I somras såg Ljubomir Vranjes ett av sina favoritband, U2, på Ullevi. Efter det hade han bestämt sig.

– Jag köpte en gitarr för ett tag sedan. Så jag ska bli rockstjärna nu, säger han och skrattar. Orsaken till U2-besöket var att Ljubomir Vranjes var på träningsläger i Stenungsund med sitt bundesligalag Flensburg Handewitt. Där han numera är sportchef.

– Jag gillar U2 och Red Hot Chili Peppers, de är riktigt bra båda två. Men även Cornelis Vreeswijk och Björn Afzelius, jag har en laidback/västkust-stil, säger han och småler.

Många känner honom som den korta handbollsspelaren som kunde förvandla en vanlig näve till en järnnäve och sedan springa rakt igenom en mur av ryska försvarsspelare. Just viljan och förmågan att gå rakt på sak, det är sidor av sig själv Vranjes uppskattar. Men han säger sig vara en bra skådespelare.

– Jag går alltid rakt på sak, på både gott och ont. När jag jobbar går jag in i en roll, i Tyskland är det inte alltid en dialog. Det är rakt på. När jag kommer hem slår jag av helt och hållet. Då blir jag en annan Ljubomir. Det har jag blivit bra på efter alla år.

Efter fjorton år som proffs bytte han från klubben Nordhorn i tyska bundesliga och gick till världslaget Flensburg. Han blev genast fansens favorit och lagkapten. Men allt gick inte som på räls. Skador som plågat hans kropp i många år tog ut sin rätt. När GP:s fotograf under intervjun ber honom sätta sig ner på marken går det knappt. Smärtan sätter stopp.

– Det gick inte att fortsätta spela, jag kan inte vara så dum. Jag ska få sprutor mot smärtan i ryggen, det går knappt att spela fotboll med barnen just nu. Helst vill jag inte operera, det är jag rädd för, att operera ryggen.

Just skadorna har dominerat Vranjes liv. Särskilt ryggen. Han lider av ett diskbrock som han har fått efter många års påfrestningarna. Hösten 2007 fick smärtan ett övertag. Det var mycket matcher i klubblaget och landslaget. Detta plus smärtan fick honom att drabbas av panikångest och migränattacker.

– Jag var tvungen att ta en del smärtstillande för ryggen och åldern tog ut sin rätt, jag var inte längre 22. Till slut orkade jag inte med det. Jag var helt slut.

Ett av problemen säger han själv var att han inte kunde säga nej. För att kunna fortsätta blev han tvungen att lära sig det, till vänner och arbete.

– Jag fick börja om från början. Prata med folk som ledde mig tillbaka på rätt väg. Jag blev ljusskygg och levde i en bubbla. När jag gjorde hål i den läckte det ut mer och mer, till slut när den sprack blev jag bättre. Som tur var hade jag min fru och familj som hjälpte mig enormt mycket.

Han fortsätter:

– Jag lärde mig se det lilla i livet.

Än i dag finns den hösten kvar i bakhuvudet. Han berättar att det inte är helt okej men att han har lärt sig hantera det. I samband med problemen fick han tacka nej till EM i Norge som spelades i januari 2008. Tidigare hade Ingemar Linnéll tagit över som förbundskapten efter Bengt Johansson. Han förändrade mycket i och kring laget och Vranjes hamnade i kläm. Under hela hösten velade han mellan att spela turneringen och att tacka nej. Till slut blev det ett nej.

– Linnéll ändrade mycket när han kom. Jag tyckte man skulle satsa på det som fungerat men det ville inte han. Jag hade en väldigt stark roll i min förening, sedan var mycket småskadad under den perioden.

Är det viktigt att du känner dig betydelsefull?

– Ja, absolut. Det är viktigt för varje spelare. Bengt Johansson fick alla att känna sig betydelsefulla. Rollerna i ett lag är väldigt viktiga.

Tidigare i år bestämde sig Ljubomir Vranjes att flytta hem till Sverige efter 17 år utomlands. Han har ett sommarhus i Fiskebäck utanför Lysekil, som han besöker "Så fort jag är ledig" och ett i Göteborg. Det blev klart att han skulle ta över som tränare i Skövde. I samma veva berättade Flensburg att de ville ha honom som sportchef. Ett av handbollsvärldens mest prestigefyllda jobb. Efter diskussioner med Skövde blev han kvar i Tyskland. Nu som sportchef i det lag han för några månader sedan spelade i.

– Jag har lyckats skilja på rollerna, men alla spelare har inte det. Som sportchef har jag infört tydligare regler, man får böter om reglerna inte följs. Det är professionella spelare som tjänar mycket pengar, säger Vranjes.

Flensburg har för tillfället sex svenskar i laget och endast två tyskar. Vranjes gick tidigt ut i tysk media med att detta inte var planerat, utan att spelarna uppfyllde det klubben sökte. Sedan tidigare fanns Oscar Carlén, Dan Beutler och tränaren Per Carlén. Nya är målvakten från Skövde, Johan Sjöstrand och göteborgaren Patrik Fahlgren samt Tobias Karlsson. För tillfället letar han efter spelare i Öst och Syd-Europa.

– Vi behöver lite krydda i laget, är kommentaren kring det.

Han har precis köpt en akustisk gitarr när GP träffar honom i Stenungsund där laget bor under vistelsen i Sverige. Orsaken till gitarrköpet är att hans son har börjat spela gitarr. Vranjes berättar att de brukar spela tillsammans, så han är fortfarande en nybörjare.

– Det är ett bra sätt för oss att umgås.

Efter 17 års proffshandboll, VM-guld, EM-guld, serievinster, cupvinster och nu sportchef i en av världens bästa klubbar har allt han en gång drömt om gått i uppfyllelse.

Ja..förutom att bli rockstjärna då.