Han spelar i Västra Frölunda och har där tagit en plats i klubbens A-lag i division 3. Men i går var Noah Alexandersson inbjuden till IFK Göteborg för att spela U21-match mot Malmö FF.
– Det är ju Blåvitt som är favoritklubben. Lite anspänning så här första gången, men spännande och kul, säger han efter matchen som Malmö vann med 3–0.
Noah Alexandersson har fått extra mycket uppmärksamhet i de blåvita leden med tanke på att hans far, Niclas, är en av klubbens stora spelare. Nu är det många som hoppas på en övergång – och mycket tyder på att det snart blir verklighet.
– Jag håller på och snackar med några olika klubbar, framför allt Blåvitt då. Och det börjar väl bli dags att ta steget över snart. Jag blir 17 år nästa år, och trean är inte riktigt där jag vill spela, säger Noah Alexandersson.
Finns inte tanken att vänta något år och fortsätta att spela A-lagsfotboll i Frölunda istället för att spela med Blåvitts juniorlag?
– Det är klart att tanken finns. Men som det ser ut nu så är det nog större chans att jag lämnar än att jag blir kvar. Men jag har inte bestämt något än.
Om du går till IFK Göteborg så har du förmodligen en bit fram till A-laget?
– Ja, men det är det som är målet, helt klart.
I Frölunda är Alexandersson en del av en framstående kull av 01:or. Flera av hans lagkamrater har blivit inbjudna på provträningar i större klubbar och Alexandersson gissar att han inte är ensam om att "vija ta steget.
I matchen mot Malmö tog Alexandersson för sig och visade prov på spelintelligens. Efteråt fick han beröm av Blåvitts tränare Thomas Olsson – och vid sidan av planen stod både A-lagstränaren Alf Westerberg och sportchefen Mats Gren och spanade. En annan inlånad spelare – 15-årige Isak Jonsson från Skene – imponerade också i sin roll på det centrala mittfältet.
Det var med andra ord mycket talang på planen.
– Ja, verkligen. Man ser ju hur bra spelarna är och att det finns mer att ta av dem. Att de kan bli ännu bättre.
Vad är skillnaden jämfört med A-lagsfotboll i division 3?
– Man spelar mer riktig fotboll här. Det går snabbare och alla är bra. I trean är det lite mer ojämn nivå. Det finns såklart riktigt duktiga spelare, medan andra kanske spelar mer på sin fysik till exempel. Här finns inga svaga länkar.
Du var både forward och mittfältare i matchen – var spelar du helst?
– Det är svårt att säga. I ett 4-4-2 kan jag spela forward och på kanten och på sikt när jag växt till mig lite kanske i mitten också. I Frölunda spelar vi 4-3-3 och då brukar jag spela i en central nummer 10-roll.
