"Är du arg kan du inte slåss"

– Shh, Shuu!

Ett slag. En spark. Slagserien upprepas. Sofia Olofsson andas ut för varje slag, för varje spark. Hon står i ringen i Lejonkulan, Göteborgs Muaythais lokal vid Olskroken. Utandningarna ekar mot väggarna som fyllts av skydd och handskar. Sambon Markus Österblom viker sig för slagens tyngd. Nu är det bara på skoj. Om en vecka är det på blodigt allvar. En världsmästartitel står på spel.

Världens bäste thaiboxare på amatörsidan mot världens bäste thaiboxare på proffssidan. Så kan matchen mellan Sofia Olofsson och Iman Barlow beskrivas. Fajten är höjdpunkten på kampsportsgalan Rumble of the Kings som fyller Partille arena på lördag.

Sofia Olofsson ska försvara världsmästartiteln i 53,5-kilosklassen. Innan dess: invägning och så kallad ”stare down”. En chans att sätta motståndarens nerver ur spel.

– Jag ler alltid då. De som ser arga ut behöver visa att de är farliga. Det behöver inte jag, säger Sofia Olofsson.

Alla vet nämligen redan om det. Sofia Olofsson har rensat medaljbordet på amatörscenen de senaste åren. VM, EM, World Games (OS för sporter som inte finns med på OS-programmet). Hon har vunnit allt.

Nu ska hon behålla det hon vann i fjol: världsmästarbältet för proffs.

Gråter innan matcher

Matchdagen kommer gå efter ett mönster som Sofia Olofsson och hennes tränare Henrik och Lex har i ryggraden. Allt upprepas. Rätt sorts strumpor. Rätt ordning. Rätt allting. Annars:

– Om det inte är precis som det alltid har varit så kan jag få psykbryt. Då är det mina tränare som drabbas. Min thailändske tränare klarar sig undan för han går och gömmer sig i ett hörn. Men Henrik, min svenske tränare, får ta mycket skit. Han har lärt sig att om vi bara tar oss igenom uppvärmningen så fixar vi det, säger hon.

Hans match är innan matchen?

– Det är den absolut. Men det är min också. Tar vi oss bara dit så är det lugnt.

Alla förberedelser kan vara rätt. Alla muskler redo. Alla hjärnceller fokuserade. Ändå kommer tårarna nästan varje gång innan hon går in i ringen.

– Jag blir väldigt panikstressad hela tiden. Jag har gjort det här så många gånger nu så jag vet exakt hur jag kommer reagera. Jag kommer vara irriterad, ha panik och vara känslofylld innan. Det är väntan som är jobbig. Det känns som man får vänta i 150 år. Men jag känner mig lugn i den känslan. Vi har lärt oss att det är bättre att jag får vara så. Jag vet att det släpper så fort jag kommer till ringen, säger hon.

Ringen är som stormens öga. Lugnet. Tystnaden. Men i ringen såväl som i stormen är tystnaden och lugnet bara falsk trygghet. Snart är stormen över dig igen. Den här gången heter den Iman Barlow, är 24 år gammal och mer eller mindre obesegrad. Hon gick sin första proffsmatch som 12-åring och har boxats sedan hon var fyra.

– Hon är extremt tuff, extremt duktig, extremt allt. Det blir en bra utmaning. Hon är bäst i proffsvärlden och har vunnit mot i stort sett alla hon har mött. Det är det jag som ser själva grejen. Jag vill vinna över henne. Visa att hon inte är omöjlig, säger Sofia Olofsson.

'"Jag ser det som ett spel"

Ett otränat öga som tittar på thaiboxning ser blod, svullna läppar och spruckna ögonbryn. En misshandel, om än i organiserad form. Att ständigt behöva försvara sin sport tillhör vardagen.

– Folk tror att vi tänker att vi ska misshandla den andra personen. Jag tänker inte att jag ska gå in och slå ihjäl henne. Det är inte min grej. För mig handlar det om att göra bra ifrån mig. Jag ser det som ett spel. Man måste se varandras svagheter och styrkor. Det handlar om att hela tiden ha en plan. Folk tror att du är arg när du går in i ringen. Är du arg kan du inte slåss. Det går inte. Det har ingenting med ilska att göra. Man ska vara så avslappnad och lugn som möjligt, säger hon.

Du slår ändå en annan människa. Finns det någon form av samvetskval under en match?

– Jag vet inte om det gör det. Jag tänker att vi båda går in av samma anledning. Hon vill slå och sparka på mig också. Det är inte någon som har tvingat upp mig. Det är mitt val. Jag är beredd på vad som kan hända. Folk ser det som att det är något tvång. Det är det inte.

Vad menade du med att man besegrar sig själv varje gång inför en fajt?

– Det är ensamt i ringen, även om man har sitt team i ringhörnan. Man är bara där med sin motståndare. Det är skräckblandad förtjusning. Det är jävligt häftigt och jävligt kul, men samtidigt är det småläskigt varje gång.

Livet som världens bästa thaiboxare är liknar inte andra liv som världens bästa. De största galorna, som den här, kan ge prispengar på upp till 20 000 kronor. För att hålla sig ekonomiskt flytande ger Sofia Olofsson träningsråd som personlig tränare mellan sina egna pass. Hon tränar två gånger om dagen. Jämnt. Året om.

– Det är så mina dagar ser ut. Jag kommer nog inte hålla på så länge till. Några år till bara, säger hon.

Vad är det du vill uppnå mer? Du har ju redan vunnit allt?

– Jag ska gå den här proffstitelmatchen. Sedan finns det titel i en högre viktklass som jag är sugen på att ta. Folk tror att jag borde vara nöjd. Men jag känner mig fortfarande inte nöjd.

TEXT

Joel Tivemo

sport@gp.se