"Den osvenska taktiken lyckades"
När Sverige tog tredje guldet i Vancouver var det taktikkörning av ett helt nytt slag. Kungafamiljen trodde inte sina ögon.
Relaterat
PRECIS NÄR VI satt och slumrade till, så hände det nåt i de kanadensiska skogarna. Det var ingen björnattack, inte ens en ranger som fått spel på de spel som invaderat den skog han i vanliga fall patrullerar.
Det var bara killen som stått för tävlingarnas hittills skönaste citat – som laddat om.
Jag vet inte om ni missade Johan Olssons förklaring efter den märkliga felkörningen på upploppet av 15 kilometersloppet i måndags. Hur som helst, här är en repris: ”Jag är skidåkare – inte orienterare” surade Olsson när han körde bort 200 meter och kanske till och med en medalj. Men Olsson visade att hans form var alldeles utmärkt och skulle få sin belöning på lördagsförmiddagen.
FÖR NÄR DEN klassiska delen av skiathlonloppet, 15 snabba kilometrar på ett perfekt före i gassande sol, var förbi – så gled Olsson ut i ledning.
Och den växte.
För samtidigt körde de svenska lagkompisarna cykel. Eller åtminstone skidlopp med cykeltaktik. Marcus Hellner la sig först i den jagande klungan, bara för att ställa sig upp och ta ner farten. Samtidigt pinnade Olsson på i täten, med ett ännu större försprång.
Och sekunderna efter var Anders Södergren tillbaka efter en vurpa i inledningen och gjorde samma läckra kompiskörning för Johan Olsson.
Det var nåt nytt, det var osvenskt. Det var helt enkelt underbart. Det var banne mig taktik av den högre skolan.
Med det sista varvet kvar, 3,75 kilometer långt, var ledningen fortfarande 15 sekunder. Men avståndet krympte, sekund för sekund.
Det kändes som en etapp i Tour de France, med en svensk utbrytning. Skulle den lyckas hela vägen?
Nä. Men det som hände var minst lika fantasiskt.
MARCUS HELLNER, LERDALAKILLEN, fanns med i klungan som hann i fatt. Och den här gången hade han full kontroll på sina krafter. Det slutade med guld för Hellner och brons för Olsson, mitt framför ditresta kung Carl den XVI Gustaf, drottning Silvia och prins Carl Philip. Och bredvid spåret stod det massor av andra svenskar i tårar.
SVT:s expertkommentator Per Elofsson tjöt, intervjuaren Yvette Hermundstad likaså.
Själv kände jag bara hur ståpälsen reste sig. Och den har inte lagt sig än.
Sverige vill, Sverige kan.
Nu åker vi vidare mot nya medaljer.
TILL SIST: VEM kan hota det här gänget i en stafett?
