Med tolv sekunder kvar av den första perioden i mötet mellan Brynäs och Frölunda uppe i Gävle den 31 januari 2015 jobbade Magnus Kahnberg djupt ner i eget sarghörn för att skicka undan en puck. När Frölundaforwarden precis fått träff kom hemmaspelaren Lukas Kilström farande och träffade Kahnberg med en tackling i huvudet.
Magnus Kahnberg blev liggande och fick hjälpas av isen. Efteråt konstaterades att han drabbats av en hjärnskakning.
Efter fjorton säsonger och 738 A-lagsmatcher blev det hans sista framträdande i Frölunda. Efter säsongen gick kontraktet ut och förlängdes inte.
När han, tillsammans med Christian Bäckman, tackades av i Scandinavium var hans fokus fortfarande att komma tillbaka till ett normalt liv.
Kahnberg var inte ensam om att råka ut för hjärnskakning efter att ha blivit tacklad på hockeyrinken under fjolårssäsongen. Djurgårdens Daniel Fernholm har fortfarande inte kommit tillbaka efter att sin hjärnskakning som han fick efter en armbågstackling från Luleås Johan Forsberg.
Luleås Cam Abbott tvingades avsluta sin hockeykarriär efter att fått en hjärnskakning när Erik Gustafsson tacklade honom under vårens kvartsfinaler mellan Luleå och Frölunda.
Utöver denna trio råkade ett flertal andra spelare också ut för hjärnskakningar. För samtliga som ska tillbaka har ett stort problem varit att det är svårt att veta när hjärnan och kroppen är redo.
I nuläget får spelare gå igenom den så kallade hjärntrappan där man varje dag ska klara av olika moment utan att få bakslag för att få kliva vidare.
Men nu har Pashtun Shahim från Göteborg hittat ett mer effektivt sätt att undersöka när spelare är redo.
– Vi har kommit fram till att vi nu kan mäta hjärnspecifika proteiner som utsöndras till blodet som tidigare inte var möjligt att mäta i blod. Det kan användas för att påvisa en mild hjärnskada som hjärnskakning, berättar han.
Pashtun Shahim har skrivit en avhandling om sin forskning. En studie gjordes på spelare i SHL som drabbats av hjärnskakning med hjälp av lagläkarna i klubbarna. Läkarna har hjälpt till att samla in blodprov från spelare med hjärnskakningar som valt att ställa upp i studien.
Blodproven lämnade en timme, tolv timmar, 36 timmar och 72 timmar efter hjärnskakningen eller vid tidpunkten då de friskförklarades av läkaren och bedömdes vara redo för att återgå till spel.
Dessutom har man på försäsongen samlat in blodprov för att få ett basvärde på spelarna för att ha ett resultat att jämföra med.
Har det funnits motstånd för er kring att få in uppgifterna?
– Det har funnits viss friktion då alla som får en hjärnskakning kanske inte vill veta att de har en hjärnskada. Å andra sidan är det helt frivilligt att delta i studien så man har full förståelse. De flesta eller nästan alla (spelare, lagläkare, fysioterapeuter, tränare mm) har varit mycket positiva och stöttande och utan deras hjälp hade det inte varit möjligt att genomföra en sådan världsunik studie.
Varför valde ni SHL som undersökningsområde?
– Det var nog till viss del slumpen, men även det höga antalet hjärnskakningar samt våra tidigare erfarenheter av att undersöka professionella atleter med hjärnskador, bland annat bland boxare.
– Vi hade även kontaktats av Yelverton Tegner, som var lagläkare i Luleå Hockey. Han har forskat en del om hjärnskakningar och var intresserad av att samarbeta.
Hur kommer det sig att du vill forska kring just hjärnskakningar?
– Som forskare är det viktigt att hitta områden där det verkligen behövs forskning eller utveckling. Vad gäller hjärnskakning så finns det ju inga objektiva metoder som kan diagnostisera det. Datortomografi och magnetröntgen påvisar inte hjärnskakning. Med tanke på mitt intresse av neurokirurgi så passade det utmärkt att forska om skallskador.
Att det blev just SHL och idrottsrelaterade hjärnskakningar som blev föremål för 31-åringens undersökning är kanske inte så konstigt. Pashtun Shahim har haft idrotten med sig hela livet och har länge spelat fotboll.
Han kommer från en släkt med flera läkare och kom under sista månaderna innan han tog studenten genom ömsom självrannsakan, ömsom uteslutningsmetod, fram till att han själv skulle kunna passa som det.
– Jag kom in tidigt i forskarspåret då jag som läkarstudent vid Sahlgrenska akademin exponerades en del för forskning. Mitt intresse väcktes för nervsystemets sjukdomar under neurologi/neurokirurgikursen, berättar han.
– Det var helt fascinerande att få se operationen av en hjärntumör i vaket tillstånd. Under sista terminen på läkarprogrammet, på barnneurologen träffade jag Niklas Mattsson (som för närvarande är verksam som läkare och forskare vid neurologiska kliniken vid Skåne universitetssjukhus) som forskade om Alzheimers sjukdom och att höra honom prata om sin forskning var oerhört inspirerande.
En liten pojke med vattenskalle som Shahim träffade på under tiden han vikarierade som underläkare i Alingsås gjorde också ett starkt intryck på honom och fick honom att söka sig in på forskarspåret.
Efter att ha kontaktat Mattsson bjöds Pashtun Shahim in till neurokemiska laboratoriet i Mölndal där han introducerades för Henrik Zetterberg och Kaj Blennow, två av världens ledande forskare kring Alzheimers och traumatiska skallskador. Mattsson, Zetterberg och Blennow fungerade som handledare under studien på SHL-spelare.
I dag jobbar Pashtun Shahim som läkare vid neurokirurgiska kliniken i Linköping samtidigt som han bedriver forskning i Mölndal.
Studien på SHL-spelarna avslutas under årets säsong. Men vad blir det då av den i framtiden? Shahim hoppas att den ska bidra till att ta fram ett sätta att med stor säkerhet diagnostisera hjärnskakningar.
– Jag tror och hoppas att vi kommer att öka medvetenheten bland såväl etablerade som unga spelare samt ledare om vilka ödesdigra konsekvenser hjärnskakningar kan få. Det finns studier som indikerar att upprepade hjärnskakningar, särskilt innan man är återställd, kan ge kroniska symtom. På sikt kan det också öka risken för demens, säger han och fortsätter:
– Vi erbjuder redan i dag spelare som haft långvariga symptom efter sin hjärnskakning eller som slutat med ishockey på grund av hjärnskakning möjlighet att delta i en klinisk studie för att kartlägga långvariga konsekvenser av hjärnskakning.
– Det övergripande syftet eller målet med dessa studier är att ta fram ett blodtest som med stor säkerhet kan diagnostisera eller påvisa hjärnskakning och som kan användas i såväl idrottsarenor som akutmottagningar.
