Familjen som älskar sitt IFK
Till Blåvitts matcher kommer människor vars liv ser väldigt olika ut. Allt från tonåringen som står i IFK-klacken till den äldre kvinnan som sitter på långsidan. Men hur är genomsnittssupportern?
Relaterat
Artikelserie
- LÄS OCKSÅ:
- "Känner mig rätt lugn" 2009-10-30
- Bjarnason: "Det har varit en tung vecka" 2009-10-29
- Många AIK:are på ingång 2009-10-29
- "Hemmapublik ger oss en stor fördel" 2009-10-29
Supporterklubben Änglarnas ordförande Anders Almgren reder ut begreppen.
– Genomsnittssupportern är en man, runt 40 år gammal, och den supportergrupp som ökar mest är de som går som familj på matcherna, säger Anders Almgren.
Blåvittsupportern Peter Johansson stämmer bra in på den beskrivningen. Han har följt IFK Göteborg så länge han kan minnas. Tillsammans med sin pappa Harald, sin fru Ulrika och deras tre söner har han besökt Gamla Ullevi nästan alla av Blåvitts matcher denna säsong.
Men allt började i Anderstorp, en stad i nordvästra Småland, där han växte upp. Första gången han såg IFK spela var han sex år gammal. Blåvitt spelade mot Malmö, och förlorade. Men det har hänt en del sedan dess. IFK Göteborg har vunnit två Uefacuper, tagit nio SM-guld och vunnit Svenska Cupen fyra gånger. Men sitt bästa blåvita minne tycker Peter är matchen mot Barcelona i Europacupen 1986.
– Jag såg hemmamatchen när de spelade ut Barcelona och vann med 3–0, då var man ju övertygad om att de skulle gå till final, säger Peter och ler.
– Och så missar Per-Edmund Mordt den där straffen nere i Barcelona, säger han och skakar på huvudet.
Peter nämner även äventyret i Champions League 1993 och 94 samt Uefacupguldet 1987 som klara höjdpunkter i sitt liv som ängel.
– När Blåvitt spelade i Uefacupen 1987 såg jag alla hemmamatcher, säger Peter.
– Vi åkte till Göteborg kvällen innan matchbiljetterna släpptes och sov utanför Ullevi, så att vi var säkra på att få biljett.
Efter de blåvita framgångarna i Europa växte sig intresset ännu större och 1991 flyttade Peter till Göteborg. Innan dess hade han sett de flesta av IFK:s stormatcher, nu fick han chansen att känna på den allsvenska vardagslunken.
– Förut såg jag europamatcherna och lite viktigare allsvenska matcher, nu fick jag känna på det vardagliga också och det är lika roligt det, säger Peter och rättar till sin IFK-tröja.
Till den här säsongen har Peter och hans familj köpt årskort till familjeläktaren på Gamla Ullevi. Där trivs Peter, hans far Harald och sönerna Anton och Hugo alldeles utmärkt. Det brukar bli de fyra som går på matcherna. Minstingen Erik är lite för liten ännu.
– Det har varit otroligt roligt att kunna gå på Gamla Ullevi i år, arenan är ett stort lyft mot att se matcherna på stora Nya Ullevi, säger Peter.
Att barnen tar efter sin far är inget Peter har något emot. Det är inte så att han har tvingat på dem det blåvita intresset, men han har heller inte uppmuntrat dem till att hålla på något annat lag.
– De har inte riktigt haft någon chans, säger Peter.
Äldsta sonen Anton som har på sig en IFK-tröja och viftar en IFK-flagga har smugit upp bredvid Peter.
– Nä, man kan ju inte heja på Gais, säger Anton och tittar på sin pappa.
Peter ler och ser väldigt lycklig ut.



























