Det var aldrig någon tvekan om vilken sport hon skulle välja. Mamma Margareta höll på med hästuppfödning, två år äldre systern Linda började rida tidigt.
Sara hängde på.
Framgångarna kom tidigt och redan för åtta år sedan kom OS-debuten i Aten. Men skador, problem med hästar och ett heltidsjobb fick henne att inse att det krävdes en annan inriktning för att nå den yttersta eliten i fälttävlan.

Hon missade OS i Hongkong, men var där som stöd åt Linda – och vid sin mans sida. Där jublade hon åt Frank Ostholts lagguld med Tyskland.
Det var i den vevan Sara flyttade till Warendorf och tyska ridsportförbundets utbildningsanläggning mellan Münster och Bielefeld.
För två år sedan fick hon och Frank dottern Wilma Sofie.
Parallellt tog karriären ny fart.
– Det är först de senaste fyra åren jag hållit på med hästar på heltid. Det ger ju att man kommer ut mer och har fler hästar. Innan var det mer en hobby.
– Tidigare jobbade jag som ekonomiassistent på ett företag som gjorde soffor. Där var jag i tolv år och då var det att rida på kvällar och nätter. Det är klart att det ger framgång när man får koncentrera sig på det man håller på med på dagtid, säger Sara.
Lättare att utvecklas i Tyskland som fälttävlansryttare?
– Ja, det tycker jag. Det är lättare att utbilda hästar eftersom tävlingarna är fler och närmare. Väldig fördel när du håller på med hästsport på hög nivå. Annars måste du hela tiden åka i väg och ha långa transporter. Nu har vi tävlingar på närmare håll.
Blommade upp sent

Elvaåriga stoet Wega är en självklar familjemedlem. Mamman är La Fair, som Linda ridit under OS.
– Den passar mig väldigt bra. En ganska lugn häst som min mamma fött upp och jag ridit in och haft hela vägen. Stabil i dressyren, en bra hopphäst.
Men det tog sin tid för Wega att övertyga Sara om att 37-åringen satt på en häst som kunde föra henne till en olympisk medalj.
– Wega var väldigt sen, först förra året blommade hon upp och blev en säker häst och då var hon tio år. Man får inte ställa för höga krav på hästen i början, då tappar den självförtroende och tycker inte att det är roligt längre.
Du har skyndat långsamt?
– Det har jag gjort.
På tisdagen betalade sig tålamodet. Rikligt.