Dystert för herrfotbollen Fotbollens framtid, del 3 av 5:
Svensk klubblagsfotboll når inte fram – varken ekonomiskt eller sportsligt. Sälj ut det allsvenska namnet och minska antalet lag. Två punkter som snart är på dagordningen.
Relaterat
Fakta
Allsvenskan Uefaranking
Säsongen 2010–2011: 24.
2009–2010: 23.
2008–2009: 23.
2007–2008: 26.
2006–2007: 26.
2005–2006: 24.
2004–2005: 23.
2003-2004: 22.
Artikelserie
- Fotbollens framtid
- Osäker ekonomi oroar 2009-12-03
- Gemensamt EM 2016 - en utopi? 2009-12-03
- Herrarna tappar varje år 2009-12-02
- Damerna har dålig trend 2009-12-02
- Damallsvenskan dalar 2009-11-30
- Fansen städar bort våldet 2009-11-28
- "Bra rustade inför framtiden" 2009-11-28
- GP-Sifo: "Fotbollen ska betala" 2009-11-26
- "Förslaget skulle knäcka klubbarna" 2009-11-26
Trots att det är tidig eftermiddag är det mörkt utanför banklokalen i Borås där SEF:s ordförande Bosse Johansson har sitt civila jobb. Regnet gör sitt för att november känns som väldigt mycket november.
Nuläget för svensk klubblagsfotboll gör att situationen inte ser så värst mycket ljusare ut.
De senaste säsongerna har inte blivit så som det som de styrande önskat. Lägg därtill en ryggsäck med tunga frågor som inte är lösta eller ifrågasatta. Under sommaren bad därför Bosse Johansson de 32 medlemsklubbarna om svar på de mest prioriterade frågorna är.
- När man har lite kris kan det till leda till något positivt, säger han. Nu har vi inte haft ett lag i Champions League på tio år, många klubbar har ekonomiska problem, vi tappar sponsrings- och publikintäkter trots nya arenor, vi har ett växande problem med huliganism och är i behov av privata finansiärer. Det har gjort att frågan om ett enat SEF känns väldigt viktig.
Ett vanligt förekommande svar från klubbarna var att spel i Europa måste prioriteras. För det krävs mer pengar – och en annan fördelningspolitik. I dag är allsvenskan rankat på plats 24 i Europa. I början av året genomförde det danska förbundet en omfattande studie för att förbättra klubblagens konkurrenskraft i Europa. Utgångspunkten var att jämföra Danmark med ett motsvarande land i Europa som lyckats. Det blev Schweiz. En av deras framgångsfaktorer är att bara tio lag spelar i den högsta serien och det har inneburit högre kvalitet och färre som delar på intäkterna.
Sverige valde i stället att utöka allsvenskan från 14 till 16 lag.
- Jag var för det, men är beredd att ändra mig, säger Bosse Johansson, som också är ordförande i Elfsborg.
De senaste sex säsongerna har lika många lag vunnit allsvenskan. Bra, säger en del och hävdar det positiva med "hela Sveriges allsvenska". Andra menar att det är nödvändigt, likt andra ligor, att ett fåtal lag måste få dominera med kontinuerligt spel i Europa för att lyckas.
- Vi har inte haft marginalerna med oss de senaste åren, säger Bosse Johansson. Fast det är klart att vi inte har haft otur i tio år. Snarare är det så att sanningen och verkligheten har kommit ikapp oss och ekonomin betyder mer och mer.
Många ligor i Europa, däribland Norge och Danmark, har sålt namnet på landets högsta serie. Pengar som har kommit klubbarna till godo och som används för att stärka konkurrenskraften.
- Den frågan har inte hunnits med, säger Bosse Johansson. Jag kan tycka att vi borde sälja ut namnet. När konjunkturen vänder bör vi helt klart ta i den frågan.
I dag finns det runt 50 svenska spelare i Norge och Danmark – knappt fem startelvor. Nyligen blev det klart att regeringen höjer skatten för sign-on-bonusar och spelare som kommer hit på artistskatt – så kallad A-sink. Det kommer innebära att det blir svårare för klubbar att ta hit utländska stjärnor och få hem svenskar i utlandet. En stor förklaring till spelarflykten till Danmark är det gynnsamma skatteläget med en artistskatt på 25 procent och ingen arbetsgivaravgift. Finansminister Anders Borg har inte visat något som helst intresse för skattelättnader för redan välavlönade fotbollsspelare.
- Jag håller med om att det finns många viktiga frågor där vi skulle ha gjort mer eller redan varit framme, säger Bosse Johansson. Samtidigt är det viktigt att vi gör undersökningen på rätt sätt och att det får ta tid.
En av de frågor Bosse Johansson diskuterade innan han blev SEF:s ordförande var att klubbarnas elitorganisation skulle agera mer som motvikt mot förbundet – att allt som har med Allsvenskan och Superettan att göra skulle skötas av SEF medan landslags- och breddfotbollen av kansliet i Råsunda.
- Ett exempel är varför inte frågor om spelschemat ligger hos oss i stället för hos förbundet, säger Bosse Johansson.
Med det resonemanget, är det då lämpligt att SEF:s ordförande även har en plats förbundets styrelse?
- Bra fråga. Nackdelen är att man sitter på två stolar. Det som talar för att man har möjlighet att påverka elitfotbollen och då är det bättre att vara med.
Fast om du lyckas flytta elitklubbarnas frågor från förbundet minskar ju det behovet?
- Så är det. Det scenariot finns ju givetvis, säger Bosse Johansson.





























