I slutet av december gick några av spelarna i Timrå IK ut i Expressen och krävde tränarens avgång.
Anonymt så klart.
Ett par dagar senare avgick Per-Erik Johnsson.
I Aftonbladet i går kom säsongens andra "vi vill byta tränare-artikel".
Tidningen erfor att flera spelare är missnöjda med Tommy Andersson och vill att Ante Karlsson återigen ska bli huvudansvarig.
Någon källa som ställde upp med namn? Nej, så klart inte.
När Aftonbladet skriver "flera spelare" behöver det inte betyda att de pratat med flera av spelarna. Kanske med någon, som berättar vad andra också tycker och de kan ha pratat med kompisar till spelare eller ledare.
I vilket fall kommer informationen på det ena eller andra sättet inifrån truppen.
Några är säkert missnöjda med Andersson. Några blev kanske glada när de läste kvällsblaskan. Några tror kanske att de ska lyckas driva igenom ännu ett tränarbyte.
Jag blev allt annat än glad när jag läste Aftonbladet i går.
Inte för att det inte var vi på ST som hade "scoopet". Utan för att jag undrar vad spelarna (läs; någon eller några av dem) håller på med?
Exakt samma känsla delades av mina kollegor.
Flera av oss är i samma ålder som spelarna. Är vi missnöjda med något på vårt jobb tar vi upp det med chefen. Vi berättar varför och kommer med idéer till förbättringar.
Ibland får vi en förklaring till varför det är som det är och köper det. Andra gånger köper vi det inte men tvingas leva med det. Oftast kommer vi ändå fram till något som gör läget bättre.
Har de spelare som nu – återigen – klagar offentligt gjort det?
Jag tvivlar.
När "Perra" frågade laget om skriverierna öppnade inte en enda spelare munnen och sa "ja, jag tror vi kommit till vägs ände".
En svår grej att göra så klart, men det rakryggade och vuxna alternativet.
Jag frågade Andersson i går om någon spelare framfört kritik. Svaret: "Nej, men om det är något så är det viktigt att man kommer med konstruktiva synpunkter. Sånt måste komma fram."
Om man inte framför sina synpunkter till berörda personer kan jag tycka att man också fråntar sig själv rätten att gnälla bakom ryggen – speciellt offentligt.
Tommy Andersson kan mycket möjligt ha vissa brister som tränare, men till saken hör också att det inte varit "hela havet stormar" sedan han kom in. Ante leder fortfarande träningar och genomgångar och spelförändringar har diskuterats fram i samråd mellan de tre tränarna.
Och det är inte tränarna som är poängen här.
Det handlar i stället om något som kanske diskuterats för lite i vinter, något som hamnat i skymundan på grund av alla förändringar åt höger och vänster: spelarnas ansvar.
Oavsett tränare ska Timrå IK kunna prestera bättre. Ta bara den senaste förlustraden; 3–6, 0–4, 1–4 och 0–6.
Visst, truppen är långt ifrån den bästa vi sett på papperet. Men många kan bra mycket bättre än de visat stora delar av vintern. Hur många är i närheten av toppen av sin förmåga?
Här har så klart tränarna ett stort ansvar. Men man får inte glömma att minst lika mycket ansvar ligger på spelarna själva.
Det är dags att sluta klaga nu och börja uppträda med värdighet; mot varandra och inte minst mot alla dem som lägger massvis med pengar, tid och engagemang för att se Timrå spela och mår minst lika pissigt som spelarna just nu.
Jag pratade med flera i och kring Timrå IK i går. Sportchefen Kent Norberg och Tommy Andersson sade båda två att de inte upplever några oroshärdar i laget.
Men jag undrar... Och hittar ni ett problem: gör er av med det. Oavsett lön och namn på tröjan.
För är någon så dum att man gör laget och föreningen den otjänst att man efter en bra träningsvecka, inför en omstart som börjar med ett derby hemma mot Modo bidrar till sådana här rubriker... ja, då gör man mer skada än nytta i det här sargade laget.
Om inte annat borde man kunna få sparken med "ren och skär dumhet" som angivet skäl.
