Athena Farrokhzad är poet och fick sitt genombrott med Vitsvit. Jag har inte läst den, men det borde jag förstås. Om sitt Sommarprogram förutskickade hon att säga allt det där som man annars inte säger i radio. Följaktligen fick vi en kompaktversion av precis allt det som trots allt framförs i medierna och nu i patentradikal kompaktversion.
Det handlade därför om fascismen, rasismen, kapitalismen och förstås den manliga könsmakten. Kolonialismen glömde jag nästan. Religionen missade nog Farrokhzad.
Kan vår samtid jämföras med Hitlers och Francos tid? Tror inte riktigt det. Kärrtorp är trots allt inte Kristallnatten. Vi har en annan "statsapparat", så att säga. Själv präglades jag helt och moraliskt av Vietnamkriget, Chilekuppen och Francos sista dagar, men vaccinerades då även mot vänsterns sårade heroism som trodde att striden var en kampsång.
Athena Farrokhzad hämtar in mycket av sitt patos från denna idealistiska radikalhistoria. Precis som i visorna blev det mycket av retoriska upprepningar och lite av tankfullhet. Fläckarna i vår egen goda självtillräcklighet kan ju poängteras varje dag – den hemska sorteringen efter namn och härkomst. Men jag behöver inte läxas upp i skolboksform om EU:s immigrationspolitik och staten Israels föregivna kriminalitet. Till sist en dusör militant feminism på vägen mot det klasslösa samhället. I detta fanns emellertid också en stor kvalitet – programmet saknade allt av de vanliga Sommarprogrammens tandlösa självskildringar.
