Jo, vi kan fortsätta snacka om Marta. Hon skulle definitivt vara ett sportsligt lyft för Göteborg, men också minst lika viktig för publiken. Kommer Marta, kommer den. Det är således inte alls konstigt att GFC, med ett snålt publiksnitt, försöker.

Men, vi behöver inte bara snacka om Marta och de fem eller sju miljoner hon sägs ha i lönekrav. Inte när WPS-ligan har lagt ner och förutsättningarna för runt 100 spelare förändrades över en natt.

Pia Sundhage kommer förstås göra det hon sa till GP. Samla sina landslagsspelare på långa läger inför OS. Den potten går därmed bort. Men – runt 100 andra är just nu i desperat jakt på en ny klubb.

Vad talar då för allsvenskan? En bra kvalitet – och ett vidöppet transferfönster.

Men – om pengarna är prio ett för Marta kan GFC nog bara vinka adjöss till henne då hon tar flyget till Ryssland eller möjligtvis Tyskland.

Om inte, måste Marta och hennes agent antagligen sänka sina krav. Några sju miljoner blir det nog inte tal om. Att ett beslut dröjt kan bli en ren förlustaffär för superstjärnan. För precis som Bronsman påpekat – hon har fått konkurrens av X antal andra, som inte kräver de pengarna.

GFC har sitt kollektiv. Sina ramar. Ramar de var beredda att lämna i fallet Marta. Nu kanske det inte behövs längre.

Att klubben väntat länge i värvningskarusellen (is i magen?) betyder plötsligt att de sitter med ett smörgåsbord av högklassiga spelare framför sig. Och en, två eller kanske tre platser att fylla.

De behöver heller inte inrikta sig på att plocka utfyllnaden, utan kan sticka kniven i laxen. En defensiv spelare behövs absolut. Men utrymme finns säkert även framåt. Kanadas Christine Sinclair vore en dröm, bland flera andra.

Enkelt summerat: Läget för GFC ser, så här i elfte timmen, plötsligt väldigt gynnsamt ut.