– Nu finns det ingen som jag inte kan slå i finalen, sade Olsson efter kvalet i friidrottens inne-VM.

Efter 17,07 i fredagens kval stod tv-bolagen och journalisterna på rad. Alla från al-Jazira till franska tidningar vill veta, fråga och höra på svensken.

– Jag trodde jag skulle vara ute och kyla foten vid det här laget, men det är kul att folk registrerar att jag är tillbaka och står här i dag. De flesta vill veta om hur jag har upplevt vägen hit, berättade Christian Olsson när han nådde fram till TT efter nästan en timme i den mixade zonen.

De flesta friidrottsintresserade svenskar känner till Olssons skadefyllda historia. Foten gav upp efter OS-guldet i Aten 2004 och låret började krångla efter EM-segern i Göteborg 2006. Men efter fem fotoperationer, lika många bristningar i låret och ett 70-tal nålstick i benet är Christian Olsson mirakulöst nog tillbaka som mästerskapshoppare igen.

Han har inte bara vunnit mot skadorna, han är nu på väg att besegra hela världen och åter inta trestegstronen.

Sedan Olsson som 21-åring hoppade hem ett silver vid VM i Edmonton 2001 har han vunnit alla mästerskap han ställt upp i. Totalt sju guld.

Det kan mycket väl bli ett åttonde här i Doha i Qatar på söndag.

– Jag är med och slåss om medaljerna men jag tycker inte jag behöver säga att det blir endera guld eller ett misslyckande den här gången. Jag tycker inte jag är favorit och jag har inte världsårsbästat, sade Olsson efter kvalet där han kunde packa ihop sina blågula spikskor efter ett enda hopp.

Olsson var en av två som nådde över 17 meter i kvalet. Svensken hoppade 17,07 och kubanen Yoandri Betanzos fyra centimeter längre, båda i den första kvalomgången. Italienaren Fabrizio Donato, bäst i världen i år med 17,39, stannade på beskedliga 16,82 men gick ändå till final med kvalets femte längsta hopp.

– Det var ingen som verkade vara övermäktig där ute, inte jag eller Betanzos heller, sade Olsson.

TT: Vilka är dina främsta konkurrenter i finalen?

– Det finns ingen som jag inte kan slå. Men det finns några som kan slå mig.

– Betanzos har ett jäkla häng i luften. Fransmannen Teddy Tamgho gjorde ett långt övertramp nu i kvalet. Sedan ser man att det finns något när Donato löper sin ansats, det är ingen slump att han hoppat 17,39 i år.

Det räckte med mycket mediokra 16,55 för att få hoppa i söndagens final. Dessutom fick alla utom Olsson och Betanzos slita inne i hallen i nästan två timmar.

– Min ömmande hälsena tjänar på att jag inte behöver göra en full tävling och ta ut mig maximalt. Jag har märkt att jag behöver ungefär en vecka mellan varje tävling, så var det här perfekt.

Efter en dags vila är det final på söndag.

Då kan en sagolik comeback få ett gyllene slut.