Klockan var tre på natten när Stefan Ishizaki gick och lade sig. Han har alltid svårt att somna efter en match – när adrenalinet inte vill sluta pumpa – segern över Gefle var inget undantag och med bara tre dagar kvar till nästa match, allsvenskans näst sista omgång, valde han bort sin vanliga lösning med ett glas rött och kanske en liten bit ost. Ändå blev det fler timmars sömn än veckan före, då Elfsborg tappade kontrollen över det allsvenska guldet och Stefan Ishizaki gjorde ett självmål och missade ett friläge.

– Jag vet inte om jag ens somnade efter Norrköpingmatchen. Då var det mest negativa bilder. Men man får ta den natten och sedan dagen efter får man se framåt, säger Stefan Ishizaki.

På morgonen efter förlusten lyssnade han på Billy Oceans ”When the going gets tough, the tough get going”. Och med två matcher kvar är Elfsborg tillbaka i topp, förvisso med färre gjorda mål än MFF men ändå med ett utmärkt läge inför avslutningen. Som många i Boråslagets trupp var Stefan Ishizaki med när klubben vann SM-guld 2006 och vet hur det är att nå hela vägen men han har samtidigt stor erfarenhet av toppstrider utan att få lyfta bucklan i slutet.

Det är nu allt avgörs, ändå upprepar Stefan Ishizaki gång på gång att han inte känner någon press, att han märker mer på andra än på sig själv och de andra spelarna i laget att det är speciella dagar nu och att matcherna fortfarande bara ger tre poäng. Fast när vi pratar om den vanliga pressen de som elitspelare har på sig, om skillnaden när press övergår i stress och hur man håller sig ifrån det i en sådan här jämn guldrusch, så släpper han lite på det.

– Det är ju en extra press här i slutet. Men det är ju inte det bara för oss, det är det för tre lag till. Och vi har ju en mental coach som skuggar oss för att se till att vi är förberedda, säger Ishizaki.

Den förre Djurgården-spelaren och numera SVT-experten Markus Johannesson berättade i Fotbollskväll förra veckan om hur dåligt han mådde och att det var bland de värsta veckor han upplevt när han och Djurgården slogs om – och vann – guldet 2005. Stefan Ishizaki menar ändå att han kan njuta av situationen, fastän så mycket står på spel.

– Absolut. Jag har varit med och åkt ur allsvenskan och, alltså, varje gång man är med i toppen… Klart att det är himmel och helvete här uppe också, när vi torskade mot Norrköping ville man försvinna genom marken och när vi vinner som mot Gefle – som jag tyckte var en riktigt bra prestation – så är det så jäkla lätt att komma till träningen dagen efter. Hade Jörgen (Lennartsson) sagt att vi skulle gå ut och köra ”Idioten” så hade vi gjort det för man är så glad, säger Stefan Ishizaki.

Finns det någon rädsla för att missa guldet nu när ni är så nära, ni vet hur mycket som måste stämma för att få igen den här chansen?

– Nej. Jag tror att viljan att vinna är så mycket större. Någon hade gjort en enkät om vilka som var gnälligast i guldstriden och vi var på alla platser på topp-fem. Det säger väl allt, vi har de tjurigaste vinnarskallarna i vårt lag.

Vad tror du kommer att avgöra var guldet hamnar?

– Jag hoppas jag.

Stefan Ishizaki tittar upp, helt allvarlig, och är tyst en stund. Sedan lägger han till:

– Det hade varit kul.