lite tuffare med oss för att vi redan tränar så mycket och är så vältränade (tack för den, för dag två kunde jag inte röra mig). Har tänjt ut muskler som jag inte hittat tidigare och som jag inte trodde fanns ha-ha).

Mental träning med Katarina (Gunnels dotter) har också stått på schemat den här veckan, Jag, Lisa, Jenny och Marre träffar henne efter vårt morgonpass varje torsdag. Då pratar vi om saker som inte bara rör fotbollen utan även om livet. Sist fick vi ett papper med en rund cirkel på, i den skulle vi rita upp fem tårtbitar och hur mycket varje tårtbit omfattade just nu. Vi skulle ha med vänner, familj, arbete, hälsa och egen tid.

Tre fjärdedelar för mig bestod av en enda tårtbit - hälsa (fotboll) och den resterade fjärdedelen var uppdelad i fyra små: arbete (arbetslös), familj (som jag sällan träffar för dom finns i Sveriges rumphål Borås), vänner (som inte håller på med fotboll). Elitidrottare är ju så förbannat ego och har fullt upp med oss själva), och egen tid (existerar ju inte förutom nu när jag är arbetslös).

Detta skulle säkert framstå som ett tragiskt liv för människor som inte satsar på elitnivå och som inte förstår hur det är. Men faktum är att jag stormtrivs med mitt liv som jag har. Vi fick frågan "Skulle du vilja förändra ditt liv just nu?" Mitt svar var verkligen ett stort NEJ. Jag har valt detta liv och jag har valt bort "supa-resor" med vänner. Jag tror att varje individ lever för att hitta lycka, man vill vara lycklig, jag är lycklig med hur mitt liv just nu. Jag har aldrig mått bättre och har alltså gjort rätt val sedan jag var femton år. Sen är det ju självklart att jag vill träffa min famil som vet att jag är lycklig med min fotboll. De har alltid stått bakom mig och alltid varit förstående

Vi fick en cirkel till och nu skulle vi göra en livscykel om framtiden efter karriären som fotbollsspelare. Det var intressant för då var min cirkel väldigt annorlunda. Min tårtbit med familjen hade blivit enormt stor (då kommer min familj ha störst betydelse), sen kom arbete (för mitt resterande liv kommer ju bestå av vanligt arbete självklart). Sen kom vänner (det kommer jag alltid värdesätta väldigt högt) fotboll kom sen och det var en liten, liten tårtbit.

Tårtbiten med egen tid var lika liten som den från föregående uppgift - så egentligen borde man tänka lite mer på att ta hand om sig själv.

Om några år lär jag stå där med en skrikande unge med skit upp till öronen, gå upp i ottan för att barnen säkerligen kommer välja hockey istället för fotboll bara för att jävlas, haha, jag kommer gå till gymmet tre gånger i veckan bland de andra fyrtiokrisarna på löpbanden som tror att de går ner i vikt fortare för att de har de tightaste byxorna på sig som de kunde hitta i affären. Jag kommer ha väninnor att träffa, gå på afterwork, jobba och spy på chefen för att jag tycker han är ett stort kaos för att jag inte får ledigt från jobbet till att åka på träningslägret med mitt kommande lag som tränare. Jag längtar lite, men jag njuter gärna några år till!

Trevlig helg på er alla!

Veckans Innelista:
1. Att det bara är tre veckor kvar till Thailand. Snart drar vi underbaraste gänget!

2. Slutstriden i både herr och damallsvenskan. kolla bara tabellen.

3. Skratt med människor man tycker om. Tror fan att det stämmer med " Ett skratt förlänger livet"

4. Att Borås äntligen har förstått att man måste få fram ett elitsatsande fotbollslag på damsidan. Släpp stoltheten och sträva till ett gemensamt mål, så kommer jag, Sara och Nöjd hem he-he.

5. Publiksiffran senast. Hoppas vi ses den 7:e november då vi möter AIK, ni är ett stort stöd!

Veckans utelista:

1. Osäkerhet. Varje onsdag sprids denna otäcka känsla

2. Pressbyråns kaffe. Smakar så illa eller också är det för att man blivit bortskämd på Bar Piccolino.

3. Människor med taskig inställning till livet. Håll er dåliga energi för er själva, eller tänk om.

4. Stress. Känns som det är inne att vara stressad, ett tips som jag föröker följa nu är att ta bort MÅSTE och INTE i allt jag säger, de är två negativa saker som gör oss automatiskt uppstressade. Prova.

