Sveriges mest omtalade handbollshand har röntgas. Bilderna finns. Svaret finns. Men fram tills i eftermiddag lever Isabelle Gulldén och den svenska landslagsledningen i ovisshet.

– Det känns lite jobbigt, jag hade verkligen velat få beskedet direkt, säger Gulldén.

Så blev det inte. Läkaren – som även opererade för ett par veckor sedan – fanns inte på plats när undersökningen av det trasiga båtbenet genomfördes i går förmiddag.

– Jag försökte själv kika på bilderna när sköterskan gick iväg, men det gick inte, säger Gulldén när vi tjugo minuter senare lämnar Regionhospitalet i Viborg.

Hur känns det just nu?

– Jag känner mig tom, helt blank. Fram tills för ett par veckor sedan var jag så inställd på att inte spela VM. Nu är jag uttagen i truppen och har stora förhoppningar att kunna vara med. Det som är positivt är att det är en benskada. Är den läkt så är den.

Gipset och den tillfälliga skenan är borta. Gulldén visar med händerna hur hon på snabbaste sätt ska få igång rörligheten. Handen känns lite trög och än så länge får hon bara belasta handleden med sin kroppsvikt.

– Det gör inte ont i alla fall, det är jäkligt skönt.

Mentalt har de senaste två månaderna varit upp och ner. Ovissheten har varit värst.

– Det har varit så många turer. Först var det ett brutet ben i tummen, sedan var det båtbenet och ingen operation. Så slutade det ändå med operation. Till sist visste jag inte vad jag skulle känna eller tycka.

Mobilen börjar ringa, sms trillar in. Det är inte bara familj och vänner som undrar hur det gått.

Den svenska VM-truppen har stora skadeproblem och ett mästerskap med eller utan den 22-årige landslagstjärnan har betydelse. Även om Gulldén själv hoppas finns det en viss försiktighet.

Ditt femte raka mästerskap, tvekar du inför VM?

– Jag har gjort det. Spelet sitter i ryggmärgen, men så länge jag inte har några svar vet jag inte vad man förväntar sig av mig i ett VM. Är jag inte helt hundra ska jag inte ha platsen, det måste jag vara ärlig med.

Efter en lunch och kaffe på stan tar Gulldén med oss till lägenhetsområdet utanför centrala Viborg. Vi parkerar och Isabelle pekar på huset bredvid: ”Där på andra våningen bor Johanna Ahlm, men hon verkar inte vara hemma”.

Det fanns en period då Gulldén inte kände att hon kunde leva upp till alla förväntningar. Inför EM i fjol fanns det fortfarande de som tvivlade på hennes kapacitet. Hur det gick är historia. Gulldén klättrade in på listan bland världens bästa spelare och ett par månader senare skrev hon på för Viborg, ett av världens bästa klubblag.

Men glömt har hon inte gjort. Även om hon inte längre läser kommentarer på nätet så känner hon en viss revansch.

– Så är det väl. Samtidigt snackas det extremt mycket om mig, det kan bli lite pinsamt ibland. Men jag har lärt mig, det negativa kan jag göra någonting åt och då blir det roliga att visa alla andra att jag är bra. Jag är ingen joker längre. Jag har fått respekt.