Efter vigseln våldgästas kyrkan av en blöt, svart hund. Samma hund som förde samman paret. Lars Palmgren har god känsla för detaljerna, och det borde han ha, nu pensionerad efter nästan 20 år som Sveriges Radios korrespondent i Latinamerika.
Berätta kan han också, men urvalet blir det si och så med. Kanske är det för frestande att dröja i det personliga när han äntligen får tillfälle?
Så det handlar om hans bröllop, om känslan av att för första gången på 30 år ha ett eget hus och hem, om barndomen, längtan bort och mormors visdomsord om att inte låta rädslan styra livet. Någonstans i bakgrunden verkar Palmgren vilja visa upp sig som vad han tycker är en cool snubbe – ansvarslöshet, sex, drugs and rock’n’roll med de andra utrikeskorrarna – och det bjuds anekdoter om hur han användes som täckmantel för att smuggla vapen till gerillan i El Salvador och ett möte med en spöklik man med vässade naglar i Colombia. Lyssnaren får möta ett myller av människor från olika länder – alla har sin berättelse.
Mellan raderna finns också politiken. Kritiken mot kolonialmakterna, det korta mötet med Pinochet med ”misstänksamma små rävögon”. Och ibland mer uttalat,om hur diktaturen fortfarande delar samhällena i Chile eller skuldkänslan han kände sina första år på kontinenten.
Palmgren är rapsodisk men väldisponerad – men vi får varken lära känna honom eller hans älskade Latinamerika ordentligt.
Sista mening: Och jag kände som en hetta långt ner i hjärteroten att ja, jag har kommit fram, men inte för att resan är slut, den har bara börjat.
Musik: En hel del blandat från Latinamerika – till exempel Maria Dolores Pradera, Ástor Piazolla, Carlos Vives – men också annat blandat, som Kjell Höglund, Bernt Staf, Bo Kaspers Orkester, Miles Davis (Saeta), The Doors och Procol Harum.
Måndagens värd: Linda Nordin, statsvetare och generalsekreterare för FN-förbundet.
