Vi möts i närheten av Heden. De bleka solstålarna motas bort med hjälp av ett par solglasögon. Våren är hett efterlängtad och gör honom på gott humör. Patrik utstrålar harmoni. Samtalet halkar runt från hur svårt det är att åka skridskor efter ett antal år utan skenor under fötterna till källsortering och att välja bort fräcka sportbilar mot en miljövänlig liten historia.

- En stor del av mina pengar har gått till bilar, men det är verkligen ingen bra investering eftersom det inte finns många som stiger i värde. Man måste fundera över vad man använder en bil till och jag har den till helt andra saker i dag. Att skjutsa dottern mest, eller ta mig fram mer bekvämt när det regnar eller är iskallt ute. Jag åkte mycket buss och spårvagn förut, men det blev rätt tjatigt i längden tyckte jag.

Sedan Patrik Sjöberg slog igenom i början av 1980-talet har vi mötts av en spontan och rak person, en inte helt okomplicerad människa. Mångfasetterad om ni så vill. Löpsedlarna har avlöst varandra genom åren. I början handlade det förstås mest om den fantastiska idrottskarriären, världsrekordet på Stockholm Stadion 1987, men senare har åsiktsmaskinen från Frölunda figurerat i en massa olika sammanhang. Mer eller mindre trevliga. Frågan är om det någonsin har skrivits lika mycket om den två meter långe göteborgaren som nu. Flera gånger tackade han nej till att medverka i SVT:s Mästarnas Mästare, men när han fick höra att Stefan Holm tackat ja ändrade han sig.

- Jag insåg att publiciteten skulle kunna gynna mig. Det var perfekt timing, dels med tanke på höjdduellen mellan Holm och mig i Friidrottens Hus den 20 mars. Sedan ska vi även mötas i verbala dueller med Maria Akraka som moderator. Första gången blir på Öis-gården samma dag som vi har tävlingen. Och då är det bra att vara aktuell. Vi kommer få ett antal frågor kring idrott, att vara bäst när det gäller, konkurrens, är det bra eller dåligt. Jag tror att det kan bli ganska spännande och tanken är väl att inte bara idrottare ska få ut något av det här, att även företag ska kunna omsätta det till sin verksamhet.

Intäkterna från friidrottsgalan går oavkortat till Barncancerfonden, något som Patrik kände starkt för.

- Jag ville verkligen inte att någon skulle tro att jag ställde upp på det här för att tjäna pengar, det hade blivit helt fel. När jag åkte hem från Malta och Mästarnas Mästare kom jag på att Barncancerfonden var den typen av välgörenhet som jag ville stödja. Jag var uppe på Östra en gång och besökte barncancerkliniken där, vi skulle ge dem lite leksaker och sådant. Det besöket berörde mig djupt.

Sedan Patrik i mars 1999 berättade att friidrottskarriären var över har han haft svårt att hitta något nytt att sysselsätta sig med. Nioåriga dottern ägnar han givetvis mycket tid åt, han pluggade sydamerikakunskap på universitetet, men kände inte att det ledde någon vart. Förutom enstaka projekt har han inte hittat sin grej.

- Jag skulle hemskt gärna hitta något som jag brann för igen, men hittills har jag inte gjort det. Jag läser mycket och jag har fått höra att jag tillbringar alldeles för mycket tid framför datorn. Där kan jag verkligen förlora mig själv, när man söker efter grejer hamnar man vidare till något annat och till slut vet jag knappt var jag började.

Alla skriverierna tar Patrik ganska bra, han gillar att läsa kommentarerna till artiklarna på nätet, men menar att kvällstidningarna har gått över gränsen ibland. Som nyligen i en krönika i Aftonbladet där skribenten beskrev honom som mobbare, den fräcka killen på skolgården som inte backade för att ge sig på svagare individer.

- Då ringde jag faktiskt upp och frågade hur de tänkte. Mobbing är verkligen ingenting jag sysslar med. Då blev jag förbannad. Sedan var det någon bild av mig med ett vinglas i handen och givetvis har jag ingen lust att hängas ut som ett riksfyllo, säger han och fortsätter:

- Lite det snacket var det även när jag var med som gäst hos Skavlan, det handlade mycket om att jag är en bad guy. Skavlan var trevlig och så, men jag tycker det är jobbigt när journalister inte vet att det fanns något före 2006 när jag åkte dit med kokain under friidrotts-EM. Jag har gjort lite andra grejer också som kunde lyftas fram ibland.