Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

1/2
ANNONS ▼

Balkander: Tackar gud för väderomslaget

Jag tackar gud för väderomslaget, er åskådare för ett fantastiskt stöd och min kropp för att den höll. Nästan. Just som spurten tog sin början gick baksidan. Det får man leva med.

Vilken dag det blev, vilket lopp vi fick. Jag förlorade visserligen vadet mot Stefan Selakovic och Carl Fhager (grattis till segern!), men jag besegrade vädergudarna och sprang med vinden i ryggen upp för Götaälvbron. 

Det brukar ju alltid vara tvärtom. Och just vid brofästet hörde jag publiken skandera ”Hjalmar, Hjalmar, Hjalmar Jonsson” och där var han, IFK-legendaren som enligt uppgift siktade på 1,15. 

Att jag nu var på väg ikapp honom var sensationellt. Just där och då kände jag mig som starkast under hela varvet. 

Efteråt gick sanningen upp för mig, när ”Hjalle” knackade mig på ryggen för lite eftersnack. Han hade sprungit förbi mig på Götaälvbron och var fem minuter snabbare i mål. Men uppgiften om 1,15 var lögn. Han hade precis som jag siktat på 1,45

Jag missade med 23 sekunder, men gråter inte blod för det. Jag gråter inte blod för någonting. Jag gjorde som jag hade lovat mig själv, drack vid varje station, gick några sekunder och märkte hur jag tog igen den tappade tiden på mina närmaste konkurrenter varje gång. 

Vilket stöd vi löpare fick. Jag har mina favoritplatser. Azaleaparken (det är nedförsbacke där), Mariatorget, just som man springer av Älvsborgsbron, uteserveringarna på Hisingssidan. Vädret blev helt perfekt. Drygt 20 grader vid starten och stekande sol. Vid målgång stod termometern på 14 grader och molnen bidrog till svalkan. 

Jag vet inte om Göteborgsvarvet slog nytt deltagarrekord igen, men jag vet att publikleden var tätare än någonsin. Det var tjockt längs Avenyn, på Vasagatan och på Övre husar. Det var mäktigt på Slottsskogsvallen och efteråt var vi alla vinnare. Stela, trötta, svettiga, men vinnare. 

Min strategi var att fästa blicken högt och långt framför mig, springa mitt eget lopp och strunta i de som höll lite högre tempo. 

Ändå lyckades jag märkligt nog se och hälsa på IFK Göteborgs huvudtränare, klubbens assisterande tränare, deras materialförvaltare och en valberedare. 

Dessutom blev jag kallad GP:s stjärnjournalist av Blåvitts speaker i GP:s monter på Hisingssidan. Det var såklart en överdrift, men jäklar vad jag sprang efter det. 

Se mer från - Göteborgsvarvet
Mest läst