Restaurang Trädgår´n hade monterat upp en stabil storbilds-TV, och en serie mindre apparater, för att ge gäster och parkbesökare chansen att se Sverige sträva vidare mot en hägrande åttondelsfinal.
Fullsatt på stolar och bänkar i solen, och trots att motståndet bestod av de regerande världsmästarna Tyskland var förhoppningar stora.
– Vi ska piska tyskarna. Dom är skärrade efter förlusten mot Mexiko, summerade Rosalie under uppvärmningen.
Oroande magsjuka
Kompisen Jennifer, en supporter som hittills sett nästan varenda match i turneringen, fyllde i:
– Det enda som oroar är de där killarna som fått magsjuka. Vi kanske skulle skicka in nån av dom i Tysklands omklädningsrum?
Efter tio minuter hördes det första rejäla jublet. Det var då första gången som svenskarna passerat mittlinjen.
Efter en dryg halvtimme lät det ännu mer. Och många ur Trädgår´n-publiken verkade inte tro sina ögon när Ola Toivonen tåade in 1-0-målet.
Ville bara överleva
– Mina förväntningar? Att överleva, förklarade Peter som stod vid ett runt bord mitt på den väl tilltagna uteserveringen.
I närheten tog Conny en öl och levererade en modest gissning:
– 2-2. Men du, off the record, så har jag spelat på 0-6.
Slutminuterna var bedövande. När alla ändå ställt in sig på åtminstone oavgjort, gick det som det brukar när tyska fotbollsspelare är inblandade.
Glädjen försvann och det blev alldeles tyst. I en sorgemarsch lämnade folk och kvar låg de urdruckna ölflaskorna:
– Det här är fruktansvärt och så jävla orättvist. Visst, det var en bra frispark, men jag tyckte det såg ut som att vår målvakt var felplacerad., säger Johnny, på väg att lämna Trädgår'n.
Tyske Thomas från staden Trier sken dock som en sol när han sa:
– Min puls låg på det absolut maximala. Och jag erkänner gärna att svenskarna var bra och att vi hade tur den här gången.
