Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
ta9ceafb (kopia)

Bild: Anders Wiklund, TT

Sjösätt en Marshallplan för demokrati och jämställdhet

Debatt Vi vet att bostad, arbete och ekonomisk trygghet är nyckelfrågor när det gäller integration. Samtidigt får vi allt fler exempel på konflikter som grundar sig på friktion mellan olika värdesystem. Vad som inte kan kompromissas med är grundläggande mänskliga rättigheter liksom svensk lag, skriver framtidsforskare Bi Puranen.

Dessvärre har frågor om värderingar och integration mer eller mindre kidnappats av populistiska nationalistiska krafter som gärna sammanfattar värderingsskillnader i stereotypa ordalag. Vi vet också att det bland dagens immigranter finns stora skillnader i normer och värderingar beroende på vilket land eller kultur man kommer ifrån. Världens största värdegrundsundersökning, World Values Survey (WVS), har utmärkta data på detta från hundratalet länder, en del med tidsserier ända från tidigt 1980-tal.

I motsats till vad många kanske tror, ökar människors tolerans gentemot varandra sedan många decennier. I grova drag är varje ny generation tolerantare än den föregående, och det gäller inte enbart i Norden och Sverige utan faktiskt hela världen. Vi ser en ökad tolerans för vad som med en samlingsterm ofta beskrivs som ”outgroups”, till exempel homosexuella och transpersoner, men också för en generellt mer öppen hållning till sexualitet och kvinnors roll i samhället. På samma sätt kan vi se en större acceptans för skilsmässa, abort och immigration – allt ingår i denna generella ökning av toleransen. Den tyske sociologen Chris Welzel har i sin bok Freedom Rising visat hur dessa frihetliga värden ökat under lång tid.

Kanske kan forskningen i någon mån bidra till att belysa vad som sannolikt kan komma att ske. Vi har inom WVS bland annat frågat om hur man i en situation med begränsade arbetstillfällen ser på kvinnors respektive immigranters rätt till arbete. I den senaste intervjuomgången, som avslutades 2015, tillfrågades över 85 000 människor globalt.

Östeuropa har en annan syn

I västvärlden – och i synnerhet i Norden – anser en överväldigande majoritet att såväl kvinnor som immigranter har samma rätt till arbete som alla andra. Ytterligare två mönster framträder: i Östeuropa delar man västvärldens syn på kvinnors lika rätt till arbete, men man anser inte att immigranter skall ha samma rättigheter som den ursprungliga befolkningen. Sannolikt kan den splittring vi i dag ser inom Europa förklaras av just detta synsätt, och därför kommer det att bli svårt att få med Östeuropas befolkningar på ett gemensamt ansvarstagande för att lösa flyktingsituationen. Viktor Orbán och de övriga ledarna i den så kallade Visegrádgruppen vet att de har stöd av sina befolkningar när de provocerar de gamla EU-länderna genom att inte bära sin del av ansvaret i flyktingkrisen.

Ett annat mönster som träder fram handlar om de länder som flyktingarna kommer ifrån. I Mellanöstern och Norra Afrika anser många att immigranter skall ha samma rätt till arbete som majoritetsbefolkningen, men det finns däremot en mycket begränsad förståelse för kvinnors lika rätt till arbete. Detta synsätt kan förklara varför man i länder som Jordanien, Libanon och Turkiet har orkat ta ett så stort ansvar för flyktingar från sina grannländer.

Inte eftersträvansvärt

Enligt en kulturrelativistisk agenda anses inte någon kultur vara ”bättre” och mer utvecklad än någon annan, och med tanke på den ökande toleransen borde rimligtvis toleransen mellan skilda kulturer och nationer också öka. Jag vill påstå att detta inte sker och att det heller inte är eftersträvansvärt. Det är snarare så att vi i vår tillåtande och toleranta livsstil blir intoleranta mot dem som inte delar den – det handlar om en villkorad tolerans. Vi vet genom många mätningar – däribland WVS – att kvinnosynen i flertalet av de länder som dagens immigranter kommer ifrån avviker, liksom den hierarkiska struktur som många nyanlända har vuxit upp inom, där äldst vet bäst, där unga skall lära sig att lyda sina föräldrar och där många anser att demokrati innebär att armén eller religiösa grupperingar får ta över om man inte är nöjd med den nuvarande regeringen. Det finns en oro för att de reformer och framsteg som vi med stor möda hittills har uppnått inte accepteras av de nyanlända, såsom kvinnors lika värde på livets alla områden, barns rätt till ett liv där de inte blir slagna, nedtryckta eller könsstympade, ett liv där kunskap, frihet och kreativitet hyllas. Detta är en oro som måste tas på allvar.

