Ett infekterat sår, stort som en gammal 50-öring, ovanför Casalls vänstra framhov.
Ett så kallat balltramp, som ett nageltrång hos dig och mig.
Det krossade Rolf-Göran Bengtssons dröm om ett OS-guld.
– En av mina största motgångar, säger han.
Larmet gick på Greenwich Park runt elvatiden, svensk tid, på onsdagsförmiddagen, med två timmar kvar till den individuella hoppfinalen.
Det svenska guldhoppet hade strukit sig.
Hopplandslagets förbundskaptenen Sylve Söderstrand bekräftade snart uppgifterna. I det läget hade Bengtsson, 50, dragit sig tillbaka för att samla känslorna efter chockbeskedet. Han följde hur veterinären Jonas Tornell behandlade Casall, gav hingsten bedövning och kollade att hästen travade ordentligt.
Flera av hans mångåriga vänner och konkurrenter kom förbi och beklagade. Bengtsson var naturligtvis djupt bedrövad.

Men bara någon timma senare ställde han upp för svenska medier och redogjorde lugnt och sakligt varför han inte riskerade Casalls hälsa i det största av mästerskap och i det som kunde ha blivit hans största triumf.
– Jag har slagit sönder axlar och sånt, men att just stå här och vara förberedd. Det är inte en minut i tolv, det är 15 sekunder innan start och så snubblar man, säger Bengtsson, fortfarande klädd i tävlingskläder.
Av hänsyn till Casall kunde han inte ta något annat beslut.
Bengtsson:
– Han trampade sig på ballen (en del av bakre hoven) i andra rundan i laghoppningen. Det gör ont. Han är en försiktig herre och rädd om sig själv. Vi gjorde allt för att hålla såret rent, veterinären gjorde allt han kan göra. Vi har verkligen gjort allt för att han skulle kunna starta.
– Han gick ut ur boxen väldigt fint i morse och vi trodde att vi var över punkten där det gör ont och att det började lätta. Men allt eftersom vi började trava honom på banan inför veterinärbesiktningen blev det bara värre och värre.
– Vi valde givetvis att gå in och göra ett försök. De tryckte i närheten av balltrampet och han reagerade våldsamt på det.
– Då drog vi oss tillbaka.
Ett svårt beslut?
– Nej.
Hur orolig var du i natt?
– Klart man är orolig, men vi har specialister här och alla våra veterinärer har jobbat allt vad de har kunnat, gjort allt som är tillåtet.
Vad har du för känslor nu?
– Säsongen har blivit planerad och upplagd för det här momentet. Hästen är i form och jag är i form. Han hoppade fint här, tycker jag. Visst är man besviken att man inte får komma in på banan och visa vad man har tränat för. Vi har förberett oss hela säsongen för att vara på topp de här dagarna.
Arg och förbannad?
– Vad kan jag göra? Jag har haft hästen i sju år och den har aldrig balltrampat sig och så lyckas han fixa det nu.
– Det är ett sånt antiklimax.
Hur snabbt är han frisk igen?
– Det tar två veckor. På så vis är hästen egentligen helt frisk. Den har en liten yttre skada som inte ger några problem för framtiden.
– På så sätt är vi lyckligt lottade, men det är bittert i dag.

TT