Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    SLUMPEN STYR- även på semestern

    Kenneth Orrgren är ingen kulturknutte. Han lämnade Göteborgsoperan för att trappa ned, men fortsätter att verka som maktfaktor i Göteborgs kulturliv. Tillfälligheter och utmaningar, förklarar han och bjuder på kaffe i Fjällbacka.
    Turister slörar nedför gatan med bad i blick. Optimisters segel fladdrar vid bryggan. Solen skiner över Fjällbacka. Intill golfbanan på andra sidan Anråsälven är det nästan tyst, förutom det svaga suset av motorled i fjärran och ett återkommande klonkande från golfarnas swingträning. Och så rösten från en man som pratar i mobil med lätt skorrande r. Det är den forne opera-vd:n Kenneth Orrgren som står däruppe på balkongen och guidar sina besökare rätt.
    Här är hans tillhåll på somrarna, ett nymålat trähus med högt läge, en gnutta havsutsikt åt två håll och gott om utrymme för umgänge. Han och hustrun May-Britt skaffade det i början av 90-talet: De hade upptäckt området under en sommarbjudning initierad av en av barnens ungdomsförälskelser och ett par månader senare sett en till salu-annons i tidningen.
    - Så det var mycket en tillfällighet, säger Kenneth Orrgren.
    Gång på gång använder han just det ordet för att förklara skeenden eller händelser. Slumpen är uppenbarligen en stor kraft i hans liv.
    - Människor planerar för att saker och ting ska hända ... givetvis händer det också ibland som man planerar. Men för mig är det ändå oerhört mycket som har blivit mest som det har blivit. Det har lett till att jag fått möjlighet att leda och delta i utvecklingen av ett antal områden i samhället, inte minst vad gäller kulturen. Att få komma in dit utifrån är en fantastisk upplevelse, säger han.
    Han har bullat upp med kaffe och kakor och serverar i skuggan på verandan med utsikt över golfklubben, vars ordförandepost han just har lämnat efter fyra år. Men han har en hel del andra uppdrag och är bland annat sedan i år ny styrelseordförande för både Göteborgssymfonikerna och Brew House. Det sistnämnda är ett göteborgskt företagscenter och nätverk för ett sjuttiotal företag i kultursektorn.
    - Jag tycker att det är så jäkla kul att jobba, träffa människor och se lite resultat. Det gör att det är svårt att trappa ned, så länge jag är frisk. Jag tycker det finns mycket tjusning i att vara aktiv, säger Kenneth Orrgren.
    Han berättar att han för fyra år sedan gick igenom en kranskärlsoperation som har förbättrat fysiken avsevärt. Så nu går han till gym en gång i veckan, påhejad av sonen Kent som är vd för ett träningsföretag.
    Kenneth Orrgren har aldrig varit någon utpräglad kulturentusiast. Han har heller inte ägnat sig åt att musicera, förutom ett kortlivat försök under tidiga ungdomsår i Jönköping.
    - Min pappa tyckte att jag skulle spela dragspel, men det insåg både han och jag ganska snart att det var ingen större framtid i det.
    Det var en kombination av tillfälligheterna och driften att anta utmaningar som styrde Kenneth Orrgren till vd-stolen på Göteborgsoperan 2002. Efter många år i ledande ställning i byggföretaget NCC och en tid som Frölundas förste hockeyordförande hade han egentligen tänkt dra sig tillbaka med sitt förmånliga pensionsavtal. Men efter ett par påstötningar från operans styrelse fann han frestelsen för stor och tackade ja.
    I en intervju i GP fick han då genomgå ett litet test om musikhistoria och visste inte vem som har skrivit Trollflöjten.
    - Det vet jag inte nu heller. Kunskapen om vem som skrivit vad är inget som fastnat djupt. Men jag har en oerhörd respekt för dem som utbildat sig på det området, besvarar han samma fråga så här fem år senare.
    - Jag vet vad jag inte kan. Då är det en styrka att kunna hämta den kunskapen någonstans, visa att man hämtar den och dra nytta av dem som verkligen kan. Det är inte nödvändigt att som ytterst ansvarig vara specialist. Det finns ju specialister.
    Under åren har han sett flera minnesvärda föreställningar på Göteborgsoperan och med Göteborgs symfoniker; han nämner bland annat Turandot, Sound of music och Rosenkavaljeren och säger att det var en stor förmån att i våras få följa med Symfonikerna och nye chefsdirigenten Gustavo Dudamel på turné till Stockholm, London och Paris. Men även om hans eget musikintresse ökat under senare år är det inte det som driver honom i styrelseuppdraget för Symfonikerna utan själva rollen i sig.
    Att han verkat i kultursfären under 2000-talet är alltså mest tillfälligheter, säger han, i kombination med att andra kanske ser honom som lämplig efter hans år på operan.
    - Jag är bra på att styra, planera och leda en verksamhet. Jag tycker mig ha belägg för att det blir bra resultat.
    Han tillägger att han är trygg med sig själv och att hans ledord är tydlig kommunikation.
    Inne i huset skvalar radion. Kenneth Orrgren säger att han lyssnar en hel del på P4. Och att han uppskattar musik. Men det är långt ifrån ett passionerat förhållande. Han säger att han egentligen inte har en passion för någonting, att han aldrig borrar ned sig i någonting på djupet. Däremot finns flera saker han understundom med förkärlek ägnar sig åt, som att spela golf, ta en tur med motorbåten, kolla in Frölundas hemmamatcher eller packa bössan och ge sig ut i markerna tillsammans med jaktlaget.
    - Jag tycker det är trevligt att klippa gräset, tycker det är jäkla trevligt att umgås med människor och dricka lite vin. Jag tycker det är trevligt i måttliga doser med det mesta.
    Intill honom på träverandan står ett utomhuskylskåp utformat som en läskburk. Det är fullproppat med drycker för både stora och små.
    Under hösten och den närmaste framtiden är det främst Symfonikerna som kommer att pocka på uppmärksamhet. Målet är egentligen ett enda, säger han, nämligen att orkestern fortsätter att utvecklas och behåller sin nivå. Såvitt han kunnat avläsa av stämningen i ensemblen med nye chefsdirigenten Dudamel finns ingen anledning till oro.
    För Kenneth Orrgrens egen del väntar en utmaning som det återstår att se hur det slumpar sig med, nämligen att i framtiden avböja eventuella ledningserbjudanden.
    - Nu ska jag inte ta på mig fler uppdrag. Jag fyller 65 i november och tar ett år i taget. Det tuffar väl på ett par år till så här. Jag tycker inte att ålder har så stor betydelse, så länge jag själv tycker att det är skoj och så länge jag tillför något i en organisation.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.