För Marcus Hellner och Johan Olsson börjar det bli en vana. Men Anders Södergren och Daniel Rickardsson fick för första gången vara med om en medaljceremoni i OS på onsdagskvällen lokal tid.

Att de fick hänga guldmedaljer runt halsen gjorde inte saken sämre.

Stafettguldet var några hektiska timmar borta när guldkvartetten klev upp på prispallen i Medal Plaza i Whistler.

När IOK-ledamoten och antidopningskämpen Arne Ljungqvist hade hängt guldmedaljerna runt sina landsmän och de hjälpligt hade hängt med i "Du Gamla, Du Fria" såg en leende Anders Södergren på sin medalj.

-En fantastisk känsla. Riktigt härligt att få stå överst på prispallen och se ner på dom andra i truppen. Förut har jag stått där nere bland publiken och sett upp på medaljörerna. -Det kändes skönt den här gången också, försäkrade Johan Olsson, som ju tog brons i skiathlon tidigare i OS.

Hur Olsson skulle värdera medaljerna visste han inte riktigt.

-Väldigt svårt att säga. Bronset hade jag inte trott på riktigt, men den här stafetten har vi snackat om så länge. Vi visste att vi hade chans att ta guld den här gången. Daniel (Rickardsson) har utvecklats väldigt och blivit riktigt grym. Marcus, Anders och jag har ju tagit plats i världseliten. Har man ett lag med världselitåkare vet man att chansen finns till guld, även om det är svårt att ta.

Rickardsson gjorde sin del på startsträckan med att bädda för resten av gänget.

Efter det hektiska gulddygnet väntar åtminstone någon dags vila innan laddningen för OS-femmilen börjar. Marcus Hellner, den dubble OS-guldmedaljören och västgöten som fastnat i Gällivare, har försökt lura med resten av gänget på en skotertur.

-Men vi får se om det blir nåt. Om det blir sånt här väder så blir det nog inget, säger han och blickar ut mot snögloppet.

De kanske kan ta en skidtur i stället. Då har de inga problem att klara av blötsnön också.