Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Skapande kvinnor jobbade i motvind

    De var lika expressiva, abstrakta eller mystiska som sina manliga kollegor men hade hårdare motvind. Från i dag lyfts de fram på Göteborgs konstmuseum, 20 nordiska kvinnliga konstnärer från tidigt 1900-tal.
    Samlingsutställningen Moderna kvinnor innehåller verk från 1910-talet till 30-talet, har tidigare visats i Köpenhamn och ska efter Göteborg vidare till Trondheim i Norge. Konstmuseets chef Birgitta Flensburg har valt ut de svenska bidragen. Hon säger att hon och hennes personal diskuterat könskriteriernas relevans och kommit fram till att det är en god idé, inte minst för att kunna anknyta till den pågående samlingsutställningen Konstfeminism.
    - Diskussionen om vad som är manligt och kvinnligt och vad som är god kvalitet lever uppenbarligen fortfarande. De frågorna vill vi också diskutera, säger Birgitta Flensburg och refererar till den senaste tidens debatt kring Annica Dahlströms bok Könet sitter i hjärnan.
    Under det tidiga och expansiva 1900-talet reste många nordiska konstnärer till framför allt Paris och Berlin där de hämtade inspiration. Influenserna avspeglar sig tydligt hos flera av de representerade målarna, som exempelvis Matisseeleven Sigrid Hjertén. Hon är den kanske mest välkända från det svenska lägret och hennes färgstarka målningar intar en central plats både på museet och i den svenska konsthistorien.
    Till skillnad från många av de övriga på utställningen vann hon visst anseende medan hon ännu var verksam. Men hon bedömdes alltid i skuggan av maken Isaac Grünewald.
    - Men i dag anses Sigrid Hjertén vara den bättre av dem båda, säger Birgitta Flensburg.
    Mindre känd i Sverige är Greta Hällfors-Sipilä som verkade på andra sidan Östersjön. Konstnärerna från Finland kunde sällan resa utomlands i början av det förra seklet, men kontinentens moderna uttryck nådde dit ändå genom de många utställningarna i Helsingfors. Greta Hällfors-Sipilä sög i sig och gjorde både schackrutiga damer à la rysk konstruktivism och kollage som Picasso med tidningsklipp. Och när Grünewald och Hjertén varit där och ställt ut öste hon på med färger.
    Betydligt hemligare är Hilma af Klint som inspirerades av samtal med andar. Hennes många och omfattande sviter hade ingen påverkan på hennes samtid, eftersom hon i testamentet skrev att de inte skulle visas på 20 år. Efter en utställning i Los Angeles på 80-talet har hon tagit plats i konsthistorien.
    - Nu har vi glädjen att visa henne här. Det är en serie i 17 delar från 1920. Be mig inte tolka dem, det kan jag definitivt inte, säger Birgitta Flensburg om de mystiska bilderna av trianglar och cirklar.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.