Rådman Per Nordén kommer svingande nedför trapporna från den övre loftgången med en bunt papper i handen. Han är fem minuter sen till den allra sista förhandlingen i Gunnar Asplunds gamla tingshus vid Gustaf Adolfs torg.
I sal F väntar en häktad 21-årig ung man i gröna säckiga anstaltskläder och en 17-årig flicka med jackan hängande över stolskarmen.
21-åringen har hela fjorton åtalspunkter med försök till dråp, försök till mordbrand och olaga hot bland de grövsta. Han är tidigare dömd och har drogproblem.
Hon var duktig i skolan fram till sjätte klass. Sedan klädde hon sig i svarta kläder och rymde hemifrån. Nu boende på institution.
Hon var enligt åklagaren med på ett par inbrott. Det var alltså ett vanligt sorgligt vardagsmål som avslutade den 74-åriga tingsrättseran i det byggnadsminnesmärkta huset.
Rådman Nordén avslutar förhandlingen utan några krusiduller. Den liksom bara upplöses.
Han kunde ha vänt sig till de åtalade ungdomarna, som ändå var historiska och på något sätt representanter för alla tidigare åtalade Göteborgsungdomar, och sagt: ”Jag hoppas att vi inte någonsin får se er i den nya tingsrätten”.
Men nu töms huset. Folk springer med pärmar och kontorsmaskiner.
Och vad ska hända med Asplunds tingsrättslokaler? Mitt förslag är inte originellt men seriöst. Det bygger på tron att själva lokalerna påverkar människor som jobbar där.
Gör tingsrätten till Göteborgs stadshus. Byt halvtrapporna och det trånga korridorsnacket i Börsen mot luft och ljus.
Här är några argument:
• I Asplundhuset når dagsljuset alltid fram. Öppenhet är en demokratisk grundpelare.
• Den stora trappan från bottenplanet byggde Asplund med korta trappsteg för att den skulle ge tid för eftertanke. Politiker behöver gå i sådana trappor.
• Här har tusentals medborgare fått stå till svars för sina handlingar. Nu blir det politikernas tur.
• Asplund gjorde även de åtalades stolar mjuka: ingen ska vara dömd på förhand. Just vad vi har så lätt att göra med politiker.
• När byggnaden invigdes 1936 kallades den av någon: ”En hädelse i det borgerliga Göteborgs finrum”. Politik ska inte utövas i finrum.
• Asplund kallade huset ”Andante” som betyder lugnt medeltempo. Även Göteborgspolitikerna behöver lite andante, med tanke på hur snabbt beslut fattas ibland.
Och jag tycker att skylten vid Nordéns trappa på första våningen ska få vara kvar: ”Var aktsam om barnen. Trappan är ingen lämplig lekplats”.
Det omhuldade barnperspektivet finns redan i huset!
Vad väntar ni på?
