Att lyssna på Karin Laserow när hon går loss på en antik vas i tv-programmet Bytt är bytt i TV4 är ofta både underhållande och lärorikt. Hon är entusiastisk som få och går så att säga genom rutan, inte minst genom sitt uttrycksfulla kroppsspråk.
Betydligt svårare blir det i radio, särskilt när hon bestämmer sig för att prata nästan enbart om sig själv. Detta sker inte sällan i tredje person och med totalt fokus på just Karin och hennes närmaste familj. Det blir mer privat än personligt och med aningen för många beskrivningar av sig själv och skratt åt egna tokigheter.
Att bli tv-kändis lockade inte till en början eftersom ”gamla kärringar inte ska vara i tv” (då man ser varenda rynka). Men Karin Laserow ändrade sig och är i dag nöjd med sitt beslut, liksom med det mesta i livet vad det verkar. Och nu anser hon att man aldrig ska räkna ut gamla kärringar som också ska ta plats i tv. Dessutom anar jag av låtlistan att hon gillar 70-talsdisco, något man gärna hade hört mer om.
