Vad vet vi egentligen?
Jo, att en individ som råkar ha IFK Göteborg som arbetsgivare möjligen har gjort sig skyldig till ett brott och just nu är misstänkt för misshandel.
Vi vet också att han är släppt i väntan på fortsatt utredning, att det möjligen finns ett offer och att det är rättsväsendets uppgift att satt sköta den fortsatta processen.
Det får ha sin gång, ta sin tid och kommer vad det lider mynna ut i ett beslut. Friad eller fälld.
Samtidigt har IFK Göteborg ett arbetsgivaransvar.
Hur tar man ett sådant bäst i en liknande situation, kopplat till den offentlighet som omger klubbens verksamhet och enskilda pelare?
Genom att göra som IFK gjorde under tisdagen. Det innebar bland annat att spelare från övriga elitfotbollsklubbar i Göteborg avskrevs från misstanke.
LÄS MER:Spelarföreningen om misshandelsmisstänkta Blåvitt-spelaren
Finns ingen anledning att spekulera
Det är viktigt att påminna om att ingen är dömd, ens ej häktad, även om misstanken om misshandel kvarstår.
Under onsdagen var det locket på från alla parter. Spelaren deltog inte i förmiddagsträningen i Prioritet Serneke Arena och efteråt valde både tränaren Poya Asbaghi och lagkaptenen Sebastian Ohlsson att inte kommentera den uppkomna situationen.
Det finns i nuläget ingen anledning att spekulera kring någonting.
Helt klart är att situationen påverkar hela klubben, A-lagstruppen inkluderad.
Det kan i förlängningen även få sportsliga konsekvenser, men de är underordnade.
Jag tycker att IFK gjorde rätt som i samförstånd med spelaren kom fram till att ta en paus från all form av fotbollsaktivitet under åtminstone 14 dagar. Ett svårt och genomtänkt beslut för att samla tankar, ta reda på vad som verkligen hänt, låta det sjunka in och sedan gå vidare med mer fakta i fallet.
Jag tycker att det var att ta ansvar.
Inte döma. Pausa.
Den aktuelle spelaren kan mycket väl vara oskyldig och ska i framtiden då självfallet hanteras som sådan.
Ekonomichef och kassör lämnar
Det är viktigt att vi påminner oss om det i tider när en karriär och ett liv kan raseras snabbare än det tar att läsa igenom en Twittertråd eller ett Flashbackflöde.
Det är mycket nu. I måndags kom uppgifterna om att IFK Göteborgs kassör Jakob Andreasson avböjer omval efter tre år i styrelsen, på onsdagen kunde GT berätta att föreningens ekonomichef sedan 90-talet, Lena Mattsson, har sagt upp sig; allt samma år som klubbens ekonomi och sportsliga satsning är mer begränsad än på åratal.
Bra då att Alf Westerberg verkar vara på väg att i alla fall styra upp en match på träningslägret, nu när Rosenborg inte längre ville mötas.
För resten: Skulle inte Westerberg kunna vikariera som sportchef i väntan på att en permanent anställs? Så slipper Max Markusson ”göra en Mats Gren” och dubbeljobba sig in i utmattning.
Plus:
Sebastian Eriksson kämpar på under Fredrik Larssons ledning och öppnar för spel med IFK Göteborg. Det är precis vad den klubben behöver.
Minus:
Det är mycket nu. Misshandelsmisstänkt spelare, avhoppad kassör, uppsagd ekonomichef, ingen sportchef, struken träningsmatch mot Rosenborg och en av ekonomiska skäl historiskt orutinerad trupp. Kanske tur att säsongen har inletts med två raka segrar.
