Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

En av orsakerna till Gunn-Britt Sundströms attraktion är hennes dubbelhet, tror Maria Edström.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Skriv mer liv, Gun-Britt!

Maria Edström vill ha redan ha en uppföljare till Gun-Britt Sundströms Skrivliv.

SJÄLVBIOGRAFI

Skrivliv - Från första boken till första barnet

Gun-Britt Sundström

Albert Bonniers förlag

Det är som en Madeleine-kaka, omslaget till Gun-Britt Sundströms bok Oppositionspartiet (1967). Det sjuhövdade flickgänget i knalligt färgglada kläder i Margareta Bergners tidstypiska illustration får mig att minnas den där närmast euforiska rysningen; så här gapiga, ironiska och inte minst bildnings-törstiga kunde ett gäng tjejer få vara. ”Hel-klassiker” som huvudpersonen Saga ropar i skolans trapphall – att läsa döda antika språk var i deras krets eftersträvansvärt och coolt.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Jag läste boken först på 70-talet och då framstod dessa äldre gymnasister både som ädla föredömen och som oskuldsfulla reliker från en annan tid - sex & drugs & rock & roll förekom i deras praktik i rätt prematur form. Men samtidigt fanns något så framåtblickande i deras jargong. Ni är så rädda att säja nåt banalt att allt ni säger är ironiskt, som en annan elev påpekar. Saga har också toppbetyg ”du som är så begåvad” går som ett mantra genom boken, samtidigt som hon får nedsatt betyg B i uppförande och ordning för att hon sett så ”försmädlig” ut.

Den här dubbelheten hos Sundström tror jag är en av orsakerna till hennes attraktion, för jag är inte ensam om min devotion (för att använda en anglicism, ett grepp Sundström var tidig med). En dubbel hängivelse, man känner igen sig och samtidigt inte - och detta verkar gälla även yngre generationer.

”Jag har tagit på mig den oheroiska uppgiften att ge ambivalensen ett ansikte. Alltid trogen min tvehåg” skriver också Sundström själv i förordet till sin bok Skrivliv – Från första boken till första barnet. Observera den stilistiska elegansen; Först en spefull lek med uttrycket ”ge ett ansikte” och sen det ålderdomliga ”tvehåg”!

Hon säger sig vara lat – men får väldigt mycket gjort. Hon vill vara fri – men är samtidigt beroende av arbetsplatsens kollegor och rutiner.

Skrivliv består av över 500 sidor ur redigerade dagboksanteckningar som börjar i november 1965 då Sundström bestämt sig att skriva den roman som senare kom att heta Student-64 – "ett ensamhetens epos" som 20-åringen beskrev sin kommande debut. Anteckningarna slutar i januari 1979, på en middag på 23:e våningen i Dagens Nyheters skrapa i Stockholm, där hon får Tage Danielsson till bordet (de är båda två lika tråkiga upptäcker de) och där hon samtalar med Kerstin Ekman om moderskapets hemligheter.

Då har hon under ett drygt decennium gett ut sju böcker, där huvudnumren är två romaner: Hjalmar Söderberg-pastischen För Lydia och kultklassikern Maken. Samtidigt har hon i stort sett hela tiden jobbat på DN:s kulturredaktion och haft en - enligt henne själv - olycksalig längtan att också doktorera, frågan är bara i vad. Hon säger sig vara lat – men får väldigt mycket gjort. Hon vill vara fri – men är samtidigt beroende av arbetsplatsens kollegor och rutiner. Att hennes kärleksliv är fyllt av en ibland förtärande ambivalens förvånar knappast Makens läsare.

Hon får så mycket beröm, uppskattning och jobberbjudanden av prominenta personer som Karl Vennberg, Bo Strömstedt och Astrid Lindgren att jag (inspirerad av Oppositionspartiets travesteringslusta) bara vill kväda: ”Beskriv o gudinna den avund som väcks hos en nutida murvel”.

Och andra sidan lanseras hon inte som tung kritiker, skriver att hon är en B-kritiker och en B-författare - när Kerstin Ekman blir för berömd får hon inte längre recensera hennes böcker och Bonniers skjuter upp utgivningen av Maken. Hon får fortsätta att rita sidor, redigera, ensam i ett hav av kulturmän som dessutom tar sig friheter såväl verbalt som fysiskt. Men attackerna behandlas som vore de irriterande flugor, något man bara får stå ut med.

Sundström är alls ingen mes, men problematiserar ofta på tvärs med dagsagendan. Hon är radikal både i kvinnofrågan och i sin politiska uppfattning men är också här en dubbelnatur; framstår, lite tillspetsat, som en anpassad dissident i tidens kulturklimat.

Men tvehågen till trots - Sundströms röst är så vidunderligt densamma – dagboken, romanerna, tankeböckerna – jag plockar, bläddrar och läser och slås av hur modern hon är redan från början. Obesvärade stilblandningar mellan högt och lågt och ett slags ”bullshit”-detektor inbyggd i språkkänslan. ”Bältigt” som Oppositionspartiet kallade allt beskäftigt, klichéartat och liksom dumtänkt. Bältigt – ett ord som pockar på renässans!

Omslag till Skriv liv – från första boken till första barnet av Gun-Britt Sundström..

Och Sundströms frikyrkliga bakgrund, som gett ett slags ”ateistisk förtröstan”, hennes kärlek till naturen (vilka cykelturer!) hennes förmåga att utan åthävor bara leva och njuta är andra stråk i boken - och som efter epilogens närmast tv-mässiga Hur gick det sen? -tarvar en uppföljare. Skriv, Gun-Britt, skriv mer liv!

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.