Situationen ser onödig ut. Marco Materazzi kommer in sent, Florent Malouda faller omkull och Horacio Elizondo blåser i visselpipan.

VM-finalen 2006 är fem minuter gammal när Frankrike tilldöms en straffspark.

Zinedine Zidane placerar bollen på straffpunkten och sätter händerna mot höfterna. Han tittar på Gianluigi Buffon och tar tre steg bakåt. Huvudet går ner, sedan upp igen en sista gång innan han fixerar blicken på bollen.

Tre snabba steg senare smeker fransmannens guldfärgade sko iväg den guldfärgade bollen. Den seglar in i ribbans underkant och sedan ner innanför mållinjen. Världens bäste målvakt ligger utslagen på gräset och kan bara titta på.

Zinedine Zidane sträcker händerna mot Berlinhimlen. Han har 103 minuter kvar som professionell fotbollsspelare.

Algerierna Ismail och Malika Zidane flyttade till Frankrike 1953. 19 år senare hade familjen bosatt sig i Marseille och sonen Yazid var satt till världen.

Uppväxten var tuff, precis som för de flesta nordafrikanska familjer i staden, och miljön kom att prägla Yazid för resten av livet. Under slutet av karriären hävdade han fortfarande att den viktigaste lärdomen under alla år kom från barndomen och handlade om arbete och respekt.

Åren gick och Yazid försåg sig med artistnamnet Zinedine. Hjärteklubben Olympique de Marseille hann aldrig uppfatta talangen som sprang omkring i US Saint-Henri och flyttlasset gick istället till AS Cannes där han fick debutera i den franska högstadivisionen som 17-åring. Därefter följde ett äventyr i Bordeaux innan han 1996 landade i Juventus – då ansedd som världens bästa klubb. Två Serie A-titlar, ett VM-guld, ett EM-guld och en Ballon d'Or senare gick han till Real Madrid, där han med ett av fotbollshistoriens vackraste mål sköt hem den enda stora titeln som saknades i troféskåpet: Champions League-pokalen.

Zidane rullar ihop tejpen som hållit kaptensbindeln på plats, går av planen och förbi VM-pokalen med blicken begravd i marken innan han försvinner ner i Olympiastadions korridorer.

Han vill inte ha skallningen av Italiens Marco Materazzi ogjord. Orden om hans mamma och syster hade gjort för ont och det skulle dröja två år innan Zinedine Zidane kände någon som helst ånger över fotbollshistoriens mest uppseendeväckande avsked.

De första reaktionerna var kritiska. Den franska tidningen L’Équipe fördömde först Zidanes handling. Dagen därpå gick samma tidning ut med en ursäkt till Zidane och hans familj och i opinionsmätningar stod den franska befolkningen bakom sin ikon.

Från Fifa fick Zidane förvisso ett symboliskt straff för det röda kortet, men det kom tillsammans med ett sista erkännande: utmärkelsen "VM:s bäste spelare".

Fotbollsspelaren Zinedine Zidane kunde aldrig överskuggas.