Han sköt bort sig i finalen i Aten (fyra) och snackade upp sig själv som guldfavorit inför Peking, men gick inte ens till final.
I går förmiddag höll medaljchansen på att blåsa bort i Royal Artillery Barracks efter tre förhållandevis svaga kvalomgångar, men han trasslade sig vidare och med bara sex skyttar kvar och i hela världens blickfång visade Håkan Dahlby vilken fantastisk dubbeltrap-skytt han är.

Åt vinnande engelsmannen Peter Wilson gick inte att göra något åt – sex poäng visade sig vara för stor marginal – men pallen var inom räckhåll, i alla fall ett brons, och Dahlby tog den.
– Jag vet att jag skjuter bra i mina bästa stunder och den här gången hade jag slagläge. Det var en duva i taget som gällde, förklarar han 49-rundan (bara en miss), överlägset bäst i finalen.
– Det fanns 20 års erfarenhet med i den omgången och när jag skjuter så är jag jävligt bra. Jag är så glad och lycklig över den här medaljen, det går inte att beskriva, säger en sprudlande 47-åring med medaljen runt halsen och sonen Oskar (två år) i famnen.
– Hade det inte varit final hade han varit chanslös. Dom andra blev nervösa, beskriver coachen Claes Johansson den händelseutveckling som huvudpersonen själv inte hade en aning om.
– Jag tittade aldrig på tavlan och förstod först när sista skottet var skjutet att det blev ett silver.

Inför finalen dansade du till musiken och vinkade mot läktaren – ett psykologiskt spel?
– Nej, jag var bara så avslappnad, det föll sig naturligt.
Håkan Dahlby har i många år varit en av världens absolut bästa lerduveskyttar, men i OS har det aldrig stämt tidigare.
Inför Peking blåste han upp sig själv till en av den svenska truppens största medaljkandidater och lärde sig av det misstaget.
– En sån grej fick bara inte hända igen och den här gången har jag inte pratat om guld alls, förklarar han och skickar en hälsning och tanke till pappa Anders som hastigt gick bort i cancer i våras.
– Det kom lite tårar under medaljutdelningen. Pappa var med mig hela tiden under OS-finalen. Jag hade den känslan och det var en trygghet.

Om fyra år är det ett olympiskt spel till, Rio de Janeiro, och Håkan Dahlby kan mycket väl tänka sig att vara med, om familjen och SOK tycker det är en bra idé vill säga.
– Rio vore kul, men jag måste ju få ihop det också, ekonomiskt och så. Skyttesporten har inte lika lätt att hitta sponsorer som fotbollen och ishockeyn.