Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    1/4

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Blev blind av kamel - nu Sveriges största löpartalang

    Han började träna friidrott först som 15-åring. Han är blind på ett öga. Trots det är Suldan Hassan en av Sveriges mest lovande löpartalanger genom tiderna.

    Sommaren 2013. Suldan Hassan tar ut stegen runt Slottsskogsvallens löparbanor. Han har till slut gett efter för högstadielärarna Ronny och Pelles tjat om att han måste testa på friidrott. Under ett skol-DM i fotboll har lärarna sett att det finns en löpartalang i den tanige 15-åringen. När skolkamraterna tröttnade fortsatte Suldan springa upp och ned längs sin högerkant. Helt utan tempoväxlingar. Helt outtröttlig. Ronny och Pelle tvingade mer eller mindre honom att ta sig in till Göteborg från hemmet i Alingsås.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Det räcker med några varv. Ullevi FK:s tränarveteran Curt-Roland Ljung känner igen talang när han ser det.

    – Vilken gubbe, tänker han första gången han ser Suldan springa.

    Fyra år senare. Samma plats. Samma löparbanor. En väldigt annorlunda Suldan Hassan. I dag är den tanige killen från Alingsås Europas näst snabbaste junior på 5 000 meter. Sedan den där första, stapplande provträningen har utvecklingen gått spikrakt uppåt.

    – Han är den största talangen Sverige någonsin har haft. Jag är inte den som tvingar folk, men hade han inte kommit tillbaka efter första träningen så hade jag ju ringt honom, säger Curt–Roland Ljung.

    Löpningen har öppnat världen

    Det behövdes inte. Suldan kom tillbaka. 

    – Jag vet inte vad jag hade gjort om jag inte hade hittat löpningen. Innan hade jag bara rest mellan Alingsås och Göteborg. Nu har jag fått resa överallt. Att jag har gått från att ha varit nomad i Somalia till det här... det är en ganska speciell resa jag har gjort. Och det känns som det här bara är början, säger han.

    Nu börjar några intensiva tävlingsveckor. Lag-SM, Göteborgs GP och junior-EM. Allt innan juli är över. 

    – Nu är det dags att prestera. Det är slut på att gå och lära sig. Jag kunde bara drömma om att bli en någorlunda bra löpare tidigare, nu är jag en kandidat till att ta medalj, säger han. 

    Att han är en av Europas främsta löpartalanger är imponerande. Att han är det trots att han bara tränat friidrott i fyra år är nästan overkligt. 

    Vad beror din utveckling på?
    – Vi var nomader i Somalia. Där använde man inte barnvagn direkt. Så fort man kunde så fick man gå själv. Sen har jag en talang. Utan den kan man inte få så snabba resultat som jag har fått. 

    Talangen gav honom två brons på ungdoms-SM efter en och en halv månads friidrottsträning. Suldan var besviken. Det var ju inte guld. 

    – Jag kommer ihåg att jag tänkte: "Vad tror han?". Där var killar som hade tränat i fem år och så kommer han och spöar dem allihop i princip. Hans utveckling är helt sjuk. Jag skulle vilja påstå att han har allt, säger Curt-Roland Ljung.

    Spetsade sinnen

    Det är en sanning med modifikation. Suldan saknar något de flesta av oss tar för givet. Han är helt blind på höger öga. Ett ärr från barndomen på Somalias landsbygd. En av familjens kameler vägrade flytta på sig. Fyraårige Suldan tog en pinne till hjälp för att få den i rörelse. Pinnen gick av i slaget och studsade tillbaka mot hans öga. 
    Familjen åkte till närmsta stad och fick hjälp av en läkare. Resultatet blev katastrofalt. 
    – Jag är glad att jag var så ung att jag inte kommer ihåg händelsen. Läkaren visade sig inte vara någon riktigt läkare. Han hade bara gått gymnasiet och det blev tyvärr skandal. Han var den ende vi kunde få tag på och våra pengar räckte till. När vi kom till Sverige försökte de åtgärda ögat men än så länge har vi inte kunnat göra något åt det. Han är fortfarande läkare i Somalia. Det hade varit gött att besöka honom och fråga vad han har för legitimation, säger Suldan. 

    Utan syn på ett öga får andra sinnen spetsas; lungor, vadmuskler, hörsel. 

    – Det är klart att det är surt men å andra sidan finns det folk som är kvar som fortfarande inte kan få den hjälpen man får här. Jag klagar inte. Jag är tacksam att jag inte förlorat mer än ett öga. 

    Vågar tro

    På Afrikas horn fostras medel- och långdistanslöpare på löpande band. Etiopien och Kenya dominerar startlistorna på VM; Sverige har fått skörda frukterna av Eritrea-födda Meraf Bahta och Suldan delar sina somaliska rötter med Mustafa Mohamed och Storbritanniens främste distanslöpare genom tiderna – Mo Farah.

    – Det gör det lättare att våga tro att man kan bli någonting. Jag slipper vara den förste. Om någon annan har varit där innan så vågar man gå in för det helhjärtat. Man måste ha någon form av inre tro om man ska gå hela vägen. Jag är beredd att satsa för att se hur långt jag kan nå. Jag måste nå minst lika långt som "Musse", säger Suldan.

    Miljö och gener kan förklara de flesta idrottsliga framgångar. Suldan tillskriver sin framgång omgivningen i uppväxtens Somalia. Lekarna i hög temperatur har gett honom och många andra somalier god grundkondition. Det är det, snarare än en pushande familj, som ligger bakom den explosionsartade utvecklingen.

    – Jag är den ende i min familj som idrottar. De har ingen aning. Förra året när det var OS åt jag lunch med min pappa. Mina föräldrar känner till Mo Farah eftersom han är från Somalia och han hade sett att han var med i OS. Pappa frågade: "Varför är inte du där? Är det åldergräns eller?". De har inte koll på vad som krävs, men det är ganska gött. De flesta familjehistorier jag har hört handlar om folk som pressar sina barn vid matbordet. Jag är glad att jag slipper den pressen. Det är aldrig något snack om idrott hemma, säger Suldan.

    Har inte varit lyckligare

    Curt-Roland går ut på Slottsskogens löparbanor med sina smala glasögon nedhasade längst ut på nästippen och ropar mot Suldan som står och stretchar vid ett staket. 
    – Har du sett startlistan på lag-SM? Du kommer få det tufft. Det blir perfekt!

    Suldan ler till svar. Det gör han ofta. Det är helt enkelt sån han är. Sån han har blivit.

    – Vi var nomader och hade boskap när jag var liten. Det var inga lätta förhållanden. Om man bortser från det här med ögat var jag lycklig. Jag tror inte jag hade varit lyckligare i Sverige. Även om det inte var jättelätta förhållanden var man positiv och lekte som alla andra. Min uppväxt är en av anledningarna till jag är så positiv nu. Jag uppskattar saker och ting mer än vad de flesta svenskar gör. Jag tänker på det positiva i alla problem, säger han. 

    För fyra år sedan sprang han på Slottsskogen för att han var dittvingad av sina lärare. När 3 000 meter på Göteborgs GP startar på tisdag springer han för att slå svenskt juniorrekord. 

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.