5. Alla gatustenar som sticker upp. Jag lyckas ta mig f** pricka in att snubbla över alla i Göteborg, lika skämmigt varje gång, kanske skulle lyfta på fötterna.

Söndag 18 oktober
Tänkte skriva lite om vad mina tränare som jag haft under min karriär, och vad de har haft för betydelse. Vet dom inte om det så lär dom göra det efter dessa rader.

Så detta är ett tack!

För egen del gällande min utveckling sen barnsben har det funnits många olika framgångsfaktorer. Mina föräldrar har en ruskigt stor del i att jag spelar på hög nivå. Sedan är det alla läkare och sjukgymnaster som har hjälpt mig tillbaka från skador som jag haft.

Sedan har vi mina tränare. När man är en liten fotbollsskit är det nästan samma sak i alla klubbar, det vill säga föräldrar som är tränare och ledare och det har vart både en trygghet och skitjobbigt om jag tänker tillbaka (svingammal känner jag mig nu, ja). Jobbigt för att du var tvungen att vara dubbelt så bra som de andra för att få lite cred och en trygghet just bara för att man hade pappa så nära.

Nästa steg var när jag var tretton-fjorton år. Då vet ni alla vad som sker: elvamannafotboll. Vi skulle precis starta ett damlag i min modersklubb Borås Gif och det var då han kom in i mitt liv. Christer Bohlin - han kallade sig själv demontränaren, vet än idag inte varför, för någon demon är han inte i mina ögon, snarare en framgångsfaktor för mig.

Första träningen med honom minns jag så sjukt väl. Han gick fram till mig och sa. du kommer spela i landslaget med den tekniken du har tjejen, så kan det här bli riktigt bra.

Han fick rätt. Vid 15 års ålder debuterade jag i blågult. Han gav mig mycket självförtroende genom att han så ofta sa att han trodde på mig, vi körde mycket teknik, han tog sig tid att träna mig på sommarloven tillsammans med pappa. Han tog sig tid och visade stort engagemang. Ni som känner mig och sett mig spela mycket vet vad jag älskar att göra, och det är att förnedra motspelaren och det är med en läcker tunnel. Det är denna man som lärt mig specialtunneln, på så sätt att göra en snabbrörelse insida (få motspelaren att flytta ena benet, då öppnas en stor lucka mellan benen) sen petar man en snabb yttersida med samma fot. Denna fint gick jag på, jag ljuger inte, 8 ggr varje träning. Kalla mig dum, men han var så förbannat skicklig, så skulle han göra den idag skulle jag förmodligen gå på den.

Tack för din ledarstil som jag fick uppleva, din förmåga att utstråla sådan glädje. Gif-brudarna som du fortfarande tränar skulle inte ha hälften så roligt om du inte var deras tränare.

Jag gick från Borås Gif när jag var nitton år, då gick jag till dåvarande division1-klubben Byttorp som också är ett Borås lag.

Detta kan vart den sämsta upplevelse jag vart med om. Denna tomte till tränare kan ha varit den mest oengagerade och opedagogiska tränare jag haft och för första gången i mitt fotbollsliv stod jag still i min utveckling tyckte jag.

Om man som tränare säger två minuter innan match - ni ska vara glada om det inte blir två siffrigt idag, så har man inte i tränarrollen att göra. Jag hade tur som trots detta hade fler klubbar som ville ha min påskrift. Jag ångrar inte det året, för jag fick uppleva detta ledarskap och på så sätt kommer jag undvika att själv bli en sådan tränare.

Jag spelade bara där i ett år, Byttorp åkte dessutom ur ettan samma år. Efter följde mitt första år i allsvenskan (2004), Bälinge IF från Uppsala, inte heller här hade jag en positiv tränarupplevelse. Dessa tränare bråkade, tjafsade som ett oense gift par, och på så vis spreds det en otrygghet i hela laget. Jag skrev på för två år, men var i klubben i ett halvår, under detta halvår spelade vi fem olika spelsystem. Otryggt och osäkert ledarskap ledde till slut till att Bälinge åkte ur damallsvenskan.

Samma år när transferfönstret var öppet skrev jag på för Landvetter, där den ökände rödlätta tränaren Bo "Bosse" Falk fanns. Under det halvåret hade jag ständig nackspärr. Det var inte ball att spela innermittfältare som jag gjorde på den tiden, då bollen skulle vara i luften mellan backarna och forwards, det var en heldel luftbollar ja. Citerat av Bosse: "Det finns inga dåliga bollar, bara dåliga forwards." Bosse du är en förbannat go gubbe iallafall.

