Japanskan, Yu Horiuchi, var den allra första motståndaren för Sofia Mattsson, och hon fick den norrländska segermaskinen att gå i baklås. Horiuchi höll avstånd och avvaktade, ville locka in Mattsson inom räckhåll och då klippte hon till.

– Hon var besvärlig, sade Mattsson om sitt japanska orosmoln.

Sofia Mattsson hade aldrig sett Horiuchi brottas i verkligheten och videobilder växer inte på träd när det gäller en tjej som har ett JVM-guld som främsta merit.

– Jag ringde hem till Sverige och fick hjälp, berättar Fariborz Besarati, den svenske förbundskaptenen. De fick leta efter bilder.

Ändå gick det fel.

– Hon tappade för många dyk, tyckte Besarati om sin Mattsson efter matchen.

Japanskan skulle egentligen ha varit med i VM i Herning i Danmark 2009, där Mattsson tog guld, men hindrades av skada. Hon kom nu i stället.

Mattsson rusade efter förlusten ut i omklädningsrummet, grämde sig en stund och så började hon ladda för återkval och bronsjakt. Och nu var det gamla attack-Sofia som kom fram igen.

Först en tjej från Azerbajdzjan, sedan polskan Roksana Zasina.

– Bronsmatchen var den jag är mest nöjd med. Skönt ändå, jag ville inte åka hem tomhänt, sade Mattsson.

Nu ska hon satsa på något nytt – äta och gå upp i vikt. Till nästa VM vill Sofia Mattson vara uppe i 55 kilo (51 kilo nu) för att kunna kvala till OS.

Det vill säga att när Sofia Mattson pratar om 55 kilo så handlar det egentligen om 57–58 kilo.

– Jag börjar direkt. Nu väger jag 54, säger 51-kilosbrottaren.

Så är det i brottningen. Matchvikt ska man ha det korta ögonblick man går upp på vågen, dagen före första match. Sedan är det bara att fylla på igen med vätska och mat så att extrakilona och den styrka de innebär sitter där lagom till matchdags.

Andre svensk i VM den här onsdagen i Moskva var Robert Rosengren i 74 kilo. Han försvann direkt, efter bland annat typiskt oflyt hos domarna.