Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

1/5

Smärtsamma scener från Monzabanan

Ronnie Petersons framgångar på 1970-talet ledde till att vi i Sverige började följa formel 1-loppen i tv, i samma utsträckning som vi följde Björn Borgs tennismatcher och Ingemar Stenmarks slalomåk.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Film

DOKUMENTÄR
SUPERSWEDE
Regi: Henrik Jansson-Schweizer, Sverige, 2017 (90 min)

Titta också på:
Le Mans (Lee H Katzin, 1971)
Senna (Asif Kapadia, 2010)
Rush (Ron Howard, 2013)

I likhet med alla andra tonårskillar hade jag full koll på Peterson, Niki Lauda, Jackie Stewart, Emerson Fittipaldi, deras bilar och vilka cigarettmärken som sponsrade de olika stallen. På den tiden var det helt okej med ciggreklam. Det var tobaksindustrin som höll igång hela formel 1-cirkusen. John Player Special-loggan på Lotusbilarna var onekligen väldigt snygg.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Färgstarka personligheter i bilarna

Henrik Jansson-Schweizers dokumentär Superswede skildrar formel 1-sportens guldålder. Det var en lång rad av färgstarka personligheter som satt bakom rattarna. Förarna framstod som glamorösa rock/film-stjärnor. Champagneflaskor öppnades det hela tiden, alltså inte bara på prispallen.

Samtidigt var detta en livsfarlig sport. Jämfört med dagens bilar var bilarna på 70-talet dödsfällor, snabba, men ömtåliga. Vid en krasch var risken stor för att bensintanken skulle fatta eld. Då var förarens chanser att överleva små.

Superswede inleds med krocken efter den stökiga starten på Monzabanan den 10 september 1978. Peterson skadades svårt. Nästföljande dag dog han på sjukhuset efter ett tveksamt läkaringrepp. Den svenske racerföraren blev 34 år.

Porträtt av en reko kille

Efter Monzaprologen får vi följa huvudpersonens karriär och privatliv i kronologisk ordning. Bilder och filmsekvenser som aldrig tidigare visats offentligt. Relevanta intervjuer. Filmer från lopp där man ser att det verkligen går undan i kurvorna och att förarna kör med livet som insats.

Superswede är ett vänligt porträtt av en reko och våghalsig kille som snabbt blev älskad av publiken. Alla som uttalar sig i filmen är överens om att Ronnie var den bästa föraren, men han tenderade att välja fel stall och hade ofta kopiös otur med bilarna (de gav upp på typ sista varvet).

Det ligger nära till hands att jämföra Superswede med spelfilmen Rush (2013) och dokumentären Senna (2010), som förstås handlar om Ayrton Senna.

Rush är en film om rivaliteten, rentav hatet, mellan James Hunt och Niki Lauda. I Superswede finns inga spår av osämja. När förarna inte tävlar mot varandra är de bästisar som har det helkul tillsammans.

"Vad är det för jäkla sport?"

Den sylvassa dokumentären Senna tar oss med bakom formel 1-cirkusens kulisser. Rävspel, mygel och fuffens. Makthavare som är extremt själviska, och osympatiska.

Jansson-Schweizer kommer in på rävspelaspekterna i sin films slutskede. När Ronnie Peterson gjorde comeback i Lotusstallet blev han bara andreförare. Det betydde att Peterson inte fick vinna loppen om stallets försteförare Mario Andretti hade chansen. Vad är det för en jäkla sport?

Superswede är också en film om Ronnies dotter Nina, som var tre år när pappa dog. I filmen får hon träffa Ronnies kompisar från förr och, i några smärtsamma scener, resa till Monzabanan.

Läs mer om Filmrecensioner vecka 33
Mest läst