Efter allt detta elände av tränarupplevelser kom ljuspunkten, nämligen Martin Pringle. Det skedde en satsning och klubben flyttade in till centrala Göteborg. Vi gick från bollar i luften till spel längs marken. Jag var lyrisk över hur bra, givande och roliga träningarna var. Det var under Martins regi som jag fick mina första aha-upplevelser på fotbollsplanen.

Nu infördes snabba fötter och ännu mera teknik. Vi spelade också ett gynnande spelsystem 1+4+4+2 med diamant, han såg våra kvalitéer, och ut efter det formade han laget. Martin gjorde mycket för denna klubben. Och gällande min utveckling ligger han bakom väldigt mycket.

Sen stod det klart att Torbjörn Nilsson skulle ta över Kopparbergs/Göteborg FC. Jag hade inte en aning om vem denna människa var. Nu vet jag vem han är, det är människan som ständigt påminner mig varför jag spelar fotboll. Han tar fram glädjen i sporten. En hel blogg kommer tillägnas honom senare.

Med detta vill jag säga att alla ni har betytt något för min utveckling, mer eller mindre både som Johanna och fotbolls-johanna, och mycket kommer jag garanterat ta med mig i min egen kanske kommande tränar karriär. Tron som alla ni ändå har haft på mig har betytt allra mest.

TACK

Göteborg 8 oktober: Det blev tre poäng till i lördags mot bottenlaget Stattena. Poängen var given, samtidigt gjorde vi en riktigt skitmatch. Vi hade för dåligt bolltempo, för dålig rörelse, för mycket felpass och kom sällan tillbaka i försvarsposition med hela laget.

Vi hade räknat med fler mål, men efter slutsignalen var vi glada över att vi gjorde båda målen i första halvlek. Det var en förbannat jobbig motvind i andra. Ett lag som Stattena ska vi kunna rulla ut, vi lyckades inte riktigt som vi gjorde på Olympia mot dom. Det var två fina mål, på det första serverade jag en boll till Linnéa som satte dit den snyggt. Sen skruvade Näfver in en frispark i bortre - också det väldigt snyggt.

Ett stort tack till den tappra publiken som trotsade "pess och storm" regn. Ert stöd är mycket betydelsefullt för oss.

Det var en man som skrev till mig på facebook att mina första 25 minuter var det bästa han sett mig spela i år. Synd man inte spelar 1*25 då, haha, men tack för orden. Ska se till att göra 90 bra minuter nästa hemmamatch mot Kristianstad den 17 okt.

Nu till helgen väntar en bortamatch mot Piteå. Tre nya poäng ska hem till Göteborg. Håll tummarna!

Något som både jag och laget ser fram emot sjukt mycket är vår resa i vinter. Vi började prata om det lite löst och skämtade om att det vore ball om alla kunde följa med på en resa i vinter. Det slutade med att vi blev ganska många. Vi tänkte att "Varför inte eftersom vi inte umgås så mycket utanför fotbollen" (eller också vet vi typ när alla äter sover och skiter på dagarna, ja vi är väl ganska tighta).

För att ens komma på tanken att göra något sånt här på sin enda semester så innebär det att man måste tycka om varandra ganska mycket. Vi har även dragit med våra respektive, tränare, Rolle vår materialare och andra som jobbar i föreningen. Alla som ville följa med var välkomna. Så nu är jag stolt och oerhört glad att berätta att vi är 38 pers som ska dra till Thailand fredagen den 13 november (fredag den 13, f** vad nice). Ser allt framför mig redan när vi står på Arlanda, resan kommer garanterat bli en ny film typ Sällskapsresan. Får hoppas man hittar någon som vill betala för att producera filmen så den kan visas på Bergakungen sen ha-ha. Den kan inte bli sämre än Agnes-Nicoles (hon i hollywodfruar) film när den kommer ut på vita duken.

Hoppas bara alla inte är griniga på varandra under den långa resan ner. Torbjörn var spydig som vanligt och sa att han vägrar åka med om jag inte har mat under hela resan ha-ha.

