– Den kortsiktiga supporterns önskan om att vi alltid ska vinna matcher stämmer inte överens med det vägval vi har gjort, säger Ahdrian.

Det är en filosofi som styrelsen har slagit fast och den grundar sig i de erfarenheter Frölunda gjorde när klubben bytte tränare två gånger på två år. Först byttes Stephan ”Lillis” Lundh mot Per Bäckman och sedan Bäckman mot Roger Melin.

– Det blev inte bra, det enda som hände var att verksamheten stannade av. Då kände vi att vi måste gå tillbaka till våra grunder, säger Ahdrian.

Med grunderna menar han den struktur Frölunda hade under de framgångsrika åren som bland annat gav två SM-guld. De grunderna kan listas i tre punkter:

Minst 50 procent av Frölundas a-lag ska komma från Göteborgsregionen.

Lagets ledare ska satsa på unga spelare.

Ledarna ska själva vara unga och utvecklingsbara.

– Det som retar upp mig är att det snackas om att vi är ett stjärnlag och att vi har värvat så mycket stjärnspelare. Vi har sagt att de vi tar hit ska vara på landslagsnivå. I år tog vi hit Martin Röymark, Mathis Olimb och Tobias Viklund. Ingen av dem tycker jag är någon stjärnvärvning, alla tre är utvecklingsbara.

Men under sommaren hände det saker, Joel Lundqvist fick inget nytt NHL-kontrakt, likadant med Per-Johan Axelsson. Eftersom de var genuina frölundaiter som aldrig släppt kontakten med sin gamla klubb, skrevs kontrakt. Följden blev att klubben gjorde sig av med två välbetalda etablerade spelare, Karl Fabricius och Jonas Nordquist.

– Varken Joel eller ”Pebben” är stjärnspelare i min värld. Vi tog bort två jämngoda spelare, dels för att jämna ut kostnaderna men också för att ge de unga spelarna plats.

När Christian Bäckman sent omsider anslöt till truppen var backbesättningen komplett. Han var också före detta frölundait och Ahdrian kunde räkna in ännu en göteborgare i truppen, helt i linje med den nygamla filosofin. Ahdrian räknar upp tre spelare som han räknar som stjärnor, eller i varje fall av god Europaklass: Johan Holmqvist, Riku Hahl och Janne Niskala.

För att supportrarna ska komma och fylla Scandinavium måste ni väl vinna också?

– Jag tror inte att vi bara behöver vinna. Vi har krav på oss att vara ett topplag, men så länge vi visar en besjälad passion för att vinna, så kan man också få förlora ibland. Fast just i år ligger vi trea i hemmatabellen medan vi är urusla på bortaplan. Men det är inte okej att se ut som om vi inte bryr oss.

Det är uppenbart att kritik mot att spelarna inte spelar med hjärtat och att tränare Ulf Dahlén får bära hundhuvudet stör Frölundas klubbdirektör.

– Vi visste när vi tog hit honom vad Uffe är bra på och vad han inte är bra på. Därför var det viktigt att vi hade Janne Karlsson bredvid honom första året. Nu har vi inte det och det är möjligt att det har gjort oss lite sämre, men det är ju ingenting som Uffe kan rå för. Han har ju inte varit tränare i 20 år, men ska vi bara ha sådana så får vi aldrig nya tränare i hockeyn. Om det inte är okej att vara utvecklingsbar, att få sparken för det, så kommer vi aldrig att få några bra ledare i hockeyn. Då blir det en neanderthalsport med Boork och Bäckman och alla de där gamla.

– Men vi har varit dåliga på att tala om att vi, i och med Uffes och Kent Norbergs inträde, vill vända tillbaka till det vi tycker att Frölunda ska stå för. Det som vi tappade under de två år när vi bytte tränare.

Efter två SM-guld inom loppet av tre år steg supportrarnas förväntningar på laget. Och därmed blir besvikelsen större när Frölunda sladdar kring slutspelsstrecket.

– När jag pratar med supportrarna kan inte jag ha ett ”nästa-match-perspektiv”. Inte ens nästa år. Mitt perspektiv ligger tre eller fem år framåt, menar Ahdrian.

Men då säger supportrarna ”Okej, så när kommer nästa guld?”

– Låt det göra det när vi är mogna för det. Vi kanske är där i april, skillnaderna är inte större. Men vi har varit dåliga på att få folk att förstå vår filosofi. Vi har varit kaxiga och stuckit ut hakan och vi säjer alltid att vår ambition är att vara ett topplag. Nu är ambitionen att ta oss till slutspel, vi får koncentrera oss på det. Sedan får vi väl slå knock på oss själva när vi väl är där.