Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Bild - 1

Skördar honung mitt i Göteborg

Människan är beroende av bin – och inte bara för honungens skull. Utan insektspollinering får vi ingen frukt, inga bär och ingen raps. Johan Åberg hjälper till att hålla i gång ekosystemet i Göteborg med bikupor mitt i stan.

Kupan står i en lummig glänta mellan våningshusen i Lunden. På en skylt kan man läsa: ”Bin! Rör ej kupan. Målsman ansvarar för barn.” Johan Åberg, som bor ett stenkast bort, är här för att skörda årets första omgång honung. Iförd skyddsdräkt med huva och nät för ansiktet öppnar han locket till kupan.

– De är ganska lugna i dag trots vädret. Allra helst ska det vara 30 grader och vindstilla.

I Västar Götalands län finns uppemot 2 500 biodlare, och de flesta av dem håller till på landsbygden. Men Johan Åberg har plockat med sig intresset för bin från hemorten Tidaholm, där hans farfar fortfarande är aktiv storbiodlare, till Göteborgs stadsmiljö. När han flyttade till Lunden hittade han den perfekta dungen att starta ett nytt bisamhälle i.

– Jag hörde av mig till kommunen och frågade. De tyckte att det lät jätteroligt och skrev ett skötselavtal. Sedan tog jag upp förslaget på årsstämman så grannarna fick säga sitt. Det blev omröstning – 27 för och 23 emot. Men de flesta som röstade nej är positiva i dag när de ser hur det fungerar.

Överst i bikupan finns ramar där bina byggt vaxkakor och fyllt cellerna med honung. Johan Åberg fiskar upp en ram i taget och skakar bort den tjocka mattan av bin. I just denna kupa bor ett relativt litet bisamhälle med knappt 20 000 insekter. Arbetsbin, drönare och en drottning som fått namnet Beatrix.

Ramarna med vaxkakor slungas senare i en centrifug så att honungen pressas ut. Sedan filtreras den och tappas på burk. Johan Åbergs säljer honungsburkarna till släkt, vänner och grannar – som passar på att handla extremt närodlat.

Honungsbin har en viktig roll i naturens kretslopp. Men världens bin mår inget vidare – under flera år har oroväckande många kolonier dött. Orsakerna varierar från sjukdomar till giftiga bekämpningsmedel och blodsugande kvalster. Färre pollinerande insekter leder till sämre skördar i jordbruket, mindre frukt och bär och minskad biologisk mångfald.

Problemet engagerar många. På onsdag den 3 juli håller Sveriges Biodlares Riksförbund och Biodlarföretagarna seminarium i Almedalen (”Hur överlever vi om bina dör?”), och Jordbruksverket driver flera studier och projekt kring binas framtid. I takt med att storstadsområdena huserar en större del av befolkningen måste kanske också biodling flytta till stan i större utsträckning.

– Jag hoppas att fler kan bli inspirerade att börja med biodling. Det är rogivande att stå där i surret och pyssla. Fast ibland sticker det till. Då får man känna att man lever, säger Johan Åberg.

Fakta om biodling

Det finns inga detaljerade regler som styr hur man får ha bin eller inte, men enligt miljöbalken är biodlaren skyldig att vidta förebyggande åtgärder för att minska risken för människors hälsa i området.

Värdet av bins pollinering av grödor i Sverige motsvarar uppåt 320 miljoner kronor. Honungsproduktionen motsvarar drygt 120 miljoner kronor.

Ett bisamhälle i Sverige ger i genomsnitt 30 kilo honung per år. I en burk honung finns nektar från ungefär 10 000 blommor.

Biodlare måste lämna uppgift till länsstyrelsen om vart kuporna är uppställda. Om bismittan yngelröta upptäcks på ett ställe måste alla kupor inom tre kilometers radie kontrolleras.

Filmen Inte bara Honung! visas just nu på Folkets Bio, och handlar om bidöden och dess konsekvenser.

Mest läst