Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Skogstad: Släng lärarutbildningarna i papperskorgen

Lärarutbildningarna har reformerats ett flertal gånger, men problemen kvarstår. Innehållet präglas av abstrakt pedagogik samtidigt som hjärnforskning och praktisk metodik saknas. Det är dags att skapa en helt ny lärarutbildning från grunden, skriver kolumnisten och högstadieläraren Isak Skogstad.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

För ett tag sedan gick tretton forskare ut i DN och varnade för att den korta lärarutbildningen, riktad till personer med forskarexamen, innehåller flera brister. Forskarna menar att utbildningen varken tar hänsyn till hjärnforskning eller lär ut hur man undervisar i praktiken. De menar att utbildningen istället fokuserar på abstrakt pedagogik och filosofisk idéutveckling. Lärarutbildningen förbereder inte dem inför läraryrket, helt enkelt.

För mig som har genomgått – för att inte säga genomlidit – den nya lärarutbildningen klingar forskarnas varningsrop bekant. Avsaknaden av kognitionsforskning och praktisk metodik är närmast total. De pedagogiska institutionerna har helt tagit över lärarutbildningarna och förvandlat dem till en mångårig exkursion ut i det pedagogiska idéträsket. Resultatet har blivit att blivande lärare har kunskap om exempelvis den sovjetiska filosofen Lev Vygotskij, men är samtidigt helt främmande för grundläggande kunskap om hjärnans kognitiva funktioner.

Självklart är det bräckligt att döma ut lärarutbildningarna utifrån subjektiva erfarenheter. Men för att testa huruvida min tes om utbildningarnas innehåll stämmer har jag i en studie kartlagt kurslitteraturen som används på sju slumpvist utvalda universitet med ämneslärarutbildningar. Av totalt 440 titlar återfann jag endast tre titlar som baseras på kognitionsvetenskap. Är man generös och inkluderar pedagogisk psykologi utgör titlarna ändå inte mer än två procent av all litteratur.

Istället fokuserar lärarutbildningarna på pedagogiska teorier, specialpedagogik och inkludering. Det kan visserligen vara viktig och intressant kunskap för blivande lärare, men fördelningen står utom all rimlig proportion. På Stockholms universitet läser studenter exempelvis mer om normkritik än kognitionsvetenskap. Är det rimligt att de pedagogiska institutionerna utestänger blivande lärare, som ska arbeta med barns inlärning hela yrkeslivet, från modern naturvetenskaplig forskning? Jag tycker inte det.

Forskarna menar att lärarutbildningarna behöver bli mer tvärvetenskapliga och att inslagen av ämneskunskap samt det praktiska hantverket måste öka. Det är bra förslag. Problemet är att åtgärderna lär stanna vid tomma ord. Såväl kritiken som åtgärdsförslagen är nämligen inte nya, liknande har riktats mot utbildningarna i flera decennier. Trots att man har reformerat lärarutbildningarna flera gånger lever problemen kvar.

Allt tyder på att långt mer drastiska åtgärder behövs. De nuvarande lärarutbildningarna måste slängas i papperskorgen. En ny lärarutbildning på max två terminer för dem med ämnesexamen måste skapas. De pedagogiska institutionerna på universiteten bör inte involveras – låt istället erfarna lärare och kognitionsvetare stå för innehållet.

I flera decennier har politikerna försökt att lappa och laga lärarutbildningarna. Det är dags att se sanningen i vitögat och leverera de åtgärder som situationen kräver. Det är fullständigt orimligt att lärarutbildningarna inte förbereder lärarna för klassrummet.

Mest läst