Efter vi bestämt oss för att dra till Thailand så återstod det bara att få ihop kulor till resan. Vi har haft utförsäljning av OBH/Nordica-prylar, haft fotbollskolor under sommaren, sålt benskyddsband mm och resten har man fått lägga ut från egen ficka. Resan är betald för alla, så snart bär det av. Lisa Ek och hennes familj har ett hus på ön Koh lanta där vi ska spendera sköna dagar tillsammans. Vi har hyrt grannarnas hus, så alla bor jämte varandra, när eller om man tröttnar på varandra är det bara att sticka iväg till de andra vackra öarna så länge man vill. Gött att grabbarna kan hänga med varandra, så kan jag och Hallstenson ligga under parasollet på stranden.

Ja, vi kommer nog ligga en hel del utanför parasollet. Rolle vet ja kommer hänga med oss och lär sörpla på sin whiskey på stranden. Fotbollen kommer givetvis finnas med. Mer om resan lär tas upp här, det ska bli så förbannat kul!

Nu till en annan sak. Vi är sponsrade av en matkedja (en stor) och vi fick uppdrag och möjligheten att stå utanför deras affärer och samla in pengar till världens barn. Jag och Hallstenson stod utanför deras affär på Avenyn och återigen blev jag besviken på mina medmänniskor. Folk kunde inte ens lägga i mynten dom fick tillbaka när dom betalade. De som inte hade kontanter förstår jag självklart, men det var faktiskt någon snäll själ som till och med tog sig tid att ta ut pengar att lägga i. Saken är den en krona gör verkligen skillnad! De finns så många snåla människor där fem spänn inte hade rört dom i ryggen.

När vi frågade om de ville skänka en slant sa de nej tack, då ville man bara säga: "Du vet att du säger nej tack till ett barn som håller på att svälta och som har en föräldrar som avlidit i Aids": Eller så ville man säga: "Du kan inte ge några futtiga kronor men du kunde köpa fläskfilé i affären när 100 spänn hade gett en läkarundersökning till 30 peruanska barn".

Jag blev förvånad att det var mycket ungdomar som lade i pengar medans gnetiga gubbar å tanter bara ignorerade oss, låtsades verkligen som vi inte fanns. Jag hoppas att alla som åkte upp för rulltrappan utan att skänka en enda krona skäms och lägger i nästa gång. För f** skärpning Sverige!!!

Men de fanns många fina själar som skänkte över femtio spänn rakt ner i burken.

Veckans innelista:
1. Hammarbys skräll mot Umeå. Nöp mig i armen och gnuggade mig i ögonen flera gånger i söndags.
2. Hannes Stiller.Skönt att han visar att man kan värvas till allsvenskan även vid 32. Åldern är bara en siffra på ett papper. Han fick chansen, och som han tog den. Lycka till de sista matcherna.
3. Kristian Marasovic.Dina olika statusar rubriker du har på msn kan få mig att trilla av pinnen av skratt.
4. Cornelia Börjesson.En underbart fin vän, blev så glad när du tog dig tid att komma och hälsa på mig i götet förra helgen, det är en sådan här sak värdesätter jag vädigt högt.
5.Diskmaskin.Shit vad den sparar tjaffs om vem som ska diska! Nya utmaningen är istället att sätta in disken direkt i maskinen, verkar väldigt svårt ibland.

Veckans utelista:
1. Vår prestation mot Stattena. 3 pinnar, de första 25 minuterna var bra, men resten är under all kritik.
2. Restauranger som tar betalt för vanligt kranvatten.Detta är så förbannat irriterande, sånt kan göra att jag inte kommer tillbaka.
3. Ps3 loosers. Till er som loggar ut från Fifa när ni ligger under, ta en förlust, ni är tydligen inte bättre.
4. Tobias Hyséns skadefrånvaro i Blåvitt. Din målfarlighet och speed är saknad.
5. Killar som har alldeles för tighta byxor för sin kroppsform. Så tighta att man har enormt stor lust att gå fram och fråga om herrmodellen var slut i affären eller om människan snott sin flickväns byxor.

Veckans tips:
1. Jag vill passa på att lobba lite för mina lagkamraters projekt Keep It och Play It. Hedvig och Marlene har tillsammans med vår målvaktstränare Anders skapat ett helt nytt koncept för fotbollsutbildning. Kika in på www.keepitandplayit.se för att anmäla dig till deras nästa utbildningstillfälle som är den 18/10 i Göteborg. Alla fotbollsspelare är välkomna. Missa inte detta tillfälle!
2. Vill man äta en förbannat god ceasarsallad med bulgur, ska man ska man besöka Frank´s Coffee, du blir garanterat mätt och är värt pengarna! Vet inte vad gatan heter, men det ligger nära Korsvägen mittemot Baguetten.