Carola Helltén på idrotts- och föreningsförvaltningen har utrett hur toleransen mot HBT-personer inom lagidrotten i Göteborg ser ut. Slutsatsen är att diskussionen inte finns överhuvudtaget.

- Man bryr sig egentligen inte om vilken läggning man har. Man tar inte avstånd från någon, men man gör inget åt andra hållet heller och har ingen policy. Inom lagidrotten är det en ickefråga.

Anton Hysén är den första manliga fotbollsspelaren i Sverige som kommer ut som homosexuell och Petra Elisson menar att det kommer att få jättestor betydelse.

– Många har svårt att relatera till de här frågorna och nu går Glenn Hyséns, en av våra nationalhjältar, son ut – nu kan man inte nonchalera det här längre. Anton kommer att bli en fantastisk förebild och kommer säkert vara avgörande för att många killar och tjejer stannar kvar i fotbollen och känner sig hemma där, säger Elisson.

Hon hoppas att klubbar runt om i Sverige tar tillfället i akt att lyfta upp de här frågorna på agendan och vågar ta ställning.

– Sånt här blir ofta en individfråga. Nu är det individfrågan om Antons fall och det är jättemodigt av honom. Men egentligen är det en strukturfråga och nu har Anton gjort sitt. Nu har han lämnat över stafettpinnen till fotbollsklubbarna att ta tag i det här. Men det är inte alltid klubbarna förstår att de har tagit över stafettpinnen, säger Petra Elisson.

En rundringning som GP gjort till ett axplock elitföreningar inom olika sporter i Göteborgsområdet bekräftar experternas bild av att HBT-frågorna inte lever i klubbarna.

Klubbarna uppger att de jobbar aktivt med värdegrundsfrågor och hur man ska uppträda mot andra när man representerar föreningen. Men något aktivt arbete för att skapa ett öppet och accepterande klimat kring frågor som rör sexuell läggning bedrivs inte.

Sävehofs klubbdirektör Stefan Albrechtsson berättar att klubben prioriterar ett bredare arbete med grundvärderingar mer än att enskilda ämnen lyfts upp. Örgryte IS delar Sävehofs uppfattning.

Inte heller Qviding – Göteborgs största förening inom ungdomsfotbollen – ser något behov av att specifikt lyfta frågan.

– I sig är den inte uppe på agendan. Vi har en stark ledarutbildning där vi diskuterar normer, kamratskap och moral. Men vi går inte in på sexuell läggning specifikt, säger Joacim Nordh, ordförande i Qviding FIF.

Den inställningen duger inte, anser Jesper Fundberg, maskulinitetsforskare vid Malmö högskola. Han har studerat pojkfotboll som fostringsmiljö och tror att idrottsförbunden kan göra mer för att förändra den homofoba kulturen.

– Det finns tillräckligt med policys. Det handlar mer om möten och vardagen, hur man bekräftar, behandlar och belönar den man är. Man tränar mycket överstegsfinter, men inte så mycket på hur man trivs som människa, säger Jesper Fundberg till TT.

– Det handlar om hur man uttrycker en sorts manlig identitet där det är viktigt att inte vara bög, inte vara kärring och inte vara invandrare, säger han.

Magnus Nilsson, ordförande i Pixbo Wallenstam IBK/IBF, anser att det blir problematiskt när en förening förväntas kunna hantera även svåra samhällsfrågor trots att detaljkunskaper på området saknas.

– Vi är specialister på idrott, vår verksamhet är idrottsfokuserad. Ändå finns det en förväntning på hur vi ska hantera olika frågor.

Har ni erfarenheter av att spelare kommit ut?
– Man ska komma ihåg att innebandy är en relativt ung företeelse, och vi har inte den traditionstyngda kultur som andra idrotter. Jag är själv förvånad över att det här är en så stor fråga inom idrotten. Sen måste man komma ihåg att det är en sak att komma ut inom den egna gruppen. Det är en helt annan att välja att kliva fram i media.