Grattis, du kom tvåa i tävlingen och är den förste svensk som lyckats genomföra en sådan prövning.

- Ja, det gick helt ofantligt bra. Simningen gick bättre än jag hade väntat mig och cyklingen flöt på, där vet jag att jag är stark. Där kom jag till och med upp i täten, vilket var osannolikt. Fast på löpningen trodde jag att de skulle komma ifatt mig.

Varför det?

- Konkurrenterna är mycket bättre löpare än jag. Men är du trött efter att ha cyklat 180 mil så får du problem oavsett hur bra löpare du är.

Hur långt in i loppet förstod du att du skulle kunna hålla undan för dem som kom efter?
- Det var inte förrän de sista tre maratonloppen. Mara sex och sju gick jag mer eller mindre, för att undvika skador. Två av mina värsta konkurrenter drog på sig skador på de sträckorna och jag kände att om jag trampar på så var det risk att jag inte skulle kunna fullfölja.

Sedan började du dra ifrån på mara åtta. Var du orolig någon gång att du inte skulle klara det?

- Det var en balansgång på den vassa eggen hela tiden.

Hur mycket sov du?

- Jag hade räknat med att sova fyra timmar per natt, men så blev det inte. Med två dygn till mål räknade jag med att sova tre timmar och tänkte att tysken som ledde, Marcel Heinig, måste väl sova också. Men på sista tre dygnen sov han 30 minuter.

Pratade ni med varandra under loppet?

- Jadå, vi gick och filosoferade på natten och sa "fy fanken, aldrig mer". Men det glömde vi fort när det väl var över.

Men du kan fortfarande inte gå riktigt efter att ha sprungit sönder foten?

- Nej, den är helt trasig, jag har fått en infektion och får åka rullstol nu. Där märktes min orutin från riktiga långlopp för jag hade tre par skor med mig, men alla var i samma storlek, 44. Jag skulle haft ett par 45:or och ett par 46:or också. Så det var inget optimalt lopp, det finns lite mer att ta.

Så du kommer att göra om det?

- Ja, loppet går om två år igen. Det här skrämde i alla fall inte.