Till nästa OS, i Rio de Janerio 2016, har Viasat köpt rättigheterna – och lär sprida ut godbitarna i allehanda kanaler med olika betalningsgrad. SVT har inte längre de ekonomiska musklerna för att kunna bjuda tillräckligt på rättigheterna, men gav oss en sista show.

Och den blev minnesvärd – trots tusendelsmissar, bortdömningar, centimetertillkortakommanden, balltramp och fallande bommar.

SVT är överlägset på mästerskap i svenska medier, så enkelt är det. Bara i seglingen har Radiosporten dominerat – där tar Per Kahl guldet för rapporteringen från Sveriges enda guld i vatten.

Här kommer betygsättningen av 20 utvalda lirare i SVT-truppen.

20 kommentatorer

Fem fyrar:

Leslie Myrthil, basketexpert.

En rookie i tv-sammanhang (om du bortser från Patrick Polly-reklamen med blå öron!) – men ingen färsking på planen. Kunnig som få och med riktigt roliga – och initierade – uttryck. Bara garn, Leslie!

André Pops, studioankare.

Superkroppen blev en snackis efter simhoppstestet, de kortärmade sidenblusarna likaså. Men jag tycker att Pops är hur bra som helst. Lugn och behaglig, påläst och trevlig. En klippa att gråta ut mot – eller krama i glädje.

Jens Lind, reporter.

Ingen gör de udda inslagen lika lysande som Lind. Av nån anledning är de bäst när sporten är tyngdlyftning …

Fyra fyrar:

Veronica Wagner, gymnastikexpert.

En av Sveriges bästa gymnaster på senare år. Helt galen inlevelse som expert. Gastar, tjoar, lever sig med – och har kunskapen.

Chris Härenstam, kommentator.

Vi tar det igen: Det här är 2000-talets Arne Hegerfors. Nu gäller det bara att slipa bort mikrofonsprängarvrålen …

Glenn Strömberg, fotbollsexpert.

… som alltid kommer tillsammans med "frugan" Glenn. Gnabbandet under matcherna är klassiskt.

Magnus Grahn, handbollsexpert.

Trots ett uselt smeknamn – vem vill heta Nollan? – har han stått för en del minnesvärda citat. Särskilt efter kvartsfinalsegern över Danmark. Känns också vettig i sina åsikter.

Jonas Karlsson, krönikör.

Jag älskar krönikan efter Håkan Dahlbys "fuck you"-silver. Men nästan alla Karlssons nedslag har haft en doft av medalj över sig.

Tre fyrar:

Marie Lehmann, studioankare.

Ett par snäpp efter Pops, men också riktigt behaglig i rutan. Att känna sig trygg mer en tv-person är en riktig tillgång.

Maria Wallberg, reporter.

Okänslig på simningen? Nä, hon skötte sitt jobb. Och det gjorde hon bra.

Hans Chrunak, simningsexpert.

Säg vad du vill om gubben: Han har åsikter. Här stryks ingen medhårs.

Kim Frelin, brottningsexpert.

Gjorde sitt bästa att förklara en sport som, med nuvarande regler, borde kastas ut ur OS med blomkålsöronen före. Pinsamma regler och bedömningar – med Kim kändes balanserad.

Jacob Hård, friidrott.

Trygg och säker, med koll på vad som händer nere på arenan. En stabil lagspelare.

Två fyrar:

Kajsa Bergqvist, friidrottsexpert.

Nervös? Kanske. Men trots kunskap i massor kanske vissa personer inte är gjorda för tv. Lex Sven-Göran Eriksson.

Anders Gärderud, friidrottsexpert.

Kommer för det mesta i skymundan och säger i ärlighetens namn aldrig nåt uppseendeväckande.

Yvette Hermundstad, studioankare.

Har på inga sätt gjort bort sig, men har mil fram till både Lehmann och Pops.

Johan Ejeborg, kanot och rodd och tennis.

Ingen framgång – inte ens i det egna prova på-reportaget i kanot. Det här är en kommentator vars sport kräver framgång för att det ska bli bra.

Janne Gunnarsson, tennisexpert.

Skapade mest rubriker innan OS, när han twittrade huvudlöst. Väl i London gjorde han inga större avtryck.

En fyr:

Staffan Lindeborg, simning & bordtennis.

Om ni tycker att allt var bättre förr ska ni lyssna på Lindeborg. Där har tiden hunnit förbi – ungefär som i svensk bordtennis.

David Fjäll, kommentator och reporter.

Duglig som reporter – men usel som kommentator. Vem gav honom chansen där?