Hur rimligt är det att förvänta sig att de nyanlända skall ta till sig de normer och värderingar som gäller i de länder de kommer till? Kan Sverige bete sig som en moralisk stormakt och förvänta sig att de nyanlända skall anpassa sig? I stora grundläggande frågor måste det bli så. Svensk lag gäller i Sverige – den är inte förhandlingsbar. Det betyder att diskriminering grundad på bland annat kön, ålder och etnicitet inte är acceptabel. Att slå barn är olagligt, för att ta en annan fråga som många nyanlända (och européer också, för den delen) har svårt att acceptera. Men det är inte bara en fråga om nationell lagstiftning. Det finns också gemensamma universella värden som alltid måste respekteras. I stort sett alla världens länder är medlemmar i FN och har därmed accepterat de 30 artiklarna i deklarationen om mänskliga rättigheter. Dessa är oomkullrunkeliga.

Vi måste våga diskutera detta

FN-deklarationen ger därtill också nyanlända många rättigheter: till exempel asylrätten, religionsfriheten, åsikts- och yttrandefriheten och rätten till lika lön för lika arbete. Naturligtvis finns svåra gränsdragningar: hur respektera familjens integritet samtidigt som barnens rätt försvaras? För några veckor sedan berättade Ekot om att fem av sex undersökta kommuner i Sverige tillåter gifta asylsökande barn att leva tillsammans – ibland så unga som 13-14 år gamla. Undantaget var Göteborg. Vi måste våga diskutera dessa frågor och sätta tydliga gränser. Här ställs stora krav inte bara på myndigheterna utan också på civilsamhället. En nyanländ behöver få pedagogiskt utformad samhällsinformation inte bara om praktiska frågor utan också om värdegrundsbaserade normer. Den centrala frågan är, som jag ser det, att bedöma vilka värderingsskillnader som kan försvåra integration och vad som måste artikuleras från mottagarlandet för att underlätta denna. Vårt mål är en god integration där olikhet är en styrka, där varje nyanländ bidrar med sina erfarenheter samtidigt som grundläggande mänskliga rättigheter respekteras och efterlevs liksom svensk lag.

Värderingar kan förändras snabbt

Värderingar kan förändras snabbt om man känner sig motiverad till detta. Även här kan forskningen ge oss vägledning. I en studie från danska Aarhus har man under flera decennier följt immigranters integration i det danska samhället. De som kommer från utpräglade lågtillitssamhällen har efter 30 år nästan nått till det danska högtillitssamhällets nivå rent värderingsmässigt, förutsatt att man inte bor i hårt segregerade områden.

Vi behöver i dag väsentligt mer kunskap i dessa frågor. Vi vet rätt väl hur värderingsmönstren ser ut i de länder som flyktingar kommer ifrån, och vi vet hur det ser ut hos oss, men vi vet förbluffande lite om värderingarna hos våra nyanlända flyktingar – vilka är drömmarna och förväntningarna? Innan vi har den kunskapen blir det svårt att sjösätta effektiva åtgärdsprogram. Vi behöver skräddarsy dem och anpassa dem till den nyanländes ursprungskultur, utbildningsnivå, kön och ålder. Kommer man från stad eller land, är man troende eller sekulär, är man beredd på kulturkrockar – frågorna är många.

Med tanke på de avgrundsdjupa skillnaderna i utbildningsnivå mellan olika grupper och nationer behöver Europa en gränsöverskridande kraftsamling för målinriktade utbildningar för de nyanlända – ett slags Marshallplan för kunskap, utbildning och värdegrundsarbete med fokus på demokrati och jämställdhet. Den nya tiden innebär visserligen gränslösa möjligheter men också ett gränslöst ansvar.

Bi Puranen

docent, forskare på Institutet för Framtidsstudier, generalsekreterare, World Values Survey Association

Mest läst