Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

7kPBtwK2ttXwdfDTn91y8PKTRZ4.jpg

"Är det värt risken, Meraf Bahta?"

En fråntagen medalj räcker för att förändra synen på en hel friidrottskarriär. Är det värt risken, Meraf Bahta?

Meraf Bahtas tredje förseelse kvarstår. Det betyder… ingenting?

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Så verkar det på Svenska Friidrottförbundet. De står fast vid sin linje. De låter Meraf Bahta springa. Hon är inte dömd.

Reglerna och expertisen (Arne Ljungqvist) säger att de gör rätt. Det tyckte jag med fram tills i dag. Nu vet jag inte längre.

Att Dopingkommissionens jurister kommit fram till att den tredje förseelsen ska kvarstå ger en indikation om vad kommissionen i stort lär besluta i frågan. Det här gör en avstängning både en och två procent troligare. Förbundskapten Karin Torneklint har fram tills nu låtit övertygad om att den sista pricken skulle suddas ut och hennes och förbundets huvudbry därmed skulle vara borta.

Istället har de fått en bomb som fortsätter ticka ner mot en för dem och för alla andra obehaglig explosion.

Problemet nu är att varken Meraf Bahta eller förbundet vet om hon kommer frias eller fällas förrän veckor efter att mästerskapet är över. Det gör frågan delikat.

Jag börjar fundera på vad Meraf Bahta tjänar på att tävla nu.

Är en medalj som kan strykas värd att springa för? Är uppmärksamheten som kommer riktas mot Meraf Bahta, med enbart negativ udd, värd att genomlida?

Hon har stöd av sitt förbund. Hon har stöd i de regler som samma förbund hänvisar till. Men har hon stöd i logiken, i moralen?

Vi räknar på det enkelt. Vad kan hon vinna på att tävla?

En potentiell, rentav trolig, medalj på 5000 meter. En framskjuten placering, om allt klaffar en medalj till, på 10 000 meter.

En sådan framgång kan säkra sponsorer, inbjudningar till stora galor och bättre träningsmöjligheter. Bra saker om man vill fortsätta på löpartoppen, absolut.

Men säg att Dopingkommissionen kommer fram till att alla Meraf Bahtas tre missar ska stå kvar. Säg att Dopingnämnden dömer henne till två års avstängning. Då blir hon en av de friidrottare som blivit av med mästerskapsmedaljer i efterhand. Hon blir en av dem som i den breda allmänhetens ögon fuskat och därefter straffats genom att fråntas det som borde tillhört någon annan från första början.

Hur många sponsorer, hur många galainbjudningar och bra träningsmöjligheter får hon då?

Ponera att hon istället nu självmant klev åt sidan, konstaterade att hon under rådande omständigheter inte tycker det är fair mot varken medtävlare eller publik att tävla.

Utredningen skulle fortfarande kunna komma fram till samma slutsats. Men skulle allmänheten se henne som en fuskare? Skulle en lång karriär förknippas med en eller två fråntagna medaljer?

Det är svårt att vara arg på någon som står för sina fel. Jag tycker det är läge att göra det för Västsveriges största friidrottsstjärna nu. Räck upp handen, säg att du begick ett, eller i det här fallet tre, misstag och avvakta vad utredningen kommer fram till. Du riskerar för mycket annars.

PLUS

Den svenska inledningen. Flera fina kvalresultat.

MINUS

De tomma sätena. De övre etagen ekar tomma på Olympiastadion inledningsvis.

Läs mer om Friidrott
Mest läst