Englands förbundskapten Fabio Capello såg det från bänken, spelarna från sina positioner ute på planen och miljoner tv-tittare från sina soffor.

De enda som inte såg att Frank Lampards lobb var över mållinjen var de som hade uppgiften att se det – domarna.

Fotbolls-VM har hittills inneburit ett potpurri av dyrbara misstag från fotbollens ordningsmakt och en del av förklaringen kan ligga i den ljudkulissen som skapas av alla vuvuzelor på läktarna.

I en brittisk undersökning studerades hur publiktryck kan påverka domarbeslut. 40 distriktsdomare studerade 47 domslut i en match mellan Liverpool och Leicester, och 22 domare såg då sekvenserna med publikljud samtidigt som resterande 18 domare såg dem i tystnad.

Resultatet? Att domarna som såg matchen ljudlöst dömde 15,5 procent fler frisparkar som gick emot hemmalaget Liverpool än de som såg matchen med ljud.

– Närvaron eller frånvaron av publikljud gav en dramatisk effekt, sade professorn Alan Nevill som ledde undersökningen.

I en tysk studie analyserades 3 519 matcher mellan 1992 och 2003 i den tyska högstaligan, och då konstaterades att fem procent av målen som gjordes av hemmalag aldrig borde godkänts medan samma siffra för bortalag var fyra procent – ett resultat som gör att hemmalaget har 25 procents större chans än bortalaget att få ett regelvidrigt mål godkänt.

Men Fifa säger – förstås – att VM-domarna är väl förberedda för uppgiften.

– Domarna är vana vid att döma inför stor publik och träningsprocessen för att bli elitdomare är omfattande. En domare kommer inte döma inför 50 000 åskådare utan att vara redo för det, säger en talesman för Fifa.