Men blev bara fyra i OS-finalen efter att ha hoppat 8,11 som längst.
Mot världsettan Greg Rutherford fanns inget att göra. Britten hoppade 8,31 och tog OS-guldet överlägset. Men bakom honom var det stenhårt.
Australiern Mitchell Watt tog silver på 8,16. Will Claye brons för USA på 8,12.
Och Michel Tornéus blev fyra på 8,11.
Men med lite perspektiv smäller säkert en fjärdeplats på OS rätt högt det också. Michel Tornéus har kämpat länge för den här sommaren.

Men direkt efteråt kunde svensken bara skaka på huvudet åt de små marginalerna.
Samtidigt har vägen från längdhoppsgropen i Tumba till OS-finalen varit lång och krokig, kantad av skador. Men också av missade mästerskapschanser.
Efter fyra missade VM-kval inne och ute var lördagskvällens OS-final på Olympiastadion i London den 26-årige Hammarbyhopparens första final i ett globalt mästerskap.
Svensken talade inför finalen försiktigt om en topp åtta-placering som rimlig målsättning. Att hans nysatta svenska rekord (8,22) eller bronset från EM skulle göra honom till ett medaljhopp i London tog Tornéus med ro.
– Jag har ofta fått höra att "här är en kille som har potential, men han har svårt att lyckas i mästerskapen". Nu är jag plötsligt den som ska plocka medaljer för Sverige, det har gått väldigt snabbt, sade Tornéus.
Nu var han bara en centimeter från ett brons.

Men den var nära att ta slut redan efter halva finalen.
Efter två dåliga plankträffar hade Michel Tornéus hoppat bara 7,63 och 7,80 och var i det läget borta från de åtta som fick hoppa vidare.
Men i tredje hoppet kom ett jättehopp – trots att det även där saknades så mycket som 13 centimeter till plankans slut. Tornéus hoppade 8,07 och gick, tillfälligt, upp på bronsplats.
Hoppet i fjärde omgången mätte 8,11. Det förde ytterst tillfälligt upp svensken på silverplats, men räckte till slut bara till en snöplig – men meriterande – fjärdeplats.