Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Skräddarsytt på 17 kvadrat

    Det har sina fördelar med en liten ­våning. Christine Hansen bor i Vasastan och lyan på 17 kvadrat tar mindre än en kvart att städa. Dessutom skymtar hon utsikten från köksfönstret var hon än befinner sig i lägenheten.

    Den lilla innergården pryds av traditionellt kullerstenshantverk och två trädgårdsbord är utplacerade trots sen höst. När huset byggdes 1875 parkerades förmodligen hästarna i de garageliknande båsen på gården. Här huserade tjänstefolk och bättre bemedlade familjer som bebodde husets stora våningar.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Christine Hansens lägenhet är en rest av ett vedförråd. När hon stack in näsan här före sommaren bestod studentlägenheten av ett jättestort badrum med inredning á la 80-tal.

    – Men så fort jag kom hit visste jag att det här var lägenheten som jag letat efter, minns hon.

    Då var det två år sedan hon flyttat från Australien och under tiden hunnit bo på flera adresser i Göteborg – tills hon insåg att den största chansen att få eget kontrakt var att köpa en lägenhet. Det som tog tag i henne var takhöjden, fönstrets placering och läget med huset som andas historia.

    – Att jag valde den minsta lägenheten i Göteborg är inget problem, men det fanns vissa saker som var viktigt för mig. Det var ett komplett kök, en säng till mig på 1,60 centimeter och en gästsäng, räknar Christine Hansen upp.

    Efter det var det dags att leta efter någon som hjälpte henne att skräddarsy lyan efter behov. Flera sa nej och förklarade att det inte var möjligt. Tills hon stötte på Torsten Ottesjö som både designar, tillverkar och bygger.

    – Vi har haft många intressanta diskussioner om jordens resurser och om hållbarhet. I själva verket så är den här lägenheten ett experiment av västsvensk design och ett slags improviserad arkitektur, menar Christine Hansen.

    När innanmätet var rivet började Ottesjö och hans medhjälpare Lars Isestig att fundera över hur gamla garderober och dörrar skulle kunna återanvändas i nybygget. Det resulterade bland annat i att köksstommen är från en garderob. En del av det som inhandlats är köpt på Återbruket, som är en bygghandel som säljer selektivt återvunnet material. Kylskåpet är begagnat, liksom diskbänken som fått en omild styling av att ha blivit av med ett hörn så att den passar in köksväggen.

    – De flesta som kommer hit tror att diskbänken är jättedyr, men den är gammal och gjord av ett kraftigt material som inte görs i dag. Kvaliteten är helt underbar, påpekar Christine Hansen som precis haft en invigningsfest i sin lilla lya och överösts av beröm för den smakfulla och annorlunda utformningen.

    De flesta tar den trånga trappan, till höger, precis innanför ytterdörren och går de åtta 40 centimeter breda trappstegen upp och utbrister: Oh, gud vad snyggt!

    – Själva trappan är byggd så att väggarna skall omfamna en, förklarar Christine Hansen och ställer sig på översta trappsatsen för att visa att taket på det öppna loftet är exakt så högt att hon med sina 1,67 centimeter, kan stå upprätt.

    Takhöjden i lägenheten är 3,50 meter. Det gör att lägenheten känns betydligt rymligare än vad den är. Kronan på loftet är en väggfast och mossgrön resårbädd i skotsk tweed. Den står på hedersplats högst upp och fungerar både som tv-soffa och som gästbädd.

    Christine Hansen öppnar försiktigt en baklucka i soffans ryggstöd och visar platsen för sängkläder som till och med rymmer en liten resväska för övernattande gäster. Bakom själva ribbverket i väggen sitter belysning som skapar ett eget behagligt mönster av ljus genom springorna.

    – Jag tycker om att det är lite rufft och inte för perfekt, förklarar Christine Hansen som har valt att ha kvar det ursprungliga taket i betong med sina skavanker.

    Från tv-soffan når hon med tårna till kontoret som består av en trettio centimeter stor plats att ha datorn på. Även om lägenheten är inredd i en sparsmakad stil har Christine Hansen prytt hyllor med fina mönster på porslin eller Marimekkokuddar som fungerar som sittpuffar till köksbordet.

    Ett nyinköpt renskinn bildar övergången till köket. Handen söker sig längs väggen i steget ned i en spiralvriden trappa och där i väggen sitter ett välslipat handtag fastsatt som av en händelse. Materialet är detsamma som på flera av lägenhetens bordskivor – ek som är svartbränd och inoljad till en silkeslen yta. Väggarna är i råspont och målade med vit linoljefärg som innehåller ett vitt pigment. Färgsättningen är en annan sak som gör att lägenheten känns rymligare än vad den är.

    – Köket är en fantastisk plats att jobba i. Det känns stort och allt finns här. Jag lagar mat på häll och spis och ställer av saker på bordet ovanför, visar Christine Hansen som har allt hon behöver på en armslängd avstånd.

    Än så länge får man tvätta händerna i köket. Badrummet, toaletten, boudoiren – har inget handfat. Men det har utsikt. I hörnet sitter ett litet och avlångt fönster som skänker en vy ut genom köksfönstret.

    Toalettstolen är fortfarande fuktig efter morgonens dusch. Men torkas snart upp av värmegolvet på det Marockoinspirerade kaklet. Trägallret på golvet är skönt för bara fötter och om en tid kommer det att ha färgats grått av vattenstänket, ungefär i samma nyans om en gammal badbrygga. Toalettdörren är tillverkad av aluminium och fungerar som en skjutdörr. Det är bara badrumsspegeln som fattas. Den har fått ta plats på sovrummets begagnade innerdörr.

    Att stiga in där är som att stiga in i en liten snögrotta eller i ett grekisk vitmålat kupolliknande rum med stenväggar. Fast de här väggarna är i trä. I både väggar och tak bryter belysningen från loftet ovan in och små vitmålade masonitbitar sitter fast uppe i taket och bildar sin egen mosaik.

    Som om inte det var nog, finns det en öppning i tåhöjd för att släppa in dagsljus från köksfönstret. Sovrummet är ombonat och tryggt, men favoritplatsen är på andra sidan väggen.

    – På det här trappsteget har jag spenderat mycket tid med att titta på det röda zinktaket på andra sidan gården, säger Christine Hansen, vars nästa dröm är att bygga en balkong utanför det stora köksfönstret.

    Till dags dato är hon helnöjd med sin lilla lägenhet. Möjligtvis skulle hon kunna tänka sig en större garderob, men som läget nu är tvingas hon att bara ha det hon behöver. Det innebar en stor utrensning innan hon flyttade in. Kvar blev två pallar som enda möbler i lägenheten.

    – Den här lägenheten passar inte bara min kropp – den passar även min livsstil, utbrister Christine Hansen.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.