Skådespelaren Jonas Falk, 66, har avlidit efter en tids sjukdom. Sitt genombrott fick han på Riksteatern med Personkrets 3:1 av Lars Norén, och han har sedan slutet av 1980-talet gjort en rad uppmärksammade rolltolkningar på film och tv.
Jonas Emanuel Falk, som föddes i Örgryte 1944, började spela teater redan som tonåring och medverkade efter en tid vid Atelierteatern i Sten-Åke Cederhöks revy 1963. Efter scenskolan fick han 1968 direkt anställning på Göteborgs stadsteater där han var med och skapade en helt ny syn på vad teater kan vara tillsammans med Sven Wollter och Kent Andersson.
Senare flyttade han till Stockholm där han från 1987 och framåt tillhörde den fasta ensemblen på Stadsteatern.
Jonas Falk, som verkade en smula vid sidan av rampljuset, gjorde en rad minnesvärda gestaltningar av en ny mansroll bortom den trygga folkhemsfadern. Bland det han kommer att bli ihågkommen för finns insatserna i Lars Norén-uppsättningarna Ett sorts Hades (1996), tidigare nämnda Personkrets 3:1 (1998), Skuggpojkarna (2001) och tv-serien Skeppsholmen.
En av sina mer uppmärksammade roller i Göteborg gjorde han 1975, i den framgångsrika uppsättningen av Det går an som senare också gjordes i en tv-version.
Bland de filmer han medverkat i märks En sång för Martin, Vägen ut och Veranda för en tenor. Han syntes också i tv-produktioner som Kvinnan i det låsta rummet, Lars Molins Kejsarn av Portugallien och Leif G W Perssons thriller Goltuppen.
