Precis som i herrtävlingen gick guldet med fem mil kvar och på Box Hill. Fyra tjejer – Marianne Vos, Lizzie Armistead, Shelley Olds och Olga Zabelinskaja – fick en lucka, diskuterade sig snabbt fram till ett körschema och höll klungan bakom sig hela vägen in till centrala London och målet utanför drottning Elizabeths sovrumsfönster på The Mall.

- Jo, jag såg när dom stack, men ibland så har du inte ben att svara. Där och då kunde jag inte det, men jag tänkte väl att Tyskland skulle köra. Dom hade ju ingen där framme och har ju fyra starka cyklister, säger Emma Johansson och kunde lagt till Italien och USA, som fick tillbaka Olds från tätgruppen med ett par mil kvar.

Istället fick Emilia Fahlin dra ett tungt lass i klungan, men fick precis som britterna i lördags inte tillräckligt med hjälp av de andra lagen – samtidigt som Holland, Storbritannien och Ryssland jobbade hårt för att kväva alla försök.
-  Vi kan bara se till oss själva. Jag visste redan när dom gick att där borde jag varit med. Vi var tillräckligt långt bakom för att inte ta in försprånget även om det minskade på slutet, men då var det redan för sent, analyserar Johansson som med 3 mil kvar fick punktering.

- Det har inget med det här att göra. Då hade dom ju redan gått, förklarar 28-åringen som trampade ikapp, fick ett låtsatsbrons i klungspurten och blev sexa i det olympiska linjeloppet.
- Det är åt helvete, suckar Emma Johansson, men lyfter samtidigt på cykelhjälmen för segrarinnan Marianne Vos.
- Hon är ju världens bästa cyklist och gör ett starkt lopp, det gör hon. Dom körde fint där framme, alla tre.