Ekonomisk dopning är en vanlig företeelse bland fotbollsklubbar. Finns det inga pengar, finns det i alla fall en shejk, en Abramovitj eller bara en person med extra stort klubbhjärta.

Det är också problemlösning.

I Gais finns många med stora hjärtan. Så när klubben behövde åtta miljoner kronor för att ta hem Wanderson stod 15-talet gaisare beredda att ställa upp. När den affären gjorde att klubben hamnade i en ekonomisk kris med stor förlust och negativt eget kapital fanns tiotalet nya Gais-hjärtan och köpte träningsanläggningen.

Det är stort.

Wanderson har säkert positiva bieffekter; ungarna gillar honom, sponsorerna gillar honom och media gillar honom.

Men det är i längden inget vettigt sätt att driva en idrottsförening.

Jag frågade ordförande Christer Wallin och Leif Gjulem vad dom tyckte när vi träffades strax före medlemsmötet. Wallin svarade:

- Det är en svår fråga. Tanken var att han (Wanderson) skulle vidare. I sämsta fall får vi alla fall tillbaka pengarna. Det känns ganska bra att ha ett långt avtal, blir han skadad har vi en försäkring. Om den är bra vet man först vid facit. Jag ångrar mig inte i dag.

Halva facit har man väl fått. Klubben tvingades sälja Gaisgården och förlita sig på vänner.

Jag tror inte Walllin gör om affären, även om han aldrig skulle säga det. Gais bör sätta en femårsplan med långsiktiga mål och klar strategi där tillfälliga dippar är tillåtna. Se till att ha en kostym och spelartrupp, som är lagom både i sol och i regn, och att vissa delar av verksamheten alltid är skyddade.

Leif Gjulem nämnde själv fotbollsakademin som en del som måste driva vidare eftersom det är framtiden.

Jag förstår att Gais vill bygga ut och modernisera sin träningsanläggning. Moderna lokaler lockar nya spelare mer än en barack, det kan Häcken berätta mer om.

Får klubben in de åtta-tio miljoner som behövs för att börja bygget i april? Jag har ingen aning. Det finns säkert intresserade. Men vänta ett år om pengarna inte räcker.